”Det är okej att känna mammamörkret” | Fria.Nu
  • Maja Gödicke hoppas kunna lansera webbportalen Mammamörkret under nästa år.
Fria Tidningen

”Det är okej att känna mammamörkret”

Artisten och konststudenten Maja Gödicke har aldrig känt en sådan brist på gemenskap som efter att hon hade fött barn. Nu vill hon skapa en plattform för att normalisera de mörka tankar och känslor som drabbar många efter förlossningen.

­– Man måste få känna mörkret ibland och känna att det är okej.

Maja Gödicke har nyligen släppt sin första soloskiva som artist och studerar på Högskolan för design och konsthantverk vid Göteborgs universitet. Sedan hon var liten har hon uppmuntrats att prata om och på olika sätt formulera sina tankar och känslor vilket lett till att hon arbetar med musik och skapande.

­– Jag har gått i terapi tidigare och har alltid haft en viss typ av tvångstankar och lätt att oroa mig för saker och fastna i negativa tankemönster, att jag till exempel måste spela upp en otäck bild som jag har sett för mig själv hela tiden. Jag har svårt att släppa saker och har en väldigt livlig fantasi vilket är en stor och viktig del av min personlighet, säger hon.

Men för några år sedan fick hon för första gången svårt att formulera och acceptera sina känslor. Det var efter att hon hade fött sitt första barn. Hon började utveckla en slags tvångstankar om att hon skulle kunna skada sitt barn i sömnen. Den första tanken på att någonting hemskt kunde hända dök upp när hon tittade på ett avsnitt av Veckans brott.

­– Jag började tänka på om jag skulle bli skyldig till att något händer mitt barn, att jag till exempel skulle tappa honom. Jag tänkte att det bara är tankar och att det inte kommer hända någonting, att jag är närvarande när jag håller i honom och att jag har koll. Men då började jag istället tänka att jag skulle kunna göra något när jag sover och inte är medveten. Jag började få upp en bild av att jag såg hans lilla kropp försvinna över balkongräcket som spelades upp om och om igen.

Tanken dök upp varje dag i två månaders tid. Inga logiska resonemang kunde få den att försvinna. Hon hade liksom alla nyförlösta fått information på BB om att hon kunde drabbas av nedstämdhet och oro efter förlossningen, så kallad baby blues, men samtidigt kände hon sig ensam. De mörka tankarna och känslorna var svåra att erkänna för sig själv och för andra.

­– Det kändes som att jag hade halkat utanför samhället och att det fanns en brist på gemenskap när jag behövde det som mest i livet.

Maja Gödicke förstod senare att hon var långt ifrån ensam. Söker man på internet efter ordet tvångstankar och förlossning dyker flera artiklar och inlägg på forum och bloggar upp om precis samma slags tankar. Hon bokade ett besök hos sin tidigare terapeut som kunde sätta ord på vad tvångstankarna och oron egentligen berodde på: att hon kände ett stort ansvar och ville beskydda sitt barn och det här blev en extrem form av riskbedöming.

­– Jag förstod att de tankarna var nyttiga på något sjukt sätt, att de drillar en och gör så att man är på tårna och blir skärpt. Jag började se på tankarna på ett annat sätt och fick ett tips att när jag fick de här tankarna skulle jag tänka: ”där är du igen, lilla tanken, nu lägger jag upp dig på hyllan eller i knät, så får du vara där”. Det var som att öva upp konditionen, det blev lite bättre för varje dag som gick.

Hon drömde också mardrömmar om förlossningen och att hon skulle föda sitt barn igen. Hon började pussla ihop bilden av att hon egentligen varit med om ett stort fysiskt och psykiskt trauma men att den tysta förväntan krig moderskapet om att man ska vara så trygg och lugn gjorde att hon tryckte tillbaka de känslorna och tankarna.

­– Kvinnornas stora trauman har inte har hörts i lika stor utsträckning som de manliga geniernas livskval och vedermödor. Det är något urkraftsaktigt över att föda barn samtidigt som det är inpressat i en liten, platt kostym. Det är inte konstigt att det blir skevt.

Som en del av utbildningen har Maja Gödicke börjat arbeta fram en webbportal som syftar till att normalisera den typen av tankar och känslor som hon hoppas kunna lansera under nästa år. Portalen heter Mammamörkret och där ska man kunna läsa både personliga berättelser, få tips på böcker, filmer och annat material samt få veta hur man kan söka hjälp. Trots dess namn ska hemsidan inte vara mörk utan ljus och inbjudande.

­– När man söker i dag på nätet hittar man massa information om detta men det har inte letat sig in i det allmänna medvetandet. Och risken är att man hamnar på Familjeliv eller något annat forum där någon skriver om hur en kompis hoppade från en balkong eller något som får en att oroa sig ännu mer. Jag skulle bara vilja neutralisera det och säga att det är konstigt om man inte känner någon oro alls efter en förlossning. Nu är inställningen att livet tuffar på som vanligt när man fött barn men det normala borde väl vara att bli helt jävla psykotisk egentligen.

Tanken är att Mammamörkret ska kunna vara en plattform för alla från de som har den mildaste graden av nedstämdhet till de med allvarligare förlossningsdepression. Maja Gödicke vill inte diagnostisera och sätta in folk i fack och portalen ska inte vara ställföreträdande för vården på något sätt utan är mer än själslig sida. Syftet är att visa att vi är olika individer men att vi inte är ensamma med våra tankar och känslor.

­– Jag hade en undalat en gång som var ganska tråkig och tyst i vanliga fall men som plötsligt blev jättekvittrig och social. Den hade fått en tumör och veterinären berättade att när fåglar blir sjuka riskerar de att bli utstötta för att de blir en belastning för flocken. De kvittrar och är sociala för att visa att inget är fel. Det är lätt för oss också att tro att man är ensam i vårt hyperindividualistiska samhälle men det finns inga tankar eller känslor som ingen har tänkt eller känt förut.

Annons

Rekommenderade artiklar

Ny massaktion mot tyska kolgruvor

Nästa vecka är det återigen dags för massaktionen Ende Gelände som samlar miljöaktivister från hela Europa som ska sätta de tyska kolgruvorna i blockad.

Fria Tidningen

© 2017 Fria.Nu