• Johannes Samuelsson i en manifestation för korvförsäljare Helmer Holm.
  • Inbyggda korvvagnar skulle bort i Umeå, det beslöt stadens makthavare som istället tog fram designade korvvagnar för att skapa ett ordnat intryck.
  • Antons skrotkaminer för utomhusbruk.
Fria Tidningen

Upp till kamp för korvgubben

Korvkriget i Umeå. Så kallas de turer som uppstod i Umeå då makthavarna ville styra upp formen på stadens mobila korvstånd. Konstnären Johannes Samuelsson tog parti för korvhandlaren Helmer Holm som kämpade för att slippa de kommunalt designade korvvagnarna.

En blåmålad korvkiosk står placerad i utställningsrummet på Västerbotten museum. En vägg är helt täckt av dokumentationer. Det handlar om Korvkriget och striden om det så kallade Apberget. Två för en Umeåbo välbekanta och uppmärksammade händelser i stadens omedelbara historia. Det är också historien om Umeås ambition att bli kulturhuvudstad 2014.

Då bestämdes det att alla korvvagnar i centrum av estetiska skäl skulle vara likadana och en prototyp beställdes av en inredningsarkitekt. Kommunens linje var tydlig. Här skulle städas upp.

Men lika tydlig var korvförsäljare Helmer Holm. Han vägrade att lämna sin ombonade vagn för en med öppen planlösning där väder och vind kunde svepa in över hans värkande nacke och rygg såväl som över korvarna. När Johannes blev varse denna i hans tycke absurda utveckling resulterade det i konstaktionen Korven och gubben ska vara varma.

Varför var det viktigt för dig att engagera dig i en korvhandlares arbetsförhållanden?

– Jag kände för hans situation. Och man kan säga att jag har etiska aspekter på kommunens estetiska ställningstaganden, säger Johannes Samuelsson, vars aktion var lyckad. Helmer fick till slut dispens för sin vagn.

Johannes menar att kulturhuvudstadsprojektet är ett tillväxtprojekt och att det är sjukt att ha tillväxt som samhällsmål.

– I ett samhälle är det viktigt med kollektiva platser.

Korvkiosken delar golvutrymme med plåtkaminer i olika storlekar. De är lite skeva här och där, liksom mänskliga, med fläckvis klarröda, vitlackerade och turkosa detaljer som lyser mot det murrigt rostbruna. En har ett stort hjärta till lucka, en är ett litet ufo. De är tillverkade av oljetunnor och expansionskärl, ventilationsrör och allt möjligt vackert gammalt järnskrot. På väggen bakom hänger fotografier med kaminerna i utomhusmiljö. De har titlar som Nyss eldade kaminer i grupp och Kamin som Star Wars figur. I projektet Antons skrotkaminer för utomhusbruk har Johannes Samuelsson dokumenterat den romska plåtslagaren Anton Ciurar och hans son Anton Clopotar, som tillsammans byggt skrotkaminerna.

– Jag såg ett klipp på tv där Anton visade sina svetsade utomhuskaminer. Jag förstod att han var stolt över sitt kunnande och att han ville lyfta fram det här som han lärt sig av sina föräldrar som alltid arbetat med just metallhantverk. Att det var en tradition som han förde vidare. Nu finns de här i sin egen rätt, som de konstverk de är. Han har byggt och jag har fotograferat.

Apberget var en upphöjd scen med en talarstol på torget i Umeå. Det var platsen för oräkneliga protestmöten och förstamajtal. När det kom ut att Apberget skulle rivas satte Johannes som en ”självutnämnd kommundetektiv” igång att undersöka vad som hade lett fram till beslutet.

Han upptäckte en röra av motsägelser. Man hänvisade till tekniska saker som rör och ledningar till den nybyggda gallerian men vid efterforskningar fann han att det mesta pekade på att det var ett krav från handlarna i centrum med den mäktiga Balticgruppen i spetsen att få bort ”stoppklossen” Apberget som ansågs störa det fria flödet till köpcentrumet.

En gemensam nämnare i de konstprojekt som Johannes Samuelsson genomfört är att de är grundade i individens medbestämmande och medborgarens roll i en demokrati. Han berättar att nästa projekt kommer att handla om bärindustrin med fokus på arbete, struktur och plats.

När jag frågar om han tror på konstens möjligheter att bidra till förändring får jag en huvudskakning till svar.

– Nej, men jag tror på kulturellt ansvar.

Vad är det som driver dig som konstnär?

– Hat, svarar Johannes med låg röst.

Jag läste någonstans att det var glädje, eller kanske var det att ha kul du sa?

– Jaså, har jag sagt det? Kanske både och då. Jag vill förstå. Förstå varför vissa människor inte har rätt att vistas i samhället. Det är kampen om staden och vem som får vistas i den, säger Johannes Samuelsson.

Fakta: 

Johannes Samuelsson

Född: 1982 och uppvuxen i Umeå.

Utbildning: Högskolan för fotografi i Göteborg

Aktuell: med utställningen Johannes med vänner på Västerbottens museum, pågår till 1 maj.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Hon tar farväl av tonårsångesten

Poeten Louise Halvardsson firar 35 år genom att bjuda in till releasefest för sin debutdiktsamling, hon får sällskap på scenen av 35 inbjudna poeter.

Göteborgs Fria

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

© 2024 Fria.Nu