Recension


  • En laddad turnépremiär i Göteborg. Närmast spelar Thåström i Karlstad ikväll och i Örebro imorgon. (Bilden är från förra turnén)
Fria Tidningen

Imponerande turnéstart från Thåström

Thåströms turnépremiär var en mäktig historia. Med mestadels nya låtar, en imponerande och stark ljudbild imponerade den 60-årige förgrundsfiguren tillsammans med sitt sanslöst skickliga band.

Som väntat inledde Thåström sin nya turné på samma sätt som sin nya skiva - med Bluesen i Malmö. Den senaste skivans bästa spår lät lika bra i Lisebergshallen som på plattan. Och sedan följde ytterligare tre öppningsspår: Beväpna dig med vingar, från 2012 års skiva med samma namn, Jag är en idiot, från Imperiets sista studioalbum, och Gräsfläckar från förra plattan.

Jag är en idiot var den enda låt från tiden före solokarriären vi fick höra - och även om jag, som hör till dem som fått nästan hela min uppväxt tonsatt av Thåström och hans magiska röst, alltid hoppas på flera av de tidigare kompositionerna kändes det faktiskt inte som om saknaden efter dem blev så stor den här gången. Vilket gissningsvis berodde på att det lät så bra och på att de utvalda spåren passade så bra i den ljudmässiga kostymen.

Ljudbilden var nästan lika massiv som titeln på Thåströms senaste album, tyngre än någonsin tidigare och fantastiskt vacker. Ett resultat av både den erfarne ljudteknikern Björn Lehnbergs och orkestermedlemmarnas skickliga hantverk.

Och Thåströms unika röst är i fin form.

Bandet framträder i motljus under nästan hela konserten och blir aldrig mycket mer än silhuetter. Vi får nästan aldrig se några ansiktsuttryck, men Thåströms karakteristiska scenspråk framträder förstås tydligt ändå och det är en estetik som både är snygg och passar musiken perfekt. Det gör för övrigt även Lisebergshallens tak, som skänker ännu mer industrikänsla åt inramningen. Den stora backscreen som hänger bakom scenen utnyttjas bara vid några enstaka tillfällen - och då blir det vackert som i rymden.

Gräsfläckar var en av konsertens svagare stunder, men de var å andra sidan inte många. Jag räknar också Fanfanfan och Körkarlen dit och kanske Det enda du behöver, b-sidan från 1999 års singel Hjärter dam.

Allting annat var fantastiskt. Som vanligt växer Thåströms låtar sig ordentligt mycket större när de framförs från en scen av honom själv och bandet, som mycket väl kan vara Sveriges allra bästa. Såväl Centralmassivet som Old Point Bar och Karaokebaren lät mycket bättre och mer spännande i går kväll än på skivan. Till och med Kom med mig, som jag tycker är tämligen meningslös på skiva, var underbar.

Möjligen är det någon avslutning som känns lite osäker, annars går det inte att ana att det här är en premiär. De måste ha repat ordentligt för allting sitter förträffligt och man blir nästan sugen på att göra ett återbesök under slutet av turnén för att se om de lyckas få allting att växa ytterligare.

Efter att ha hängt på sig den akustiska gitarren och ha tonat ner ljudnivån rejält i en väldigt fin version av barnkärlekssången Stjärna som är din känns det närmast chockartat när Thåström lämnar scenen. Han har bara stått på den i en mycket knappt dryg timme.

Kanske var det bara ett knep för att få oss i publiken att känna oss nöjda med extranumren. I så fall lyckades det.

Efter blytunga versioner av Centralmassivet och St Ana Katedral lyckas bandet med konststycket att tillföra ännu mera tyngd när de drar igång en temposänkt och livsfarlig version av Alla vill till himlen. Det är bättre än bäst.

Och då behöver de bara göra ytterligare ett nummer i sitt andra encore. Det blir Thåströms senaste kärleksballad Aldrig av med varandra och bandet tonar åter ner. Utan att intensiteten eller magin minskar. När Niklas Hellberg eller Mikael Nilzén låter leksakspianotonerna eka i Lisebergshallen är det fullständigt förtrollande. Och jag lämnar lokalen utan att sakna något som helst.

(Det skulle i så fall vara ännu fler låtar. Och möjligen den där överraskningen från förr.)

Och alldeles särskilt bär jag med mig minnena av Alla vill till himlen, av Pelle Osslers gitarrspel och solon i Vacker död stad och St Ana katedral. De framträder tydligt trots avslutningens förtrollning.

Fakta: 

Hela låtlistan:

1. Bluesen i Malmö 2. Beväpna dig med vingar 3. Jag är en idiot 4. Gräsfläckar 5. Låt det goda rulla 6. Kort biografi med litet testamente 7. Körkarlen 8. Fanfanfan 9. Det enda du behöver 10. Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce 11. Old Point Bar 12. Kom med mig 13. Vacker död stad 14. Karaokebaren 15. Stjärna som är din

Extranummer: 1. Centralmassivet 2. St Ana Katedral 3. Alla vill till himlen Extranummer 2: 1. Aldrig av med varandra

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Ossler träder fram ur skuggorna

Recension

Pelle Osslers nya skiva Stas har en sorglig grundton men inger konstigt nog också mycket hopp. Lasse Franck är förtrollad.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu