• Sofie Janssons debutroman var Sylvester och den riktiga världen, även den handlar om psykisk ohälsa.
Fria Tidningen

”Låt inte sjukdomen bli din identitet”

Författaren Sofi Jansson är aktuell med boken Dagar med min mamma, en roman om att leva nära någon med bipolär sjukdom.

För snart två år sedan fick författaren Sofi Jansson sitt första barn. Sofi har diagnosen bipolär sjukdom och började som nybliven förälder fundera mycket kring hur hennes sjukdom skulle kunna påverka hennes dotter.

– När jag blev mamma undrade jag ibland vad jag gett mig in på. Utöver det tvivel som jag tror att de flesta känner som just fått sitt första barn kände jag även en oro för att min dotter kanske skulle behöva se mig sjuk.

Redan när dottern var nyfödd började Sofi skriva ner sina tankar. De nedtecknade tankarna blev senare grunden till Dagar med min mamma.

Boken handlar om en kvinna i trettioårsåldern vars mamma har bipolär sjukdom.

– Det här är främst en bok till min dotter. Den är helt fiktiv, jag är ingen av karaktärerna i boken, även om många tror det.

Efter att boken blev utgiven har många läsare hört av sig och delat med sig av egna eller anhörigas erfarenheter av att må dåligt, berättar Sofi.

Hon hoppas att det ska bli mer socialt accepterat att prata om psykisk ohälsa.

– Det värsta man kan göra när man mår psykiskt dåligt är att vara för sig själv. Om man inte har någon att prata med blir man lätt isolerad och ensam med sina tankar. Det bästa man kan göra är att prata med någon. Ett bra kontaktnät med vänner, familj och vårdpersonal är oerhört viktigt. Men alla har inte det.

Boken har köpts in både av Intresseföreningen bipolär sjukdom och av Bipolärmottagningen, som nu rekommenderar den till patienter och anhöriga.

– Jag vill hemskt gärna jobba för att det ska blir mer accepterat i samhället att leva med psykisk ohälsa, säger hon och poängterar vikten av att se människan bakom diagnosen.

– Jag har diagnosen bipolär sjukdom, men jag är inte bipolär. Det är en utmaning att inte tillåta att sjukdomen blir ens identitet. Det har funnits långa perioder när jag har mått bra.

Sofi beskriver i romanen sjukdomen som ”ett hela tiden pågående tillstånd, präglat av stress, sorg, hopp och längtan”.

– Ibland har jag känt en oerhörd stress över att livet runnit ifrån mig. Det är så mycket jag velat göra men sjukdomen har hållit mig tillbaka. Jag kan känna en sorg över det. Samtidigt är jag hoppfull, längtan efter de perioder när sjukdomen är vilande finns alltid där, säger hon.

I dag pratar Sofi Jansson öppet om sin diagnos, men så har det inte alltid varit. I långa perioder när hon var sjukskriven från sitt arbete sa hon inte till sina kollegor varför hon var borta från jobbet.

– Det blev som elefanten i rummet. Ingen vågade fråga varför jag var sjukskriven och jag vågade inte säga något. Men till sist berättade jag. Jag tycker att det är bra att medier uppmärksammar psykisk ohälsa mer nu. Det är många som har gått ut och berättat om sina diagnoser.

När Sofi var fjorton år drabbades hon av sin första depression. Hon hade en trygg uppväxt i Torslanda med stöttande familj och vänner omkring sig. Men successivt började hon känna sig trött och nedstämd.

– Allt började kännas meningslöst och jag drog mig undan. Vissa dagar orkade jag knappt kliva ur sängen.

Vid nitton års ålder mådde hon så dåligt att hon försökte ta sitt liv. Det var först efter det som hon kom i kontakt med psykiatrin. Sedan dröjde det ända tills hon var 27 år innan hon fick sin diagnos.

– Av en slump hittade jag en text på nätet om bipolär sjukdom. Jag sökte hjälp och efter en utredning fick jag min diagnos. Det medförde en kris för mig, jag tänkte ”Herregud, jag har en sjukdom”. Men samtidigt kändes det som en lättnad och förklaring.

I dag mår Sofi bra. Hon tar dagligen sin medicin och har fortfarande regelbunden kontakt med psykiatrin. Att få barn medförde också att hon började må psykiskt bättre.

– När jag mådde dåligt var jag inåtvänd och uppfylld av mig själv, men nu lägger jag istället fokus på att mitt barn ska må bra. Som förälder har jag fullt upp med att få ihop vardagen.

Romanen tilldelades nyligen stöd från Statens kulturråd och Sofi blev under hösten invald i Sveriges författarförbund. Sedan ett par månader tillbaka läser hon till sjuksköterska.

– Jag känner en stor glädje över att jag är där jag är i dag. Och jag hade inte klarat att ta mig hit utan hjälp av mina anhöriga. Men samtidigt kan jag ibland känna en sorg över hur mycket det är jag har missat i min uppväxt. Vissa perioder av mitt liv har slukats av sjukdomen.

Fakta: 

Sofi Jansson

Ålder: 33 år

Bor: I Haga

Familj: Pojkvän och snart tvåårig dotter.

Senast lästa bok: Mörkrets hjärta av Joseph Conrad

Aktuell med: Dagar med min mamma (Lindelöws bokförlag)

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Hon ger röst åt panterkvinnor

Unga filmaren Nevline Nnaji belyser dubbelt förtryck av svarta kvinnor i den amerikanska medborgarrättsrörelsen på 60-talet.

Fria Tidningen

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

Hon besjunger livet i utkanterna

I Händelsehorisonten skildras ett samhälle som på många sätt inte alls är olikt vårt, ett samhälle som har förvisat en grupp människor till Utkanterna.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu