”Politikerna har kapitulerat” | Fria.Nu
  • Metoden som används för att få elever att inte börja med illegala droger, ”social och emotionell träning”, är nyliberalt färgad och leder till att sociala insatser undervärderas, menar Filip Roumeliotis. (Bilden är från Nederländerna.)
Stockholms Fria

”Politikerna har kapitulerat”

De förment vetenskapliga insatserna mot droger är både nyliberalt färgade och verkningslösa, menar Filip Roumeliotis, som är aktuell med en avhandling.

Under åttiotalet var det samhället som studerades när man sökte orsaker till att människor börjar använda droger. Så är det inte längre. I sin aktuella doktorsavhandling vid Stockholms universitet har sociologen Filip Roumeliotis studerat offentliga utredningar från 1981 till 2011.

– Narkotikan var inte isolerad från andra problem, som barndomserfarenheter eller social exkludering. De förslag man hade då var breda politiska reformer, som ekonomisk omfördelningspolitik.

På nittiotalet riktades fokus istället mot själva drogen och mot enskilda individers inställning gentemot narkotika, säger Roumeliotis:

– Man började rikta in sig på att förändra attityden gentemot drogen, istället för att se helheten, som människors bakgrund och omgivning. En stor skillnad mot tidigare.

Ett exempel på det nya tillvägagångssättet är så kallad ”social och emotionell träning”, en metod som används för att förebygga bland annat droganvändning på skolor i ämnet livskunskap. Enligt Roumeliotis är metoden politiskt färgad, eftersom den bygger på en nyliberal syn på individen.

– Där finns implicit en massa föreställningar om människan och samhället. Man utgår från en rakt igenom rationell individ som gör kostnadskalkyler över sitt handlande och inte påverkas av sociala strukturer, säger han.

Metoden social och emotionell träning går till så att eleverna får göra olika övningar i klassrummet där de ska förmås att tänka och handla på vissa sätt. När den infördes i Botkyrka kommun beskrevs området som ”socioemotionellt primitivt”. Ungdomarna behövde med andra ord öva upp sociala och emotionella färdigheter.

– Mitt problem med den förklaringen är att den blundar för Botkyrkas bredare problematik. Man nämner inte områdets socioekonomiska status, eventuella problem som följer av diskriminering på arbetsmarknaden eller den segregering som finns i Stockholm, säger Roumeliotis.

Han menar att resultatet av det individfokuserade synsättet blir att politiska insatser och sociala reformer inte genomförs.

– Man har tappat bort arbetet för jämlikhet. Det är en politikens kapitulering.

Finns det något som tyder på att sociala lösningar fungerar bättre än individfokuserade, i frågan om att få folk att inte börja knarka?

– Jag säger inte att social prevention är bättre eller att vi ska gå tillbaka till åttiotalets lösningar, utan vad jag försöker komma åt är att det demokratiska samtalet har försvunnit. Insatserna diskuteras inte längre som politiska, utan ses som vetenskapliga och neutrala. Ett expertområde.

Som i själva verket är politiskt, menar du?

– Exakt. Vi har i praktiken politik som framställs som ickepolitik. Och i och med att den är utanför det politiska området så blir den inte heller möjlig att påverka för offentligheten, genom demokratiskt inflytande.

Roumeliotis säger sig vara överraskad av hur dagens metoder mot droganvändande får fortgå, när de egentligen inte är effektiva.

– Forskarna inom det här fältet agerar helt utan kritisk insyn. Det tycker jag är lite förvånande. Efter 25 år har det visat sig att metoderna fortfarande inte fungerar alls.

Folkhälsomyndigheten, som på den tiden hette Folkhälsoinstitutet, utvärderade preventionsprogram i sex kommuner år 2008 och hittade ”inga påtagliga resultat avseende konsumtion eller skador” efter fyra års tid. I fjol kom Statens beredning för medicinsk och social utvärdering fram till liknande resultat.

– Så personligen skulle jag inte ha något emot att skippa prevention helt och hållet. Delvis för att det inte fungerar, men också för att man lägger fokus på helt fel saker, säger Filip Roumeliotis.

Sveriges linje i drogpolitiken, som alla riksdagspartier står bakom, är nolltolerans. Knarket ska bort från samhället. Det har bland annat fått till följd att man inte använder sig av vissa vårdinsatser som vetenskapligt har visat sig vara effektiva för att minska narkotikarelaterade skador. Till exempel är sprutbyte bara delvis infört, och ingenstans i Sverige delar man ut nässprayen naloxon som häver överdoser. Sverige kritiserades därför i en rapport från FN-kontoret för mänskliga rättigheter 2015.

Här för Sverige en aktiv (anti)drogpolitik utan hänsyn till vetenskapen. Hur går bilden ihop?

– Det kan det verka lite paradoxalt, men jag har ju tittat specifikt på preventionen, som inte ses som politisk. Kriminaliseringen däremot är ju högst politisk. Jag tror att det har att göra med hur statens roll har förändrats. Vi rör oss alltmer mot en sorts nattväktarstat, där de sociala bitarna har krympt och det politiska utrymme som återstår finns inom kriminalpolitiken, säger Roumeliotis.

Om skademinskande åtgärder väl diskuteras sker det inte heller i form av någon bred politisk debatt, menar han.

– Sprutbyte ses som en isolerad och ganska specifik och teknisk fråga. Man diskuterar inte den breda problematiken: varför människan börjar använda droger i allmänhet.

Roumeliotis hoppas att avhandlingen ska bidra till att öppna upp just denna bredare diskussion:

– Självklart med vetenskapliga fakta inblandade, men även andra typer av kunskap och, framför allt, många fler aktörer. Att vi ska hantera det som en politisk fråga.

Filip Roumeliotis avhandling heter ”Ideological Closure: Drug Prevention in a Post-political society” (ungefär: Ideologisk slutning – drogförebyggande i ett postpolitiskt samhälle) och är nyligen framlagd vid sociologiska institutionen, Stockholms universitet.

Fakta: 

Drogprevention och dödsfall

• Stockholm driver ett sprututbytesprogram sedan 2013 vid S:t Görans sjukhus. Enligt en preliminär utvärdering från 2015 har den självskattade livskvaliteten ökat bland deltagarna och några negativa konsekvenser, som ökad narkotikaanvändning, har inte kunnat konstateras. Verksamheten hade i genomsnitt 83 besökare per dag förra året.

• I Sverige är siffran för drogrelaterade dödsfall högre än i många andra EU-länder. Vid senaste uppskattningen 2014 var det bara Estland som hade fler dödsfall relativt till befolkningen: 113 fall per en miljon invånare mot 93 i Sverige. Genomsnittet i EU är 19 dödsfall per en miljon invånare. Sverige hade totalt 569 drogrelaterade dödsfall 2014 (15–64 år).

• Ca 3 500 personer i Sverige har substitutionsbehandling.

Källor: Karolinska sjukhuset; ”Sprututbytet i Stockholm”, verksamhetsberättelse 2015; ”Europeisk narkotikarapport 2016” från EU:s narkotikabyrå, EMCDDA.

ANNONS
ANNONS

Rekommenderade artiklar

Sös värst i vänteligan

Stora skillnader i väntetider på stans akutmottagningar. Värst är det på Sös. Och kvinnor får vänta längre än män.

Stockholms Fria

© 2022 Fria.Nu