• Filmaren och forskaren Petra Bauer undersöker hur tre filmkollektiv från 1970-talet förhåller sig till det politiska.
  • Bauers egen film Sisters! är en del i forskningen och är gjord tillsammans med Southall Black Sisters i London.
Stockholms Fria

Bauer nyanserar den politiska filmen

Vad gör en film politisk? Bara ett politiskt innehåll, eller handlar det om hur filmen görs? Filmaren Petra Bauer tar sig an frågorna i sin nya avhandling.

– Det är lätt att tala om politisk film, men vad betyder det? säger Petra Bauer, filmare och forskare aktuell med avhandlingen Sisters! Making films, doing politics. Man skulle kunna säga att allt är politik men det fungerar inte, då är också inget politik.

Inspirerad av de brittiska filmkollektiv från 70-talet som Bauer studerat har hon också gjort filmen Sisters! som en del i forskningsarbetet. Filmen är gjord i samarbete med Southall Black Sisters i London och utgår från organisationens feministiska och politiska arbete. I september visar Bauer den och andra filmer i samma anda på Historiska museet. Filmprogrammet ingår i museets kommande projekt History unfolds.

– Alla handlar om kvinnors situation och har ett feministiskt förhållningssätt och innehåll, förklarar Petra Bauer. De har en medveten relation mellan innehåll, estetik och form, och dessutom en tydlig politisk riktning.

Sisters! är starkt influerad av filmen Nightcleaners från 1975, skapad av Berwick Street Film Collective, ett av de tre kollektiv som varit föremål för Bauers avhandling. Den äldre filmen beskriver nattarbetande kvinnors tillvaro, och Bauer har följt Londonbaserade Southall Black Sisters arbete med utsatta kvinnor. I båda filmerna läggs stor vikt vid formen: genom till exempel en okonventionell klippning vill filmskaparna förstärka budskapet på olika sätt.

Cinema Action jobbade utifrån andra premisser. Deras filmer riktade sig till arbetare, och hade en tydlig intention att skapa medvetenhet och förändring i mötet med publiken. Petra Bauer betonar att hon inte har varit intresserad av om filmerna i fråga blev framgångsrika, eller hade faktisk effekt på realpolitiken.

– Det har varit ett förenklat sätt att se på vad politisk film är, säger hon.

Kollektiven hade mycket gemensamt, alla var vänsterorienterade och två med ett uttalat feministiskt förhållningssätt. Men de var olika i synen på politisk film. Några betonade produktionsvillkoren, andra betonade estetiken och en tredje grupp vilka tankar som väcks hos mottagaren. Petra Bauer har funderat på var hennes egen praktik landar och har tagit hjälp av filosofen Hanna Arendts idéer om det politiska rummets villkor.

– En handling är politisk, men för att en handling ska ske måste vissa villkor uppfyllas. