• Bo Eriksson menar att oroliga tider frammanar fler monster. Samtidigt ser han kommersiella intressen bakom dagens monstertrend inom film och datorspel.
  • Hannibal Lector, ett nutida monster från filmens värld.
  • Boris Karloff i rollen som Frankensteins monster.
Stockholms Fria

”Monstren är ett evolutionärt arv”

Zombies, vampyrer, orcher, seriemördare och barn besatta av demoner. Monstren i vårt moderna samhälle kan ta en rad olika skepnader.

Men monster är inte någon nytt påfund för att få oss att sätta popcornen i halsen. De har alltid funnits i människans närhet – smygande, krypande, hasande, inre och yttre hot som antagit skiftande former genom människans historia.

-– Monstren är inget vi kan välja bort, de är ett evolutionärt arv, vi har tagit in dem i våra städer i kampen om överlevnad. Sedan har de fyllt andra funktioner, som mytologiska och identitetsskapande. Det finns också monster med en pedagogisk funktion för att skrämma barn att till exempel stanna hemma om natten, säger Bo Eriksson, författare och filosofie doktor i historia vid Stockholms universitet.

Det äldsta monstret som hittats av arkeologer är 35 000 år gammalt. Det är en statyett gjord av mammutelfenben som föreställer en människa med lejonhuvud. Liknande former av monster finns än i dag i populärkulturen, där djur och och människa ingått förening, eller där man på andra sätt låtit monstret bli en legering mellan det skrämmande och det bekanta.

Men hur definierar man egentligen ett monster?

– Det finns tre faktorer: den första är reaktionen eller känslorna, monstret väcker som regel rädsla. Därtill kommer kropp, det har med kroppslighet att göra, och med gräns att göra. Det markerar en geografisk eller förbjuden gräns, men det kan också vara en moralisk gräns där monstret överträder, bevakar eller provocerar gränserna, säger Bo Eriksson.

Det är inte alltid lätt att dra en skiljelinje mellan monster som står för en yttre fara och de som fötts ur människans inre. Men under antiken var det tydligt att monstret var något som kom utifrån, som strök kring civilisationens gränser.

– Man byggde städer med höga murar för att skydda sig mot faror. Men redan från 1500-talet har man besatta kvinnor och män, där monstret finns inom människan, och på 1800-talet får vi till exempel Dr. Jekyll och Mr. Hyde. Frankenstein är ett klassiskt monster, medan Hyde lever i grottan inom människan.

Historiskt har kvinnliga och manliga monster ofta haft olika roller.

– Honmonstret leder ofta mannen i fördärvet, från sirener i antiken till häxor, till kvinnliga seriemördare som använder kropp och sexualitet för att förleda männen. Manmonstren kan man om man hårdrar det säga vara den som begår övergrepp. Kentaurer var kända för att våldta och går man vidare till varulven från 1500–1600-talet förgriper de sig på flickor och kvinnor. Det kan man föra vidare till sådana som Norman Bates eller Hannibal Lector. Manmonstret som angriper kvinnor och använder våld och sin råa styrka.

I dag finns det fler monster än någonsin tidigare, framför allt inom dataspel och film, men även litteratur. Bo Eriksson kallar det det kommersiella monstret, skapat av en industri för att tjäna pengar. Men han menar samtidigt att populärkulturen lyfter samhällsfrågor och speglar samtiden.

Avatar till exempel handlar om människors möten med främmande civilisationer och frågan om hur långt vi får gå i exploateringen av orörda naturer. Det finns även zombiefilmer som lyfter sociala och ekonomiska frågor. Just zombiefilmen har verkligen används i kritik mot masskonsumtionssamhället.

Kan man se att samhällen skapar fler monster under tider av utsatthet?

– Absolut, det tycker jag. 1500-talet var en orolig och hatisk tid under reformationen, då använde man medvetet tryckpressar för att producera nidskrifter och använde monster för att föra fram sin politik. Man skrev att det fötts märkliga monster för att världen var i rubbning och katolikerna misskött sig. Och katolikerna gav svar på tal med liknande historier. 1800-talets modernisering är ett annat exempel på en brytningstid, då fick vi de stora skräckromanerna där författare fångade upp ångest och rädsla som låg i tiden.

Så är det i dag med. Jag skulle säga att år 2001, i och med attacken mot Twin towers, föddes terroristen som det moderna monstret.

Men varför utsätter vi oss frivilligt för att möta det som skrämmer oss inom kulturen? Bo Eriksson menar att det kan vara förlösande.

– Det ligger en befrielse i det, en riktigt bra skräckfilm är som ett grekisk drama, man upplever en katarsis, rening. Man upplever en rädsla där allt känns meningslöst, men till slut besegrar man monstret och världens ordning återställs. Man går ut från biografen och känner puh, vad skönt.

Så hur är det, finns det något klassiskt Stockholmsmonster? Bo Eriksson skrattar åt frågan och funderar en stund.

– I början av 1900-talet talades det faktiskt om ett sjöodjur i Strömmen, så vi har haft ett Loch Ness-liknande havsodjur. Bland andra DN skrev om det och vittnen berättade om hur de sett det ormliknande odjuret.

Fakta: 

Bo Eriksson om monster

Favoritmonster?  
– Ett japanskt monster som heter Kappa, det tycker om att sumobrottas och att äta melon eller gurka. Om du inte bjuder monstret på gurka så blir den vred och drar ut dina inre organ genom anus.

Otäckaste monstergenren?  
– Tortyrskräck, det tar jag avstånd ifrån, det handlar ofta om att människor bokar en helg på ett hotell någonstans på landet, det går bara ut på att lemlästa och tortera, det är bara vidrigt. Och det marknadsförs som skräckfilm, det borde inte marknadsföras alls.

Bästa monsterboken?
– Oscar Wildes Dorian Grays porträtt (1890). Jag tycker att den håller fortfarande för att den är så bra skriven. Wilde är en så fantastisk författare och det är en tänkvärd historia om en man som blir fången i sin egen narcissism. I dag lever vi i ett extremt narcissistiskt samhälle så den är verkligen aktuell.

Bästa monsterfilmen?
Jag väljer Fåglarna av Hitchcock. Man kan säga att det inte är något riktigt monster i filmen, det är naturen som utgör hotet. Men det är så fint gjort, när filmen är slut sitter fåglarna kvar, man får inte veta varför de attackerade. Filmen slutar inte med någon befrielse, det är genialt och nyskapande.

Redaktionens monstertips

Dawn of the dead
Regi: George A. Romerio
Samhällskritik och zombies på shoppingrunda. Överlevande efter ett zombieutbrott flyr till ett köpcenter i denna filmklassiker från 1978 som även fick en lyckad remake 2004. 

Frankenstein
Författare: Mary Shelley
Mary Shelley vara bara 19 år när hon skrev denna klassiker om ett monstret hoptråcklat av likdelar som väcks till liv med hjälp av elektricitet.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Med klasstänk i systemet

Föreningen Arbetarskrivare delar årligen ut ett stipendium på 5 000 kronor. I år går det till Helena Gillinger från Stockholm.

Fria Tidningen

Romantisk komedi om hbt-boende

Bitte Andersson, som tidigare gjort filmen Dyke Hard, är aktuell med en seriebok om ett äldreboende för hbt-personer.

Göteborgs Fria

© 2024 Fria.Nu