Teater ska ge redskap mot begränsande machokultur | Fria.Nu
  • Skådespelarna Joel Dannerup och Binyam Haile leder även en diskussion om maskulinitetsnormer efter föreställningen.
  • "Som feminist och konstnär har jag hållit på väldigt mycket med att lyfta tjejers berättelserna och höja feminint kodade värden. Nu ville jag undersöka hur normerna ser ut idag som ung kille", säger manusförfattare och regissör Aurelia Le Huche.
Stockholms Fria

Teater ska ge redskap mot begränsande machokultur

Maskulinitetsnormer och attitydförändring är i fokus i Unga Turs nya uppsättning Boys don’t cry, som görs i samarbete med den feministiska organisationen Män. Manus bygger på djupintervjuer med 13 unga män, säger regissör Aurelia Le Huche:

– Många svarade att de själva inte har upplevt normer för hur pojkar ska vara. I deras självbild är de fria, men jag tror inte att vi är där än.

– Det ligger väl i tiden att vi har börjat vända blicken mot maskulinitetsnormen. Det är ju nånstans där våldet utövas, säger Aurelia Le Huche, regissör och manusförfattare till Unga Turs nya föreställning Boys don’t cry.

Normerna kring maskulinitet innebär att unga män får både en bristande kontakt med sitt känsloliv och en svårighet att kommunicera känslor utåt, säger Aurelia Le Huche, och hon ser allvarliga konsekvenser av det:

– I maskulinitetsnormen odlas någon form av glapp mellan det man känner och det som kommer ut. Jättemycket av vår våldskultur och våra hälsoproblem i samhället har med det att göra.

För att få inblick i livet som 16-årig kille idag har Aurelia Le Huche djupintervjuat 13 killar och unga män mellan tolv och 23 år, från olika delar av Stockholm.

– Jag har försökt få lite bredd. Det är både människor som är uppvuxna här och nyanlända, bland annat från en spetsmatteskola och en språkintroduktionsklass.

Pojkarna fick svara på frågor som om de kan lita på sina kompisar, om de lätt bli arga och när de grät senast. Tillsammans med skådespelarna läste Aurelia Le Huche igenom svaren, letade mönster och valde ut intressanta meningar.

I berättelsen som utkristalliserades får publiken möta två bröder med en gemensam förlust, och två vänner i ett avgörande ögonblick. Det blir wrestlingmatcher, kärleksrelationer till appen Siri, svartsjuka, ömhet och sorg.

– Mycket bygger på skådespelarnas improvisationer, minnesbilder och egna bagage. Jag har ju haft en idé om inramningen, men exakt vad det skulle handla om och hur det skulle sluta har vuxit fram. Det är speciellt att börja med ett ofärdigt manus, både läskigt och spännande, säger Aurelia Le Huche.

Har din bild av unga killar förändrats i arbetet?

– Absolut. Jag tyckte det var intressant att många killar jag har intervjuat har en stor medvetenhet om att jämställdhet är viktigt, men svarar också att de själva inte har upplevt normer för hur pojkar ska vara. Samtidigt vittnar andra svar om att de absolut finns där.

En av killarna Aurelia Le Huche intervjuade hade inte gråtit sedan han kom till Sverige för fyra år sedan.

– När han blev ledsen gick han hem och spelade tv-spel. Nån sa att “när jag blir ledsen blir jag arg och slår sönder mitt tangentbord”. I deras självbild är de fria, men jag tror inte att vi är där än. Medvetenheten om det egna beteendet behöver vi fortsätta att prata om.

För att ge redskap för förändring erbjuder Unga Tur publiken en diskussion tillsammans med skådespelarna efter föreställningen. Skolklasser ges genom en lärarhandledning möjligheten att fortsätta jobba frågor som berörs i Boys don’t cry. Materialet har Unga Tur tagit fram i samarbete med den feministiska organisationen Män för jämställdhet, där Nathan Hamelberg är projektledare:

– Vi har länge arbetat med maskulinitetsnormer, så för oss är samarbete med teatern ett viktigt redskap för att komma åt kärnan i problemet och beröra emotionellt. Det är först när man öppnar upp för en djupare reflektion som man kan få till verklig förändring.

Fakta: 

Boys don’t cry har premiär på Turteatern i Kärrtorp den 12 augusti.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2017 Fria.Nu