Livet som homo innan gayrörelsens genombrott | Fria.Nu
  • Som sociolog har han utfört banbrytande forskning om homoliv i Göteborg under 1900-talet. I den självbiografiska Bög i folkhemmet berättar han sin egen historia om hur det var att växa upp som bög i en arbetarfamilj under efterkrigstiden i Göteborg.
  • Arne Nilsson.
Göteborgs Fria

Livet som homo innan gayrörelsens genombrott

I sin memoarbok Bög i folkhemmet berättar Arne Nilsson om Göteborg under folkhemstiden. Den progressiva utvecklingen gällde inte allt, homofobin var stark och många var tvungna att leva ett dubbelliv.

Från sitt lägenhetsfönster i Annedal har Arne Nilsson utsikt mot platser i staden han minns som ung. Han konstaterar att staden har förändrats och att mycket har hänt sedan han växte upp under 50- och 60-talet.

Sedan Arne blev pensionär har han ägnat en stor del av sin tid åt att blicka tillbaka på sitt liv som ung. Han har mött ljusa men också mörka och känslomässigt påfrestande minnen.

– Jag fick kontakt med känslor som jag hade på den tiden, det har varit jobbigt och tungt emellanåt. Speciellt smärtsamt var det att konfrontera de skamkänslor jag burit på, säger Arne Nilsson.

Som sociolog har Arne Nilsson i ett flertal böcker skrivit om manligt och kvinnligt homoliv och dess förändringar under decennierna kring mitten av 1900-talet. I den nya boken berättar han för första gången sin egen historia.

– Homolivet och dess platser i staden har jag behandlat i min forskning och den tematiken finns även med i den här berättelsen, men jag ville även skildra hur det var att ta sig fram i samhället som blivande bög. Det är en berättelse som även handlar mycket om klass. Att skriva om mitt eget liv på ett personligt sätt är delvis nytt, men även som forskare har jag försökt att skriva lättillgängligt och strävat efter att nå utanför den akademiska världen, säger Arne Nilsson.

Arne växte upp i ett arbetarhem på Södra Guldheden under en tid då mycket förändrades, den materiella standarden förbättrades och möjligheter till både jobb och utbildning fanns. Men när det kom till individens val av sätt leva var möjligheterna inte lika tillåtande.

– Arbetarklassens män och kvinnor skulle bilda familj och skaffa barn, det var en tydlig heteronormativ period där könsuppdelningen var tydlig, säger Arne Nilsson.

Tidigt i livet fick han lära sig att leva ett dubbelliv. Det gällde att inte avvika från normen, att inte sticka ut. För Arne blev det viktigt att särskilja sig från sin arbetarklassbakgrund vilket gjorde att han blev noggrann med sitt yttre. Han lärde sig bland vänner och i familjelivet att undertrycka sin homosexualitet.

Arne är i tonåren när han för första gången accepterar att han är homosexuell. Han står utanför sitt hem och frågar sig om det är möjligt att kalla det ett hem om man där inte kan vara öppen med vem man är.

Hur har det påverkat dig, att du levde detta dubbelliv?

– Jag valde att stoppa undan de här känslorna, men vad det gjorde med mig vet jag inte riktigt, det måste ha påverkat mig. Jag var väldigt ensam.

Dubbelspelet gällde både klassbakgrunden och den sexuella läggningen. Med tiden blev Arne expert på att vara extra uppmärksam på andra människors förväntningar och krav. Trots ansträngningarna lurade han långtifrån alla. En ungdomsvän han möter i vuxen ålder konstaterar att vänkretsen visste.

– Jag ångrar inte mitt sätt att vara. Det var självklart för mig att inte tala om vissa saker. Jag trodde själv att jag möjligtvis uppfattades som asexuell och att de inte såg mig som homo, förklarar Arne Nilsson.

Denna förmåga att anpassa sig i sociala sammanhang är vanligt förekommande bland homosexuella män, och många har därför sökt sig till serviceyrken, berättar Arne Nilsson.

