Agnes Nurbo

Krönika


Agnes Nurbo
  • Mässkommers. Så sammanfattar Agnes Nurbo Bokmässan och andra mässor arrangerade av Svenska mässan.
Göteborgs Fria

Mässor under falsk flagg

Bokmässan och andra mässor arrangerade av Svenska Mässan har endast ett mål: att få oss att öppna plånboken, skriver Agnes Nurbo.

Bokmässa, baby- och barnmässa, fitnessmässa, båt, sci-fi, hus- och designmässa… Jag bläddrar igenom kalendariet för Svenska mässan i Göteborg och funderar över utbudet. Funderar över meningen med alla dessa mässor. Visst förstår jag att det finns en längtan efter att vidareutveckla intresse eller kompetens, att mötas och samtala om angelägna frågor. Däremot har jag svårt att förstå poängen med att betala en avgift för att konsumera ihop med tusentals personer i en lysrörsupplyst jättelokal.

”Tillsammans skapar vi mänsklig magi.” Så summerar Svenska mässan sin verksamhetsidé. Det är ett paradoxalt påstående om man ser till verksamhetens ekonomiska aspekt, dess bidrag till svenskt näringsliv. Årligen genererar koncernen nämligen drygt 2,7 miljarder kronor i besöksnäringseffekter till Göteborg. Mässor och kongresser står för cirka nio miljarder kronor till den svenska besöksnäringen. Ett mer rimligt påstående vore kanske därför: Tillsammans skapar vi ekonomisk tillväxt.

Det vore lysande om mässor på allvar kunde fungera som attraktiva mötesplatser där besökarna tillsammans skapade mänsklig magi. Jag tror och hoppas att det under shoppingbegäret finns ett behov av samhörighet och meningsfullhet. Själv lockas jag till mässor för att jag vill inspireras och lära mig nytt, jag vill ingå i ett kollektiv och på samma gång särskiljas som en unik individ. Men när jag långsamt trycker mig framåt genom folkhopen, på väg mot ännu ett seminarium för likasinnade personer som betalat för att få någonting som de redan tror sig veta bekräftat, uppfattar jag ingen gemenskap, ingen känsla av meningsfullhet.

Jag känner mig köpt. Hur är det då med alla människor som avsatt tid, ofta helgdagar, för att ta sig till mässorna i syfte att ägna sig åt sitt nördiga intresse, vad det nu än må vara; hundar, heminredning, böcker, båtar… Upplever de mänsklig magi? Eller är de bara ute och shoppar i ännu en gigantisk galleria?

Poängen med mässor, hävdar någon, är att allt finns samlat på en och samma plats och att det finns representanter på plats för att prata om sina tjänster/produkter. Ja, precis som en shoppinggalleria samlar mässan ihop allt jag inte vet att jag behöver och får mig att öppna plånboken.

Skillnaden mellan gallerior och mässor ligger i att jag inte behöver betala entréavgift för att shoppa i galleriorna. Syftet med mitt besök i gallerian är tydligt formulerat för mig själv och omvärlden: här ska jag konsumera. Syftet med mitt besök på mässan är inte lika tydligt formulerat. Jag vill skapa mänsklig magi, men jag kan inte, så därför konsumerar jag istället. Det som skaver är dock inte konsumtionen i sig, utan omskrivningen av konsumtion som något som skapar gemenskap, samhörighet och meningsfullhet.

I slutändan handlar mässverksamheten ändå mer om ekonomi än om magi. Även om det finns ett gott ändamål så konsumeras det runt det. Om det uppstår mänsklig magi så beror det på att besökaren köper likadana produkter som övriga besökare, vilket bidrar till en stark vi-känsla oss besökare emellan. Och om konsumtion är dagens religion, så kräver konsumtionen, likt religion och magi, ett evigt bränsle av tro.

I den bästa av världar kan denna tro länka samman människor och skapa samhörighet. Frågan är bara vad för slags samhörighet som skapas, och om den är hållbar även efter det att mässan har stängt och besökarna har gått hem till sig – och plockat ut det bästa ur goodiebagsen.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu