Så påverkar våra kläder miljön | Fria.Nu
Kajsa Persson

Fördjupning


Kajsa Persson
Fria.Nu

Så påverkar våra kläder miljön

Är det genom att välja ekobomull vi räddar planeten, ska vi alltid tvätta i 40 grader eller är klädbibliotek framtiden? Fria samtalar med Sandra Roos, doktor i miljösystemanalys, om vad som egentligen är hållbart mode och om priset såväl människor som klimat får betala för våra billiga kläder.

Folk pratar om hållbara kläder och hållbart mode, men vi ville ta reda på vad det faktiskt skulle kunna innebära att tillverka alla våra plagg hållbart, förklarar Sandra Roos vid forskningsinstitutet Swerea IVF.

Hon har i en doktorsavhandling för första gången undersökt kläders miljöpåverkan ur ett livscykelperspektiv, bland annat utifrån 30 olika delprocesser i produktionen av textilier.

– Det handlar om alla steg från att framställa de olika fibrerna till garnspinning, att sticka eller väva, färgning och olika behandlingar vi gör som antiskrynkelbehandling, antiluktbehandling och massor av tryck och beläggningar. Sedan kommer sömnaden och transporter där emellan.

Sandra Roos berättar att studien, som gjorts inom forskningsprogrammet Mistra Future Fashion, kanske framför allt har bidragit till att spräcka ett antal myter kring vad en ska tänka på för att inte vara en miljöbov.

– Det första är att fibervalet inte spelar så stor roll. Folk pratar jättemycket om vad man ska välja, ska det vara bomull eller polyester? Men det är inte där den stora miljöpåverkan ligger utan det är från fiber till plagg.

Nästa myt handlar om hur stor roll det egentligen spelar med tvättemperatur. En väldigt liten roll visar studien och därmed är det inte heller på det vi bör fokusera, menar Sandra Roos.

Det sista resultatet hon vill lyfta fram är något som i allra högsta grad har visat sig påverka klimatet, men som det kanske inte pratas så mycket om.

När kläderna har gått igenom hela den komplicerade produktionskedjan, anlänt till Sverige från i princip uteslutande länder i Asien som Bangladesh och Kina, och hamnat i våra butiker tar dess miljöpåverkan inte slut. Nu återstår nämligen kundens transport fram och tillbaka till butiken för att handla de 50 plagg vi i genomsnitt köper på ett år. Resorna står för 22 procent av den totala klimatpåverkan.

– Det är intressant för det har talats mycket om klädbibliotek som en lösning. Men det är ju inte alls säkert att man använder plagg så många fler gånger i ett klädbibliotek att det kompenserar för att man tar sig kanske tio så många gånger till och från klädbiblioteket.

Nästa steg i livscykelperspektivet sker också på hemmaplan, nämligen den återanvändning, återvinning eller förbränning som sker med de kläder som med jämna mellanrum rensas ut ur våra garderober. Att handla second hand, och att göra det istället för att köpa nytt, är alltid det bästa säger Sandra Roos. Men att själv lämna iväg kläder till second hand har inte samma självklara effekt. För det första vet du inte om någon annan kommer att vilja köpa det du lämnat, istället för att köpa något nytt. Den andra delen handlar om risken att second hand-kläder från Europa slår ut inhemska marknader i afrikanska länder.

– Det är ingen som vet alldeles säkert. Men i Sydafrika infördes ett importförbud för second hand-kläder från Europa och den lokala marknaden slogs ändå ut av billig import från Asien. Så nog har det slagit ut den lokala klädmarknaden men det kanske hade hänt ändå, säger Sandra Roos.

När det gäller återvinning istället för återanvändning är det inte helt enkelt – det är trots allt bara en mindre del av klimatpåverkan som faktiskt sparas in. Produktionskedjan och transporter sparas det ingenting på, och kvar blir de cirka 15 procent som fibrerna står för.

Men textilindustrin handlar inte bara om klimatfrågan, utan även väldigt mycket om kemikalie- och vattenfrågor. Där ligger påverkan på miljön uteslutande i produktionen, som vi redan konstaterat i princip endast pågår långt ifrån Sverige. Sandra Roos tror delvis att det är därför vi vet så pass lite, i kombination med hur komplicerat det är. Det gäller egentligen både företag och allmänhet.

Hon berättar om en avhandling som kom för ett par år sedan om att det fanns cancerframkallande färgämnen i ekologiska bomullskläder. För de som håller på med textil var det en självklarhet att det kan hända, men så såg det inte ut hos allmänheten.

– Att det är ekologisk fiber har inget att göra med hur det sedan färgas, det är ingen garanti. Men folk på stan blev väldigt förvånade. Man tror att om det är ekologisk bomull – då är hela kedjan bra.

