Pissförbannad över konst | Fria.Nu
Tobias Magnusson

Krönika


Tobias Magnusson
  • Växjö kommun har nu beslutat att påbörja uppförandet av skulpturen Pissed Elin, som ska vara en del av konststråket runt Växjösjön. Ännu är inget datum satt för invigningen av verket.
Fria Tidningen

Pissförbannad över konst

Ett offentligt verk till minne av Elin Wägner har fått vänta på att invigas. Anledningen är att verket Pissed Elin rört upp känslor hos Växjös invånare.

Det är sällan som konstverk skapar rubriker, oavsett hur kontroversiellt innehållet kan tänkas vara, detta beroende på att konsten ofta verkar i ett slutet system.

Vi behöver utsättas för mer konst. Det finns därför anledning att skapa fler kontakt-ytor mellan samtidskonsten och världen utanför konstinstitutionerna.

I förra numret av tidskriften Konstnären skrev Jörgen Svensson att ett sätt att skapa större förståelse för samtidskonsten är att kommunpolitiker får gå en utbildning för att bättre förstå samtidskonsten.

En sådan utbildning hade varit att rekommendera för kommunpolitikerna i Växjö. Där har det den senaste tiden stormat kring en offentlig skulptur till minne av Elin Wägner. Istället för att ta chansen och lyfta samhällsfrågor som finns kopplade till Wägner gör man istället allt för att kyla ner hettan som uppstått kring konstverket Pissed Elin.

Verket är en tre meter hög skulptur skapad av Sara Möller. Skulpturen har varit färdig att uppföras sedan länge, problemet är att verket skapat reaktioner och att några anser att det är kränkande.

”Titeln är den heta potatisen. Om den kan ändras tror jag debatten lägger sig”, säger lokalpolitikern Eva Johansson (C), ordförande för Växjö kultur- och fritidsnämnd, i ett uttalande.

Är då bästa beslutet att ha skulpturen inlåst i ett garage? Tills ”debatten lagt sig”?

Varför inte låta konsten få verka? Låt den skapa känslor och diskussion – något jag tror samhällsdebattören Elin Wägner skulle ha uppskattat.

Vad är det då som är så upprörande med Pissed Elin?

Konstnären Sara Möller har själv förklarat att hon med skulpturen ville skapa kopplingar till Wägners arbete med frågor rörande ekologi, pacifism och jämställdhet mellan könen och att verket ska ses som ”ett feministiskt ekosystem som lyser klart i den svartaste natten och ger ringar på vattnet.”

En bra titel är som en bra rubrik, den skapar intresse. En del har valt att misstolka Pissed Elin och försökt få det till att titeln syftar till att vara berusad. Wägnerförbundets vänner tycker att Elin Wägner var radikal, men arg var hon inte.

Konstnären Sara Möller vägrar att vika sig.

Det gör hon rätt i. Givetvis är hon en vinnare i den här konstkonflikten. Hon har fått medial uppmärksamhet kring sitt konstnärskap, dessutom tror jag att hon resonerar rätt när hon siktar på att nå ut till yngre personer som förhoppningsvis kan intressera sig för den radikalitet som Elin Wägner stod för under det tidiga 1900-talet.

Och på frågan om hur ”pissed” Elin Wägner var finns alltid möjligheten att gå tillbaka till hennes böcker.

Varför inte börja med Pennskaftet från 1910, en idéroman om kvinnlig rösträtt. Boken fick även mycket uppmärksamhet för att den innehöll en kärleksrelation mellan en man och en kvinna som inte var gifta.

För den som vill lära sig mer om Wägners feminism rekommenderas Margareta Lindholms bok Elin Wägner och Alva Myrdal – en dialog om kvinnorna och samhället.

Annons

© 2020 Fria.Nu