Rojin Pertow

Inledare


Religionsfrihet

  • När religionskritik kommit att bli något främst högerextremister ägnar sig åt är det läge för en progressiv vänster att istället slå vakt om minoriteters rättigheter, skriver Rojin Pertow.
Fria Tidningen

Både religionskritik och minoriteter måste värnas

Religionskritiken som förr tillhörde marxister, feminister och hbtq-personer har kommit att kidnappas av rasister, därför är det upp till oss att först och främst slå vakt om minoriteters rättigheter idag, skriver Rojin Pertow.

Att kritisera den många gånger konservativa, stelbenta och förhärskande religionen i en stat har länge tillhört de progressiva krafterna. Feminister, marxister och hbtq-aktivister har under lång tid framfört hur religionens ideal i bästa fall håller kvinnor, hbtq-personer och arbetare i schack. I värsta fall skadar dem. Karl Marx skrev att religion är folkets opium; ”den förtryckta varelsens suck, hjärtat i en hjärtlös värld och själen hos själlösa villkor”. En slags eskapism från den bistra verklighet många levde i under 1800-talets Europa. Han framhöll också att avskaffandet av religion var att kräva folkets verkliga lycka. Någonting materiellt sett mycket bättre och mer substantiellt än andlig tro.

Senare marxister som Lenin var mer av övertygelsen att religion fanns för att lugna massorna och få dem att acceptera den orättvisa tillvaron som ett resultat av en gudomlig världsordning. Feminister har världen över framhållit kvinnans historiskt kuvade position inom religion och hur religiösa tolkningar använts för att pådyvla kvinnor idéer om kyskhet och osjälvständighet. Hbtq-aktivister kämpar dagligdags med religionens stämpel av homosexualitet som en synd som på vissa håll straffas med döden.

Så vi kan konstatera att religionskritik som sådan är en fråga som främst har drivits av det vänsterpolitiska projektet. De som jobbat för jämlikhet i samhället och minoriteters rättigheter. Döm om den historieintresserades förvåning när religionskritiken i dag snarare bedrivs av de som motarbetar jämlikhet i samhället och minoriteters rättigheter.

Sverigedemokraterna storsatsade på kyrkovalet för att de är missnöjda med hur Svenska kyrkan bedriver sitt arbete. En slags subversiv kritik skulle man generöst kunna kalla det. Och de gick framåt i valet. Enligt rasisterna som kallar sig ”Sverigevänner” har Sverige som nation aldrig stått inför ett större hot än vi gör i dag. Det hotet är islam som religiös praktik.

Dagens nazister hatar religion och religiösa uttryck. Framför allt muslimer och judar. Antisemitismen är ju ett av nazismens fundament, men nu har den alltså fått sällskap av islamofobi. Konsekvenserna för vänsterprogressiva rörelser i dag har blivit att feminister, antirasister och hbtq-aktivister försvarar religiösa uttryck. När nyheten nådde oss att polisen sett till så att Nordiska motståndsrörelsen ska få marschera i närheten av Göteborgs synagoga under judarnas heliga högtid jom kippur blev många bestörta.

Med rätta, det är en vansinnig provokation att låta nazisterna demonstrera just där och då. Men de har tvingat oss att inta en position som inte följer vår ideologi.

Religionsfriheten bör skyddas därför att den i sig skyddar många minoriteters uttryck. Men att försvara religion med näbbar och klor har blivit ett nödvändigt ont. Religionskritiken har kapats av rasister. Då måste vänsterprogressiva krafter göra en avvägning. Vad är viktigast i dagens läge: att framföra religionskritik oavsett vad eller att slå vakt om minoriteters rättigheter?

Mina egna föräldrar, som levt under ett islamiskt förtryck i Iran, uttrycker sig ibland kritiskt till islam. De möts då ofta av förståelse.

Dock är deras religionskritik inte att buntas ihop med den islamofobi som kommer på bred front från infödda svenskar.

De har inget självupplevt i bagaget som kan tävla med mina föräldrars erfarenheter.

De har ingenting som kan styrka deras irrationella rädsla för att Sverige kommer att bli som Iran.

De är rädda för främlingar och främmande praktiker.

De är rasister.

Därför är det viktigt att göra skillnad på religionskritik och religionshat. Vi som vill ägna oss åt en progressiv kritik av konservativ religion bör göra detta, men inte på bekostnad av minoriteters rättigheter.

Att motarbeta en förtryckande stat som har religion som vapen är inte samma typ av handling som att rycka slöjan av en enskild muslim. Religionskritiker och religionshatare har inte samma agenda.

Det ligger således i vårt intresse att se till så att vår religionskritik inte blandas ihop med antisemitisk, islamofobisk rasism.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu