Volvobilar, vikingar, smörgåsbord och svensk jazz | Fria.Nu
  • Mischa van Kan, doktorand i musikvetenskap, har undersökt hur svensk jazz uppfattades i USA. Strax före 1950-talet blev svensk jazz en betydelsefull term i USA och det var framför allt de importerade skivorna som blev populära eftersom det var svårt att få arbetstillstånd för att få framträda i USA.
  • Joe Newmans svenska skiva Counting Five väckte uppståndelse i USA för sitt omslag.
  • Jazz Smörgåsbord av N-B Dahlander Quintet & Paul Hindberg Quintet.
  • Rolf Ericsons Swedish Pastry från 1954.
  • Jazz from Sweden, från1953.
Fria Tidningen

Volvobilar, vikingar, smörgåsbord och svensk jazz

Svensk jazz lanserades i USA i början av 50-talet med hjälp av bilder på Volvobilar och vikingar. Den svenska jazzen väckte även frågor som rörde ras, nationalitet och genus. FRIA träffar musikvetaren Mischa van Kan, som i sin forskningintresserar sig för frågor som rör musik och nationalitet.

Det svenska musikundret. Så brukar det heta när man ska beskriva framgångarna för svensk musik utomlands. Några som bidrog till att sätta Sverige på musikkartan var givetvis Abba som efter schlagertriumfen i Brighton 1974 inledde sitt segertåg över världen. Artister som Roxette, Europe och Ace of Base, Cardigans, Robyn, Dungen, Avicii och The Knife har sedan följt i deras spår och gjort Sverige till en maktfaktor i den globala musikindustrin.

Politiker och ekonomer gläds åt de massiva musikframgångarna. Kultur börjar alltmer betraktas som en exportvara att räkna med och PR-mässigt sprids bilden av ett land i framkant, både modernt och progressivt.

Som kulturminister var Leif Pagrotsky drivande när det gällde att marknadsföra Sverige med musik. Pagrotsky var den som 1998 instiftade regeringens Musikexportpriset för att uppmärksamma musikskapare som bidragit till exportframgångar och bilden av Sverige i utlandet. Förra året gick priset till artisten Tove Lo.

Innan Abba var det våra jazzartister som satte Sverige på musikkartan. Lars Gullins Danny’s Dream från 1954 slog ordentligt i USA och Gullin utnämndes till årets nykomling i Down Beat. Snart började en marknad för svensk jazz växa fram.

Mischa van Kan, musikvetare vid Göteborgs universitet, är intresserad av kopplingarna mellan musik och nationalitet och har i sin avhandling Swingin’ Swedes studerat hur svensk jazz lanserades och mottogs i USA.

– Det är intressant att se hur det var en viss typ av svensk jazz som beskrevs som typisk svensk jazz. Den typiska svenska dragspelsjazzen från 50-talet passade inte in i bilden, istället var det musik som lät mer modern som prioriterades, säger Mischa van Kan.

Framgångarna för musiker som Lars Gullin, Åke Hasselblad och Bengt Hallberg gjorde svensk jazz till en viktig exportvara, och det går enligt Mischa van Kan att se denna del i svensk musikhistoria som betydelsefull för att förstå framgångarna för svensk musik under senare år.

Det amerikanska mottagandet av det svenska jazzundret byggde på föreställningar om ras, nationalitet och genus vilket speglas i paketeringen av skivorna.

– Det stod ofta ”Made in Sweden” på skivorna. Omslagen pryddes exempelvis av vikingar, men också av produkter som förknippades med Sverige: Volvobilar, smörgåsbord, blonda kvinnor och svensk design.

De svenska jazzartisterna under den här tiden var inte intresserade av att skapa svensk musik, snarare satt de hemma och lyssnade sönder solon från Charlie Parker, Lennie Tristano och Lee Konitz.

När de svenska musikerna etablerade sig i USA var det ändå som företrädare för ett svensk sound.

