Några läckerheter österifrån | Fria.Nu
Stockholms Fria

Några läckerheter österifrån

Dagens ord: nasi goreng, kaviar, marsipan. Det våras för en hel del just nu. Men knappast för något samförstånd mellan öst och väst. Så, jag drar mitt strå till stacken genom att som vanligt välja ett axplock österländska lånord från de etymologiska förfrågningar som jag har fått på senare tid. (Fortsätt gärna att mejla mig era funderingar.) Dagens potpurri är en sällsynt blandning: nasi goreng med kaviar och marsipan som dessert.

Nasi goreng är en starkt kryddad indonesisk, pyttipannaliknande röra av stekt ris, lök, räkor och olika slags kött, strimlat eller i tärningar, ursprungligen inspirerad av det kinesiska köket. Egentligen kan alla slags köttrester användas men i den klassiska rätten bör även något rökt kött ingå. Den serveras nu för tiden med ytterligare kryddor, pickles med mera. Ordet lånades på 1970-talet av nasi 'ris' och goreng 'stekt'. Rätten tillhörde den långa raden koloniala favoriter som togs upp av européerna - i detta fall holländarna - och anpassades till europeisk smak. Som vegan vill jag påpeka att ovannämnda ordförklaring gäller den klassiska gorengen. Det bästa vore naturligtvis att helt utesluta kött och med

lite fantasi skapa en goreng av välmarinerat/kryddat sojakött. Eller varför inte experimentera med en tofu- eller falafelgoreng?

Kaviar, som förr kunde betonas på första eller sista stavelsen, numera enbart på den första, avser främst saltad rom av åtskilliga störarter, men även av torsk, lake, sik, gädda med flera. Den bästa varianten anses komma från Kaspiska havet i Ryssland, där Astrachan är huvudorten för tillverkningen. Ordet, som tycks kunna spåras tillbaka till turkiska havyár, är av omstritt ursprung och skulle kunna härstamma via turkiskan från grekiska Kapha (Theodosia), hamnstaden vid Svarta havet. Beteckningen nådde svenskan i mitten på 1600-talet närmast från franska caviar eller tyska kaviar. Såväl dessa varianter som engelska caviar(e) tycks ha kommit närmast från det äldre italienska caviaro, som troligen lånades närmast från medeltida grekiska kaviarion. Det var i Italien som man under medeltiden började att äta kaviar i stora mängder, först bland landets judar. Över seklerna har äkta kaviar fått en viss överklasstämpel, inte minst på grund av dess höga pris. Efter att varan spred sig till de mindre bemedlade klasserna, började formaliteterna kring dess beredning och servering att luckras upp. 1936 ville en fundamentalistisk matskribent en gång för alla värna om kaviarkulturen och varna för vilseledande varubeteckningar:

'Med kaviar förstås äkta ryska störrom, med korn, som till form och färg påminna om duvhagel. Det förekommer i ekkaggar med invändig beklädnad av linne eller säckväv. Man skiljer mellan ädlare servettkaviar och simplare säckkaviar. Den vara, som under vilseledande varubeteckning utbjudes i konservburkar för några tioöringar stycket, är löjrom, torskrom eller möjligen ett saltblandat preparat av kasserad fisk, likväl användbar som aptitretare. Verklig kaviar serveras ur träask på is tillsammans med citronskivor och förtäres till rostat bröd med smör.' (M Vingårdh, Konsten att äta och dricka, Sthlm, s 37)

Skribenten skulle säkert ha haft ännu mindre till övers för sådana falsarier som 'Kalles kaviar'. Den består egentligen av mildrökt torskrom (53 procent), utdrygad med potatisflingor, tomatpuré, och innehåller även konserveringsmedel E211 plus antioxidantmedel E300 Marsipan är ett slags enklare mandelmassa, som i handeln ska innehålla lägst 25 procent sötmandel. Konfekten, som är känd i Sverige sedan 1500-talet, då den bland annat hette marspan och matsipan, går tillbaka till italienska marzapane, vars ursprung är venetianska matapan. Upprinnelsen till dessa varianter är det arabiska mauthaban 'sittande konung'; som saracenerna under korstågstiden föraktfullt använde för vilket västerländskt mynt som helst och särskilt för ett bysantinskt mynt med en bild av en tronande Kristus. Ordet har sedan haft en serie märkliga meningsskiften. Så småningom kom det att beteckna ett rymdmått, därefter en konfektask av en viss storlek och till sist innehållet i asken: en deg av socker, mandel och rosenvatten. Marsipan blev populär i Italien och Spanien på 1300-talet och i Tyskland i början på 1500-talet, särskilt då som traktering på gravöl. Den serverades vid Gustav Vasas hov, både före och efter måltiderna, samt under hans bröllop med Katarina av Sachen-Lauenburg.

Annons

Rekommenderade artiklar

Veckans ord: divan, jasmin, nargileh, talk

Jag har på senare tid fått förfrågningar om en hel del ord - av allt att döma utan inbördes röd tråd. Vid närmare eftertanke visar det sig att de mest intressanta har ett gemensamt persiskt ursprung. Eftersom ingenting går upp mot lite språkligheter för att återföra hjärnan från sommarens softande och degande till livets allvar, tänker jag dela med mig av dessa ord till SFTs trogna läsekrets. Alfabetiskt utgör de dagens skörd.

Stockholms Fria

En ordbiff som inte passar Lindström

Jag inleder dagens artikel med ett par invändningar mot Fredriks Lindströms Världens Dåligaste språk. Jag har nämligen tillbringat några timmar att bläddra igenom de ofta ytliga, självklara sidorna. På sidan 37 ger han en kort lista av ord som han kallar för 'ljudmålande'. Där inkluderar han två exempel - konkarongen och momangen - vars ursprung och mening är allt annat än bara ljudmässiga.

Stockholms Fria

En utflykt i Mittens rike

I dag vandrar vi in i Mittens rike - och ut igen för att hämta en i min förra artikel utlovad cappuccino.

Ända sedan 1600-talets början kastade Europa, inte minst Sverige, alltmer lystna blickar mot Kina, avundsjuka på dess lukrativa och högst hemliga silkesindustri, som hade bedrivits sedan ungefär 4000 f Kr. Inget annat att göra än att efterapa företeelsen. Under inflytande av en merkantilistisk näringspolitik anlades under det sena 1600- och 1700-talet

sidenfabriker i många europeiska länder.

Stockholms Fria

Ett sommaräventyr på 1960-talet

Det var en högsommar på 1960-talet. En het, dammig juli hade nått sin mitt: om två veckor skulle jag fylla 18. Jag hade ingen vidare lust att stanna i Paris utan M. Hon hade gett mig sin adress i Växjö, en kram - och åkt hem. Jag lovade att hålla kontakt.

Stockholms Fria

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

© 2019 Fria.Nu