• EU är som ett virus som kom förra hösten, menar Karin Laansoo.
Stockholms Fria

Unga leder den estniska konsten

Lite mer än en månad kvar till Estlands medlemskap i EU. Tre ungdomar med höga poster i konstvärlden. Anders Härm, Hanno Soans och Karin Laansoo arbetar på samma scen och är vänner. Vad EU-inträdet kommer att innebära är de inte helt överens om, men de anar och hoppas att det kommer att generera positiva förändringar.

Marken är hal och snön är tjock men taxin kör snabbt. Den behöver fart för att komma uppför backen. Industriområdet är mörkt och tomt men ur en lokal med stora fönster strömmar ljus och utanför den trängs bilar med människor. Folk går in, stampar av sig, ser sig omkring och snart fylls rummet. Kappor knäpps upp och mössor tas av. På ett bord ligger godis i färgglada papper på en silverbricka och man får välja mellan vin, Metaxa, calvados eller vatten. En kvinna har hatt. Många är unga. Det är vernissage i utkanten av Tallinn.

- Det är alltid samma gäng som kommer, förklarar Anders Härm lugnt och kikar runt på människorna som har börjat gruppera sig framför tavlorna och installationerna. Hans utväxta dreadlocks är ostyriga. Anders Härm är kurator vid 'The Center of Contemporary Arts' i Tallinn. Han känner kvällens konstnär som var hans lärare för några år sedan.

- Konstscenen i Estland är liten så det är lätt att komma fram, förklarar Anders Härm.

Han är 26 år och tog examen 1997 vid 'The Estonian Academy of Arts' (EAA) i Tallinn. Hans kurskamrat Hanno Soans, 28, är curator vid Estlands konstmuseum och en annan, Karin Laansoo, 27, är ansvarig för EAAs galleri. De tre arbetar vid Estlands huvudinstitutioner för konst och är typiska för sin tid. De är del av en stark generation som var färdigutbildad när samhällets styrning ändrades på 1990-

talet. Ett paradigmskifte blev verklighet. År 1991 var det sovjetstyrda Estland åter självständigt och marknadsekonomi ersatte planekonomi. Det fanns ett behov av att införa nya idéer i samhället liksom på konstplanet.

Den första maj 2004 ansluts Estland tillsammans med nio andra länder till EU. Vid folkomröstningen som genomfördes i september 2003 deltog 64 procent av de röstberättigade. 67 procent röstade ja och 33 procent nej till ett medlemskap i EU.

- Jag röstade emot för jag är skeptisk. Jag vet inte vad medlemskapet kommer att innebära. Mitt arbete kommer nog att förändras. I och med att vi slipper tullar ökar möjligheterna att köpa konst, men jag tror inte att vårt samhälle är redo för ett medlemskap, säger Anders Härm.

Besökarna droppar av och Anders Härm glider ut och röker. Vernissagen är över på två timmar. Hanno Soans kom inte. Vanligtvis är han en av dem som närvarar när något nytt presenteras men ibland räcker tiden inte till. Han är energisk och pratar intensivt och kastar sig vidare och hinner ibland inte med själv. 'Måste komma tillbaka till det senare', säger han när kasten blir för stora. Hans jacka hänger bredvid kappor och pälsmössor i ett litet rum i Estlands konstmuseum. Rummet har ett par stolar men han väljer att slå sig ner på en med trasig sits. På 1990-talet ansågs konstmuseet vara mossigt och den unge och idérike Hanno Soans anställdes.

- Jag började som curator här 97 redan innan jag tagit min examen, berättar han och tystnar i fem sekunder för att tända en Camel.

Det kommer smattrande ljud från en installation i utställningen utanför rummet. I hyllorna ligger videoband blandade med vernissage-glas, tomma ramar, fixeringsspray, en kaffekokare och vattenkannor och på väggarna hänger utställningsaffischer. På ett orange bord står det vissna blommor i en vas och det gröna golvet täcks av bubbelplast och staplade elektronikkartonger.

