Åter nekas muslimska kvinnor rätten till sina kroppar | Fria.Nu
Maimuna Abdullahi

Inledare


Diskriminering

  • Slöjbärande muslimska kvinnor tvingas nu alltså att välja mellan egenförsörjning eller arbete, skriver Maimuna Abdullahi apropå tisdagens EU-dom att inte betrakta slöjförbud som diskriminering.
Göteborgs Fria

Åter nekas muslimska kvinnor rätten till sina kroppar

EU-domstolen fastställde i dag tisdag, att avskedandet av de två slöjbärande kvinnorna i Belgien och Frankrike, som avskedades för att de vägrade ta av sig sina slöjor, inte kan betraktas som diskriminering. En fortsatt förlängning av den institutionaliserade islamofobin, menar Maimuna Abdullahi.

Samira Achbita var receptionist på den belgiska grenen av säkerhetsföretaget G4S. Efter att ha arbetat där i tre år, bestämde hon att hon ville börja bära slöja på jobbet. G4S Belgien hävdade att slöjan går emot företagets policy, hittills en oskriven regel. Achbita fick sparken i juni 2006 för att hon vägra ta av sig slöjan i egenskap av receptionist på företaget. Dagen efter uppsägningen uppdaterade G4S Belgien sin uppförandekod skriftligen med förbud kring ”synliga tecken på politiska, filosofiska eller religiösa övertygelser”.

Achbita bestämde sig med stöd av en icke-statlig organisation, Centrum för lika möjligheter, att inleda en rättsprocess kring uppsägningen. En domstol i Belgien avslog hennes anmälan, men hennes fall fördes till EU-domstolen i Luxemburg, som nu fått sista ordet när det gäller tolkningen av EU:s antidiskrimineringsdirektiv.

Det andra fallet, Asma Bougnaoui, hade arbetat för Micropole ett år innan hon fick sparken utan förvarning. Efter att hon hade rest till ett möte med klienter i försäkringsbolaget i Toulouse, klagade klienterna inför sina överordnade på att hennes slöja hade ”generat” en del av deras personal som arbetar med henne. Försäkringsbolaget krävde också ”ingen slöja nästa gång”.

I sammanhanget är det viktigt att förstå att domstolens beslut om att det inte är diskriminering att neka muslimska kvinnor rätten till sina kroppar, är juridiskt bindande i alla 28 medlemsstaterna i Europeiska unionen, oberoende av nationella lagar. Detta beslut kommer därför att ha betydande konsekvenser även i ett svenskt sammanhang, något som påpekades av Diskrimineringsombudsmannen i P4 morgon på tisdagen.

Domen och dessa två fall är särskilt intressanta också om en förstår relationen mellan Europa, muslimer och i synnerhet, muslimska kvinnor. Även om de rasistiska skildringarna av arabiska män som särskilt kriminella och obenägna att kontrollera sin lust var en återkommande metod för att framställa de franska kolonisatörerna som ädla, var det faktiskt, precis som i fallet med britterna och koloniseringen av Egypten, muslimska kvinnor som var centrala för hur erövringen och det koloniala våldet skulle motiveras. Som professorn i genushistoria, Joan Wallach Scott, så tydligt och pedagogiskt redogör för i The Politics of the Veil, kunde till exempel det franska underkuvandet av Algeriet ofta beskrivas med metaforer av penetration och avtäckning.

Europeisk historia är full av exempel på besattheten att av-slöja muslimska kvinnor, genom både fysiskt såväl som symboliskt våld. Att bortse från den historien och åberopa neutralitet i dessa fall är magstarkt. Frågan som bör ställas är vad är neutralitet och varför kan inte muslimska kvinnor vara neutrala och samtidigt bära slöja? Domslutet är en seger för högerextrema krafter i Europa som nu kan flytta fram sina positioner och fortsätta förläggningen av den institutionaliserade islamofobin och i synnerhet kriminaliseringen av slöjbärande muslimska kvinnor. Slöjbärande muslimska kvinnor som redan har det svårt på arbetsmarknaden på grund av den strukturella diskrimineringen tvingas nu alltså att välja mellan egenförsörjning eller arbete. Ska vi tolka den totala tystnaden kring detta domslut, från den uttalat feministiska regeringen, som ett medgivande?

Annons

© 2017 Fria.Nu