Antivåldsopera ger hopp om förändring | Fria.Nu
  • I kväll är det Sverigepremiär för Philip Glass opera Satyagraha på Folkoperan i Stockholm. I centrum står den indiske andlige ledaren och människorättsaktivisten Mahatma Gandhi. Satyagraha sätts upp i samarbete Cirkus Cirkör. På bilden ses Anton Eriksson (Mr Kallenbach/Arjuna), Leif Aruhn-Solén (Gandhi), Karolina Blixt (Kasturbai/Mrs Alexander).
Fria Tidningen

Antivåldsopera ger hopp om förändring

Allt Tilde Björfors gör handlar om gränsöverskridanden. Det är genom att utmana föreställningen om det omöjliga som förändring blir möjlig. Cirkus Cirkörs grundare tänjer ytterligare på gränserna när hon tar nycirkusen till Folkoperan med sin uppsättning av Satyagraha.

Verket Satyagraha skrevs av den amerikanske kompositören Philip Glass 1980. Satyagraha betyder ”högre sanning” och är grundbulten i Gandhis icke-våldsfilosofi, som denne utvecklade under sina tidiga år i Sydafrika där han kämpade för den indiska befolkningens rättigheter. Antivåldstemat går igen i Björfors tidigare arbeten; Knitting Peace från 2013 handlade till exempel om huruvida det går att sticka fred.

– Det kanske är den mest omöjliga sak man kan göra i vår värld, där retoriken blir hårdare och hårdare. Så fort man pratar om något annat än att stänga gränser och bara tänka på sig själv så blir man klassad som naiv och verklighetsfrånvänd, säger Tilde Björfors.

Arbetet med Satyagraha upplever hon som en fortsättning och fördjupning av den process som påbörjades med Knitting Peace. Gandhis väg till uppvaknande och hur ett civilt motstånd byggs upp är kärnan i operan, och det som också gör den relevant i vår tid, menar Tilde Björfors.

– Det måste kännas nyskapande och angeläget. Väldigt många i det här landet bär på en stor sorg och frustration över allt som händer. Och jag tror att många nästan ger upp inför den retorik som har uppstått. Min största förhoppning är att föreställningen ska ge kraft till att våga tro på förändring. Att ha Gandhis livsverk som exempel, när man får höra att man är naiv eller verklighetsfrånvänd, det han genomförde, eller de genomförde, det är ju enorma saker.

Att ta sig an kombinationen cirkus och opera såg Tilde Björfors som en utmaning. Emellertid visade det sig bli ett mer naturligt möte än väntat.

– Det är någonting med operan, att den har samma ekvilibrism som cirkusen. Och förutsättningarna är på något sätt väldigt lika, för i en cirkusensemble har du helt olika slags discipliner som kräver olika kunskaper. Så för mig är det nästan som att det är samma konstform, fast med fler discipliner. Det känns inte som att vi är från helt olika världar ändå.

Det var när Björfors under en paus i arbetet med en annan föreställning råkade lyssna på Glass Satyagraha som hon genast kände sig kallad.

– Den gick bara rakt in. Det kan låta på ett sätt enkelt när man hör det, men går man in i Glass musik är det extremt mycket genomtanke, så utarbetat. Och han har ju inte gått in för att berätta en linjär historia om Gandhi, utan för att skapa musik som uttrycker Gandhi och de här viktiga händelserna.

Glass menade att operan skulle vara som ett slags metamorfos, berättar Tilde Björfors.

– Så att man själv går igenom den här... vägen till högre sanning. Det låter ju så fel eller högtravande i vår tid, men det man menar är inte att det finns rätt och fel, utan högre sanning är att se bortom sitt eget ego. Att tänka i ett längre perspektiv, att mina handlingar påverkar framtiden. Egentligen kan man bara sitta och lyssna på Glass musik, men det jag vill åt är att cirku-sen blir som en bild av musiken.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2017 Fria.Nu