• I Min homosyster ifrågasätter regissören Lia Hietala den allmänna förväntningen om att alla barn är heterosexuella, ända tills de bevisar motsatsen.
Fria Tidningen

”Kortfilm ska ses på stor duk”

Kortfilmer får biopremiärer genom Folkets Bio. "Min film har visats på festivaler, nu får den en chans att nå en ny publik", säger Lia Hietala, regissör till Min homosyster.

Det bästa av svensk kortfilm visas på biografer över hela landet. Bakom satsningen står Svensk kortfilm c/o Folkets bio med stöd av Svenska filminstitutet.

Lia Hietalas Min homosyster, med biopremiär 13 december, har tidigare visats på filmfestivaler. Den hade sin urpremiär på Berlins filmfestival.

– Jag hade vid den här tiden ingen egen producent och skickade in den på vinst eller förlust. Jag blev glad över att den blev mottagen. Att den sedan tilldelades Teddy Award för bästa kortfilm var stort, säger Lia.

Trots att svensk kortfilm är framgångsrik är det ofta ett problem att hitta visningsmöjligheter vid sidan av filmfestivalerna.

– Det känns ändå som att kortfilmsformatet ligger rätt i tiden, funderar Hietala. Koncentrationsspannet är i dag kort hos många och det borde innebära att kortfilm borde fungera.

Oscar Eriksson, projektledare för Svensk kortfilm c/o Folkets bio, tycker att svensk kortfilm mår alldeles förträffligt och att film, oavsett längd, mår bäst av att ses på stor duk.

– Även kortfilm förtjänar att ses på stor filmduk. Många ser kortfilm på sina mobiler och det är gott så, men det är ändå filmer som är gjorda för att ses på stor duk.

Sedan 2008, då satsningen inleddes, har Folkets bio visat och distribuerat över 150 kortfilmer. Det senaste året har satsningen breddats genom en onlineplattform.

– Svårigheterna är att få folk att betala 15 kronor för att se en korfilm. Vi kommer att släppa ett antal filmer gratis och även ta fram olika filmpaket. Vi tror på den här plattformen, det är viktigt att det finns en samlingsplats för svensk kortfilm, säger Eriksson.

Min homosyster är den film som står på tur att ha en enskild premiärvisning på Zita i Stockholm, därefter väntar visningar i övriga landet.

– Efter festivalvisningarna är det roligt att den nu även når ut till en bredare publik. Jag hoppas framför allt att föräldrar tar initiativet och ser filmen tillsammans med sina barn, säger Lia Hietala.

Filmen riktar sig huvudsakligen mot en ung publik och berättas utifrån den unga tjejen Cloes perspektiv när hon i sällskap av sin syster och hennes flickvän funderar över sin egen sexualitet.

Oavsett format kommer Lia Hietalas kommande filmer att kretsa kring olika hbtq-teman.

– Just nu arbetar jag med en dokumentär som går att beskriva som ett triangeldrama mellan tre ungdomar. Jag kommer även göra kortfilmen Mitt namn är Pirre, som handlar om socialt konstruerat kön och möjligheten att identifiera sig i en karaktär som man inte vet könet på, säger Lia Hietala.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Nypremiär för första queerfilmen

Mauritz Stillers stumfilm Vingarne från 1916  beskrivs som världens första queerfilm. Nu är den åter aktuell på svenska biografer.

Fria Tidningen

Ett dygn för att göra en egen film

Noomaraton är tävlingen där du gör en film på 24 timmar. Förutom tidspress måste filmen innehålla ett givet tema, tre platser och tre saker.

Göteborgs Fria

Queer filmhelg på Konsthallen

Konstnären och curatorn Anna Linder presenterar ett filmprogram under rubriken Queer Moves. Dessutom passar hon på att premiärvisa sin egen film Spermahoran.

Göteborgs Fria

© 2024 Fria.Nu