Bok som granskar klassernas tjejer | Fria.Nu

Recension


Stockholms Fria

Bok som granskar klassernas tjejer

Hur blir man tjej? Den frågan hade Fanny Ambjörnsson som utgångspunkt när hon startade sin socialantropologiska studie av tjejer i ett av Stockholms förortsgymnasier. Under ett år följde hon två grupper av tjejer: de på Samhällsprogrammet och de på Barn- och Fritidsprogrammet. Snart utkristalliseras en mångfacetterad bild av hur de olika grupperna ser på sig själva och varandra. De balanserar på linan mellan sexuell tillgänglighet och stigmatisering, förhåller sig till normalitet, kvinnlighet och feminism.

De två största teoretiska utgångspunkterna är heteronormativitet och klass men etnicitet har också en central betydelse. En intressant iakttagelse är att tjejerna själv hellre pratar i termer av stil än klass och etnicitet. Den uppdelning som egentligen kommer av skilda bakgrunder och möjligheter blir på så sätt framställd som ett fritt val och avståndstagandet blir legitimerat.

Att de två grupperna är väldigt olika råder det inga som helst tvivel om vare sig för tjejerna eller betraktaren. Tjejerna på Samhällsprogrammet iscensätter en sval och välvårdad (medelklass) femininitet, pratar inte för mycket när killar är i närheten och går trippande genom korridoren med skolböckerna tryckta mot bröstet. Det finns hos dem en viss medvetenhet om att detta är krav utifrån som de måste förhålla sig till för att vinna status. Kritiken är dock ambivalent vilket diskussionen om kroppsbehåring som genusgränsvakt förtjänstfullt visar.

Barn- och Fritidstjejerna däremot är långt ifrån lika fina i kanten. De tar på många sätt avstånd ifrån den förväntade femininiteten som de upplever som tillgjord. De ses också både av sig själva och andra som mer sexuella, vilket inte alltid är något positivt. De omförhandlar dock sin position genom att vända på omgivningens nedsättande blick. I stället fyller de den med eget innehåll och benämner sig själva, exempelvis som slampor, innan andra hinner före. På så sätt skapar de ett utrymme för sig själva och omtolkar de egna handlingarna. Här visar Ambjörnsson att medias rapportering om unga människors användning av begreppet 'hora' rymmer långt fler skikt än vad som framkommit.

Att gruppernas olikhet har med klass och därmed möjligheter är tydligt. Femininiteten är något som måste förvärvas och som olika personer har olika tillgång till beroende på bakgrund och förväntningar. Den är tryckt efter en form som inte alla kroppar kan knöggla sig in i. Genom de tjejer som på olika sätt inte lever upp till det förväntade blir den normativa femininiteten smärtsamt tydlig. I I en klass för sig exemplifieras detta av de attityder den lesbiska Johanna och den sjalbärande Samira möter. Båda upplevs av omgivningen som ofria i sin avvikelse. När Johanna frångår sin 'typiska' flatstil och närmar sig gruppens utseendeideal menar de andra tjejerna att hon är mer 'sig själv' nu. När någon på ett 'överdrivet' sätt går emot normerna upplevs det som en ofri handling styrd av (alternativa) normer utifrån. Detta hänger ihop med föreställningen om den naturliga kvinnligheten.

Talet om Samira kläddes sällan i öppet rasistiska termer. I stället fick hon stå för den motpol de andra tjejerna kunde mäta sig med. När Samira omnämndes som förtryckt kunde de andra tjejerna tänka på sig själva som fria och självständiga individer.

Att skapandet av genus rör sig inom den heteronormativa ramen menar bland andra Judith Butler, som är central i den här avhandlingen. Enligt Butler existerar inte kategorierna man och kvinna i sig utan får mening genom det kulturella raster som framställer man och kvinna som de enda möjliga identiteterna. Detta är en ordning av begär, sexualitet, kroppar och genus. Det blir alltså viktigt att skapa genus på 'rätt' sätt och att de två olika positionerna begär varandra.

Att heteronormativiteten har med allt och det mesta att göra blir väldigt tydligt i Ambjörnssons avhandling. Skapandet av den feminina kroppen som skillnad till den maskulina, 'rätt' sorts pojkvän, vad som definieras som sex och tjejernas ställning inom den egna gruppen är några exempel på saker som undersöks utifrån denna norm. Heteronormativitet handlar ju inte bara om vilka kroppar som begär varandra utan också hur dessa kroppar skapas och framställs.

Det är inte ofta jag känner mig personligen berörd av en avhandling. Jag, som också gick i gymnasiet under den tid Ambjörnsson skriver om, känner igen ord och tonfall och ordval väl. Det blir intressant att jämför med sina egna minnen och bilder av den tiden. Se saker i nytt ljus, känna igen sig i visst och sakna annat. Fanny Ambjörnssons avhandling I en klass för sig - genus klass och sexualitet bland gymnasietjejer är högst läsvärd och samtidigt lättläst. Det teoretiska införlivas självklart och intressant. Det här är en bok jag kommer att återkomma till många gånger av många anledningar. Ungdomar beskrivs ofta som en enhetlig grupp men den tanken är inte ens i närheten här. Varje liten detalj rymmer så mycket, handlingsutrymme och anpassning. Ett ständigt omförhandlande och en pågående diskussion.

Fakta: 

Litteratur

I en klass för sig – genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer Författare: Fanny Amjörnsson Bokförlag: Ordfront

Annons

Rekommenderade artiklar

Drabbande kärleksbudskap från Blameful Isles

Recension

Blameful Isles is dope! Det skrev Talib Kweli på sitt Facebookkonto efter att ha upptäckt det svenska bandet Blameful Isles. Så rätt han har i detta. Lysande på de tre föregående albumen och än bättre på nya dubbelalbumet Pleroma, skriver Tobias Magnusson.

Fria Tidningen

Mossiga noveller om manlighet

Recension

Gemensamt för novellerna i Grand danois är ensamhet. Manlig ensamhet. Skickligt skrivet men mossigt innehåll, tycker Tobias Magnusson.

Fria Tidningen

© 2019 Fria.Nu