– I USA var man fascinerad av det faktum att det var vita svenska män som kunde spela jazz lika bra som amerikaner. Att svenskar kunde spela jazz när de kom från ett land där det snöade hela tiden var svårt att greppa. Det fanns under den här tiden en uppfattning om att svarta hade musiken i kroppen medan vita musiker behövde öva mycket, de var tvungna att skola sig. Om en musiker beskrevs som blond brukade nästa mening vara att han är välutbildad musiker, säger Mischa van Kan.

Begreppet ”Den svenska synden” växte fram i och med filmer som Hon dansade en sommar, Sommaren med Monika och Jag är nyfiken gul. Även inom jazzen blev föreställningen om svenskars frigjorda förhållande till sexualitet populära att använda.

– Begreppet den svenska synden användes när Monica Zetterlund lanserades i USA. Det fanns en bild av svenska kvinnor som väldigt tillgängliga och utmanande. När den svenska manliga jazzmusikern omskrivs är det istället som trygga familjefäder, detta som en motbild av hur man beskrev svarta musiker, säger Mischa van Kan.

En annan föreställning om Sverige var att landet var modernt. Termen ”Swedish modern” användes flitigt när det gällde svensk möbeldesign, vilket smittade av sig på hur man såg på den svenska jazzen, även den stod för något nytt och spännande.

De generaliserande beskrivningar som gjordes av den svenska jazzen gav knappast en korrekt bild av Sverige. Omvänt hade vi i Sverige tidigare beskrivit den amerikanska jazzen som depraverad och som en kulturfara. Mischa van Kan betonar att det trots polariseringarna som uppstår när man ska koppla musik till nationalitet finns positiva aspekter som är värda att nämna.

– Amerikanska musiker började resa till Europa och Sverige. Trumpetaren Joe Newman var en av dem och han gifte sig med en svensk kvinna. Det finns ett skivomslag på paret som ledde till problem i USA, skivbolaget tyckte bilden av en svart man och en vit kvinna tillsammans var problematisk. I amerikanska jazztidskrifter togs denna konflikt upp och man använde den här bilden för att kritisera situationen som rådde i USA.

Att kategorisera och etikettera musik utifrån nationalitet är något vi fortsatt med. I dag är det svårt att läsa en recension av ett svenskt jazzalbum utan att stöta på termen ”nordiskt vemod”.

– Det tidiga positiva bemötandet av svensk jazz har bäddat för dagens musiker, säger Mischa van Kan, som menar att den svenska jazzen fortfarande har ett gott rykte utomlands.

– Det går att se hur föreställningarna som jag tittat närmare på lever kvar än i dag. Just melankolin i svensk musik har jag som holländare även lagt märke till när svensk indiepop beskrivits i medier där, ofta betonades just det svenska vemodet.

Mischa van Kans avhandling Swingin’ swedes fokuserar på åren 1947–1963. Han berättar om några favoritskivor han fått under arbetets gång:

– En favorit har alltid varit Gösta Theselius arrangemang av Summertime. En fantastisk version av en standardlåt. Sedan är jag väldigt förtjust i mycket som Bengt Hallberg har gjort och Lars Gullin är en annan fantastisk musiker, säger Mischa van Kan och tillägger:

– Även Monica Zetterlund måste nämnas, speciellt hennes Ack Värmeland du sköna som hon spelade in i New York 1960, en berömd inspelning som försvann och återfanns först 1996, den är fantastisk.

Fakta: 

Mer om svensk jazz

Guldår & krisår: Svensk jazz under 1950- och 60-talet
Författare: Jan Bruér
Förlag: Svenskt visarkiv.

Den gyllene cirkeln
Författare: Åke Abrahamsons och Roger Berger
Förlag: Prisma

All that jazz: 12 svenska jazzartister som erövrar världen
Författare: Lisbeth Axelsson och Rolf Jansson
Förlag: Votum

Annons

Rekommenderade artiklar

Det våras för jazzen

Ett säkert vårtecken är Gmlstn Jazz. Under en vecka erbjuds jazz från lokala akter, men även internationella stornamn.

Göteborgs Fria

Hon sviker inte syntmusiken

Anna Öberg tog ett avbrott från musiken. Nu är hon tillbaka, trettio år senare, med soloskivan Härsknar.

Fria Tidningen

© 2017 Fria.Nu