Hanno Soans menar att Estlands EU-

medlemskap är nödvändigt samtidigt som han är orolig. Det överstatliga styret påminner honom om sovjettiden men han ser även fördelar.

- EU för ihop människor. Som curator får jag många förslag till att medverka i samarbetsprojekt som finansieras av EU-medel. Det är ju kul men projekten tenderar att ge platta och styrda resultat. Konsten hämmas av att den måste leva upp till projektens EU-teman. Detta gör att jag ofta tackar nej till förslag.

Ibland blir det dock ja. Senast sommaren 2003 medverkade konstmuseet i ett EU-finansierat samarbetsprojekt mellan Sverige, Danmark, Finland, Lettland och Litauen som kallades Meeting Place, North-European Contemporary Art.

- Vi kunde hjälpa unga konstnärer att komma fram genom projektet.

Hanno Soans hittar ett Barclay-paket, tar upp sin tändsticksask och tappar den. Han har rena fingrar och svart polo. Ena stunden hänger hans bruna lugg över ögonen och andra stunden ligger den i en snedbena. Han tänder ännu en cigarrett.

Karin Laansoo, Hanno Soans kursare och nuvarande flickvän, är ansvarig för galleriet vid EAA sedan två år. Galleriverksamheten kom igång 1993. EAA är Estlands enda konst- och designskola som erbjuder studier på universitetsnivå.

Karin Laansoo ställer ut studenters arbeten och hon sköter även samarbeten med utländska institutioner och skolor. Liksom Hanno Soans får hon många förfrågningar om samarbets-projekt.

- EU är som ett virus som kom förra hösten, säger Karin Laansoo.

Det var då som hennes elektroniska brevlåda började fyllas med förslag och erbjudanden om projekt. Allt som oftast är hon skeptisk till dem.

- Jag brukar inte förstå vad projekten ska leda till. Många personer bakom dem är bara ute efter pengar. Numera raderar jag brev innan jag har läst dem.

Hon menar att stämningen inför EU-inträdet är lugn i Estland.

- Alla vet att EU kommer att innebära förändringar men ingen vet hur de kommer att se ut. Vi är rädda för prishöjningar men annars är vi på det hela taget lugna.

Fler studenter kommer att söka sig utomlands, men de andra kommer att stanna, tror hon.

- De som vill flytta har redan gjort det. Läkare har flyttat och busschaufförer har dragit till Finland för att tjäna bättre. De blir nog inte mycket lyckligare för det. Jag vet ingen som sitter och räknar dagarna till den första maj. Däremot kommer det att bli lättare för studenter att plugga utomlands och det är ju bra. Förra året hade vi ett samarbetsprojekt med Danmark som kallades The Project. Tre danska studenter ställde ut sina verk i EAAs galleri och nu ska våra studenter resa till den danska skolan.

Karin Laansoo har ljusbruna rektangulära glasögon, svart tröja med röda revärer och matchande basketskor.

- I Estland är det möjligt för unga personer att få avancerade jobb och vi ser inget konstigt i det. Situationen är en produkt av vad som hände på nittiotalet. I Finland måste unga göra nästan omöjliga saker för att avancera på

arbetsmarknaden. I Estland har åldern ingen betydelse utan det är åsikterna som räknas.

De tre ungdomarna är inte övertygade om att medlemskapet kommer att innebär fördelar men de kan påverka och de har en stark vilja att göra det.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

Hon besjunger livet i utkanterna

I Händelsehorisonten skildras ett samhälle som på många sätt inte alls är olikt vårt, ett samhälle som har förvisat en grupp människor till Utkanterna.

Fria Tidningen

Hon ger ut sin egen poesi

Louise Halvardsson gav ut sin diktsamling Hejdå tonårsångest - 35 dikter innan 35 på eget förlag. Nu har hon nominerats till Selmapriset.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu