• Kim Anderzon spelar Grymt fett av Dario Fo & Franca Rame på Mosebacke. Kim Anderzon spelar Grymt fett av Dario Fo & Franca Rame på Mosebacke.
Stockholms Fria

Kim Anderzon får Dario Fo att skratta

Det märkligaste i Kim Anderzons soloföreställning Grymt Fett på Mosebacke är när Anderzon precis i början ber publiken att låtsas att hon är osynlig. Som om hon skulle kunna bli osynlig och omärklig en enda sekund på scenen.

Hon är närvarande helt enkelt, och Grymt Fett är hennes egen show. Vare sig hon ligger smällfet hopsjunken på en stol, pratar med en mansröst ur en bandspelare eller springer och byter om bakom en skärm är det ingen chans att publiken inte skulle märka henne.

Den kändistäta premiärpubliken utspridd bland Mosebackes krogbord ger rikliga tillfällen till små giftiga kommentarer till Dramatenskådisar eller avdankade finansministrar. För publiken bjuds in i Kim Anderzons show, även den mindre kändistäta delen. Än får man ducka för flygande spaghettistrån, än ombeds man hjälpa den olyckliga rollfiguren med råd och dåd.

- Ja, vad skulle du ha gjort, frågar Kim Anderzon en kvinna.

- Jag skulle ha slagit ihjäl karln, kommer det rappa svaret.

Det är Kim Anderzons scenpersonlighet och hennes avspända publikumgänge som är behållningen med denna föreställning. För pjäsen, som är Dario Fo och Franca Rames senaste, tillhör väl inte Nobelpristagarparets bästa alster.

Den berättar om en italiensk kvinna som tillbringat sitt liv med att passa upp på sin man och hjälpa honom med hans forskning, ja i princip göra hans jobb åt honom, men oavlönat och utan tack. Givetvis tröttnar hon till sist och slänger ut honom. Och sedan dess har hon gått upp en väldig massa kilo i vikt i sin ensamhet. Det blir förstås många skämt med hög igenkänningsfaktor om bantning, godissug, fetma och jobbiga karlar, och småkul har jag hela tiden... men det lyfter inte riktigt. Bland annat tycker jag mig ha hört skämten förr. Jag saknar Fo/Rames magiska farskarusellkänsla som kan uppstå i deras bästa stunder, eller deras vassa ideologiska samtidskommentarer. Denna lilla komedi är en aning för städad och faktiskt - konventionell.

Vilket i och för sig är lätt att glömma när Kim Anderzon släpper loss ordentligt.

Tomas Håkanson

teater:

Grymt fett

Av: Dario Fo & Franca Rame

Regi: Judith Hollander

Skådespelare: Kim Anderzon

Spelas på: Mosebacke Etablissement söndagar och måndagar under våren

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Vackert stiliserad performanceteater

Teater Giljotin är en teater med Janus-ansikten. Det ena ansiktet vetter mot intensiv, psykologisk-realistisk dramatik av författare som Jon Fosse och Lars Norén eller Eugene O’Neill. Det andra ansiktet riktar blicken mot något radikalt annorlunda, mot performance och en scenkonst på gränsen mellan teater och dans.

Stockholms Fria

Underhållande debattinlägg vid rätt tidpunkt

Ibland undrar man över konstens profetiska förmåga. Således hade Tranströmerföreställningen Den halvfärdiga himlen premiär på Strindbergs intima teater bara någon vecka efter Nobelpristillkännagivandet. Och nu, veckan efter det stora avslöjandet om en hemlig svensk vapenfabrik i Saudiarabien, har Teater Tribunalen premiär för En föreställning om svensk vapenexport.

Stockholms Fria

Kolonialism kring middagsbordet

Det är vitt, rent och stiligt på Teater Galeasen. Och klaustrofobiskt. Sofforna är vita, kläderna är vita, människorna är ljusa och glada. Åtminstone skenbart.

Stockholms Fria

© 2024 Fria.Nu