Sandra Roos tror att det går att komma åt en stor del av klädernas miljöpåverkan genom till exempel ny teknik och nya lagar. Samtidigt skulle självklart också en faktisk beteendeförändring hos oss som köper kläder spela roll.

– Jag tycker att vi behöver se värdet i de kläder vi har, att det inte bara är trasor. Alla kläder är sydda för hand av någon och bakom finns det massor av människor som har stått och vävt, färgat och tryckt. Det är en väldigt komplicerad produkt, och även om det är jättebilligt finns det ett värde i plagget.

De senaste åren har ett stort fokus på den lilla människans möjlighet och ansvar att vara miljövänlig legat på kött – kanske framför allt på om vi ska vi äta det och hur mycket. Men Sandra Roos är inte helt säker på att kläder står näst på tur för samma fokus.

– Kläder är helt enkelt lite svårare. Alla förstår att det är skillnad på ett kilo nötkött och ett kilo morötter och de flesta har en bild av ungefär hur produktionen går till. När det gäller kläder tror jag inte riktigt att vi har någon bild av vad som egentligen skiljer olika plagg åt.

När det gäller att komma åt kemikalier tror Sandra Roos på hårdare lagkrav.

– Eftersom det inte finns något kunskapskrav i dag på den som importerar så kan vem som helst sätta produkter på marknaden som kan innehålla precis vad som helst. Den enda risken man löper att bli påkommen med förbjudna kemikalier är om myndigheterna gör tillsyn, och den är ganska liten för de flesta företag.

Det diskuteras om kläder ska ingå i det ekodesigndirektiv som sätter minimikrav på energiprestanda hos vissa andra produkter. Räknas också kläder in där kommer man att vara tvungen att ha ett system som säkerställer att man uppfyller lagkrav.

Sandra Roos tror också på någon form av gemensamt urval av krav att fokusera på när det gäller produktionen vid textilindustrierna.

– Ett företag kanske frågar vilken plast de har i förpackningarna och ett annat företag om vilken temperatur de brukar stryka vid. Så går man på småsaker som kanske inte är det viktigaste och lägger fokus på fel saker.

Själv ser hon vattenrening som en kärnfråga, och berättar:

– Det gjordes en studie i Bangladesh där man såg att bara en femtedel av alla färgerier hade vattenreningsverk, och av dem som hade vattenrening hade hälften det inte på för att det kostar energi. Har man inte ens någon vattenrening – då är det riktigt dåligt.

Så vad ska vi göra då, förutom att försöka välja second hand istället för nytt? Att ekologisk bomull inte garanterar ett miljövänligt plagg har vi redan nämnt, men det betyder inte att det inte är bättre än alternativet.

– Vanlig bomull är vattenintensiv och det är mycket bekämpningsmedel. Jag tycker att det finns en medvetenhet om att ekologisk bomull är bättre, och även om de sociala förhållandena i syfabrikerna. Så det kanske kommer ifrån två håll.

Det Sandra Roos tror behövs är att medvetenheten också sprids till fler av stegen i kedjan.

– Det kommer mycket transparens-projekt som handlar om att det ska finnas en spårbarhet i leverantörskedjan med information kring hur till exempel garnspinning och vävning gick till.

Det absolut viktigaste varje enskild person kan göra är ändå att använda sina kläder längre, och därmed inte köpa lika mycket. Men att få folk att köpa mindre kläder är inte lika lätt. Att göra det dyrare känns som en enkel lösning, men på samma sätt som när till exempel köttskatt diskuteras blir effekten också att det slår mot dem som har minst pengar. Ska nya kläder bara vara till för vissa, i ännu högre grad än i dag? Sandra Roos tror att dyrare kläder är en nödvändighet.

– Antingen betalar de fattiga i produktionsländerna priset, eller kanske de fattiga i Sverige. Om det är social jämlikhet man vill ha så kanske det inte är klädpriserna som ska styra vem som kan köpa vad utan tillgången på pengar.

Annons

Rekommenderade artiklar

”Deprimerade pappor berättar inte för någon”

Att nyförlösta mammor drabbas av depressioner är ganska vanligt, men att också många nyblivna pappor mår dåligt är inte lika känt. Fria samtalar med forskaren Elia Psouni om papporna som faller mellan stolarna hos vården.

”Bilden att medierna mörkar stämmer inte”

Att medierna mörkar negativa effekter av invandring hörs ofta i den offentliga debatten. Fria samtalar med journalistikprofessorn Jesper Strömbäck som har undersökt saken och i en ny rapport kommit fram till att så inte är fallet.

”Det politiska intresset är större än någonsin”

Med ett år kvar till nästa val och en sommar som varit allt annat än politiskt stabil är frågorna många. Fria samtalar med statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson, ledare för det svenska valforskningsprogrammet, om ökad väljarrörlighet och det ökande politiska intresset.

© 2017 Fria.Nu