Att ta vara på magin | Fria.Nu

Krönika


Krönika

Landets Fria

Att ta vara på magin

Vännen L uttrycker sorg över hur ännu en plats på ön har blivit exploaterad och lyxbebyggd och därigenom berövad sin magi. Han berättar hur han tidigare kände närvaron av alla som arbetat och vistats på platsen i en annan tid, och jag svarar att det är något så viktigt och avgörande i det han säger om att ana närvaron av allt det och alla dem som föregått oss. Att den tiden, som en gång var, också är här nu, men att vi måste vara aktsamma om den, varsamma med den, för att magin inte ska försvinna. För om magin försvinner, vad ska vi då leva för och av? Det är en avgörande nu- och framtidsfråga. En bekant till oss säger att hon är beroende av exploatörerna för sin försörjning och jag replikerar att även detta beroende – som jag själv känner väl – är en del av problemet med det rådande ekonomiska systemet. Att upprätthållandet av det bygger på somligas omättliga begär på bekostnad av andras grundläggande behov. Ön där just vi lever, och sett ur ett globalt perspektiv har det väldigt bra, är bara ett exempel på hur platser missbrukas, och vi tvingas alla med i sönderfallet.

Men tillbaka till magin, till vad som kanske skulle kunna benämnas vårt kollektiva minne och sammanhang. Det vi kan förnimma när vi besöker en plats och tar del av den subtila atmosfär och de stämningar som skapats där över tid, genom närvaron av det och dem som levt och verkat där och hela vägen ner i urminnesdjupen. Det förflutnas efterklang, toner som kan plockas upp när vi ges utrymme att ta emot dem och själva vara närvarande. Sådant som berör och skapar kontinuitet för oss, ger var och en av oss ett utrymme i det vi kallar tiden. Tiden som är händelse på händelse i successiv följd, lager på lager av erfarenhet; människors, djurs, växters, berggrunders, allt detta levande och trevande som vi är en del av i livets ständigt växlande, organiska uttryck, minnet av allt detta och allt dettas minne. Det gemensamma.

När en använder ordet magi finns det de som drar öronen åt sig förstås, och olika betydelser kan läggas i begreppet, men jag tycker att det är ett bra ord för det svårgripbara men subtilt påtagliga och besjälade, precis som mysterium är ett bra ord för själva livet, i vilket helheten alltid är större än summan av delarna och inte kan reduceras till dem.

Hur kan vi då ta vara på magin och mysteriet, komma i kontakt med klanger och stämningar som kan beröra, trösta och inspirera oss? Det är också en viktig fråga. Kanske har det med respekt att göra? För oss själva, varandra och allt som är och har varit – och därigenom också det som komma skall. Med lyssnande? Med längtan och vad den på djupet gör med oss?

Här på Gotland har allt och alla berövats en märklig, magisk plats som nu blivit till ett slags gated community. Även de människor som äger de ofattbart dyra nya lådorna till sommarhus där har berövats något. De har nog bara inte insett det ännu.

Fakta: 

Viktoria Klint är mångsysslande ekofilosof, religionsvetare och poet.

Annons

© 2020 Fria.Nu