• Tv-serien The Leftovers handlar om vad som händer med det som lämnas kvar på jorden efter vad som närmast kan liknas vid den bibliska uppryckelsen.
Fria Tidningen

Tänk mer på apokalypsen

Vårt intresse av att skildra apokalypsen inom kulturen är ett sätt för oss att bearbeta vår rädsla för den, och så länge vi är rädda för apokalypsen kommer vi förhoppningsvis att försöka stoppa den, skriver Maria Ramnehill.

Apokalypsen står för dörren. För något år sedan visste jag inte vad prepping var, nu känns det som att ordet dyker upp lite varstans. Zombieapokalyps är inte längre ett ord som bara några få insatta genrefilmnördar känner till och snart kommer den allra sista säsongen av Game of Thrones. Det kanske känns som att det är sommar här ute just nu, men vintern är definitivt på väg.

Det är svårt att känna hopp om framtiden 2017. Det märks inte minst i kulturen där undergångsstämning är en utmärkt dramaturgiskt drivkraft. Oavsett om handlingen utspelar sig före, som i Game of Thrones, under som i Skyskrapan brinner eller efter själva fallet som i Apornas planet. Jonas Gardells apokalypskomedi Människor i solen sätts upp nästan varje sommar och en av de senaste årens absolut bästa tv-serier, The Leftovers, har nyligen avslutat sin sista säsong.

Den överhängande undergången är grundtemat i mängder av science fiction, fantasy och actionfilmer, och det är svårt att hävda att det är något som ökar eller minskar i vissa tider. Platons berättelse om Atlantis, Gilgamesheposet och liknande syndaflodsberättelser samt Uppenbarelseboken i Bibeln har sina moderna motsvarigheter i Världarnas krig, Armageddon eller varför inte Resident Evil.

The Leftovers utspelar sig i en värld där två procent av jordens befolkning en dag försvinner. Poff, borta. Det mer än antyds att det här har med Uppryckningen att göra, den kristna eskatologiska tron att innan apokalypsen kommer de rättfärdiga att hämtas upp till himlen, så att de slipper allt lidande undergången för med sig.

Det är en serie som ger intryck av att hela tiden veta vart den är på väg. Den är full av överraskande vändningar och dramaturgiska finesser utan att det blir sökt eller orealistiskt. Serieskaparna nöjer sig också med tre ganska korta säsonger för att inte vattna ur konceptet. Men det intressanta är vad som händer med dem som blev kvar, The Leftovers.

Hur lever man vidare i en värld där, som Gardell uttryckte det i Människor i solen, hoppet om frälsning inte längre finns kvar? I The Leftovers har den kristna kyrkan kollapsat, nya sekter har uppstått och växer med alarmerande fart – jag ska erkänna att jag avskyr den mest namnkunniga sekten The Guilty Remnant av hela mitt hjärta. Människorna i The Leftovers förlorar allt hopp.

Var tid har sin undergångsberättelse, som präglas av sin teknologi, religion, kultur och politik, men undergången i sig är konstant. Utplåningsångest verkar helt enkelt vara en grundläggande mänsklig drivkraft, i varje fall om vi ska döma av mänsklighetens kulturhistoria.

Kanske är det där vi kan finna en gnutta hopp. För mängden litteratur, teater, film och tv-serier om apokalypsen är om något ett tecken på vårt behov av att bearbeta det vi är rädda för. Och det vi är rädda för, häri ligger mitt hopp, kommer vi att göra allt för att slippa uppleva. Så tänk mer på undergången, tänk på den varje dag för om vi inte tror på den kommer vi inte göra något för att förhindra den.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu