Filmkärlek lever upp på nytt | Fria.Nu

Krönika


Patrik Persson
  • Rebecca Liljeberg och Alexandra Dahlström i Lukas Moodyssons högstadiedrama Fucking Åmål från 1998. Filmen har nu restaurerats digitalt av Svenska Filminstitutet och återkommer till biograferna.
Fria Tidningen

Filmkärlek lever upp på nytt

Fucking Åmål har restaurerats och återkommer i digitalt format till biograferna. Filmens problematiserande av klass och sexualitet har varken blivit dammigt eller repigt sedan urpremiären för 18 år sedan.

En sen höstkväll 1999 pulserade neonskyltsreklam om The Matrix och Notting Hill från multibiograferna Odeon och Empire ut över Londons biografhjärta Leicester Square.

Det var som vanligt, men något var annorlunda. Den längsta kön gick inte till jättarnas kassor. Den ringlade sig norrut, upp på en liten sidogata och till den alternativa biografen, Prince Charles, där affischerna på utsidan berättat att det denna kväll skulle vara premiär för en svensk independentfilm. Personalen hade själva lagt till en gul pappbanner med den handskrivna texten ”Swedish teenage lesbians” tvärs över planschen, som visade två unga tjejer stående vid ett vägräcke.

I London fick filmen en publik ur kategorin som kan beskrivas som ”alternativa”. I Sverige blev den folklig, nästan var tionde svensk såg den på bio. I London exotiserades den lesbiska kärlekshistorien. I Sverige möttes den mest med en axelryckning. Det handlar om Lukas Moodyssons Fucking Åmål, som åter-aktualiseras genom att den digitaliserats och återkommer till biograferna.

2004 kom Fanny Ambjörnssons doktorsavhandling I en klass för sig. Den baserades på ett fältarbete med flickor i två gymnasieklasser. En från Barn- och fritid och en från Samhälle.

Referenser till Fucking Åmål förekommer flitigt hos Ambjörnsson. Inte så konstigt, eftersom filmen handlar om samma teman som Ambjörnsson behandlar. Filmens huvudkaraktärer, Agnes och Elin, är dessutom i mycket symboler för de två grupper som Ambjörnsson följer under sitt fältarbete – en samhälls-vetartjej från medelklassen och en BF-tjej från underklassen. Liksom Ambjörnssons informanter är Agnes och Elin mitt inne i processen där deras blivande vuxenidentitet, genus, sexualitet och framtida sociala positioner konstrueras.

Twisten i filmen är den lesbiska kärlekshistorien. Genusvetaren Tiina Rosenberg menade att de svenska kritikernas fokus på allt annat än det lesbiska temat berodde på en ”kulturell inkompetens i att avläsa kvinnlig homosexualitet” och att de unga kvinnornas förälskelse blir svår att handskas med eftersom den ”faller utanför ramarna för det kulturellt begripliga och där-igenom allmängiltiga”.

Att det lesbiska temat hamnade i fokus när filmen lanserades i London berodde knappast på en högre kulturell kompetens hos de brittiska kritikerna, snarare på en krass marknadsföringsstrategi som anspelade på bilden av den svenska synden. Inte heller är det nödvändigtvis så att det svenska mottagandet ska tolkas som ett utslag av en så långt kommen öppenhet och tolerans att lesbiskhet är så normalt att det inte ens behöver nämnas.

När jag såg filmen första gången funderade jag över vad som skulle hända med Agnes och Elin. Agnes kommer att flytta, läsa på universitetet, hitta nya vänner och fortsätta vara lesbisk, tänkte jag. För Elins del såg jag istället tonårsförälskelsen som en övergående fas och föreställde mig att hon skulle gifta sig heterosexuellt, stanna kvar i Åmål och bli hårfrisörska. Detta trots att underklass-Elin är den som i filmens slutscen är den agerande när hon i triumf går ut hand i hand med Agnes från toaletten och säger: ”Tada, här är jag. Det här är min nya tjej, kan ni flytta på er för vi ska gå och knulla”.

Kärlekshistorien mellan Agnes och Elin ger en extra dimension åt Fucking Åmål. Klassfrågan är en minst lika viktig aspekt, både för queeraktivister och klasskämpar. Den belyser frågan om vem som har det kulturella och ekonomiska kapital som krävs för att göra sin personlighet ”normal” i vuxenvärlden.

Annons

© 2017 Fria.Nu