I boken ”Såna” på Amerikabåtarna belyser Arne Nilsson en miljö som bröt av mot normsamhället och där många homosexuella män arbetade som uppassare.

Tillsammans med två nära vänner skaffade Arne en lägenhet på Sveaplan, vilket snart blev ett slags frizon. Hit sökte sig många för de fester som anordnades. Här fördes även intensiva samtal om samhälle, konst och musik.

– Det var en helt annan värld, trots att den låg så nära mitt föräldrahem. Här kunde jag vara mig själv. Jag uppskattade samtalen jag och mina vänner hade, ett slags ständigt pågående seminarium kring konst och estetik, minns Arne.

De erotiska mötena skedde på andra ställen i staden, som pissoarer och parker. Tanken på att ingå en parrelation fanns aldrig under den här tiden i Arne Nilssons liv.

– Det var spännande miljöer där vi möttes utan att tala med varandra, ingen ville röja sin identitet och man hälsade aldrig på stan när man sågs utanför de här platserna. Att ingå i en parrelation undvek jag, delvis på grund av att jag inte talade om för mina föräldrar att jag var homo, säger Arne Nilsson, som tillägger att viktiga kontaktytor för homosexuella även blev gayklubbar, den första i staden var Scotch Club som startades 1966.

När berättade du för dina föräldrar att du var gay?

– Det var först när jag var i 35-årsåldern. Och bara indirekt då jag var med i en intervju i en tidning om en gayfilmvecka på Hagabion som jag var med och arrangerade. Det var lite fegt av mig att de fick reda på det på detta viset. Min far reagerade genom att säga ”Det är inte hemifrån du fått detta”. För honom handlade det om familjens heder.

Du skriver att du ogillade ordet bög, varför väljer du att använda det i bokens titel?

– Då gillade jag det inte, det var mycket mer ett skällsord, men i dag är det ok. Tanken med titeln är annars att skapa lite intresse och lite provokation. Jag vill att boken ska läsas av dem som växte upp under samma förutsättningar och som kan känna igen sig. Jag vill också bidra med en motbild av folkhemmet som säkert kan intressera många.

Boken avslutas 1976 även om det finns gott om material längre fram i tiden. Kanske blir det en fortsättning.

Efter att ha följt hbtq-rörelsen under de senaste decennierna konstaterar Arne att mycket utvecklats till det bättre, men att homofobi och heteronormativitet fortfarande existerar.

– Det viktigaste nu är att stödja hbtq-personer- och rörelser i länder där situationen är mycket svårare, säger Arne Nilsson.

Fakta: 

Arne Nilsson

Född: 1948

Yrke: Forskare och docent i sociologi, har ägnat en stor del av sin forskningsgärning åt homo- och queeraspekter av storstads- och arbetsliv.

Bor: Göteborg

Tidigare böcker: Såna & riktiga karlar (1998), En annan stad, tillsammans med Margareta Lindholm, (2002), ”Såna” på Amerikabåtarna (2005)

Aktuell: Bög i folkhemmet (Atlas)

Annons

Rekommenderade artiklar

Hon ger ut sin egen poesi

Louise Halvardsson gav ut sin diktsamling Hejdå tonårsångest - 35 dikter innan 35 på eget förlag. Nu har hon nominerats till Selmapriset.

Fria Tidningen

Feministisk sf-klassiker blir musik

Hur låter en bok? Kompositören Erik Dahl ger svaret då han stiger in i Ursula Le Guins litterära universum för att tolka klassikern Mörkrets vänstra hand.

Fria Tidningen

Solidaritetsorkester med hopp om framtiden

Christopher Ali Solidarity Quartet är svåra att sätta fingret på. Muslimsk mystik, ökenblues och svenskt vemod är några av inslagen på debutalbumet To Those Who Walked Before Us.

Fria Tidningen

© 2020 Fria.Nu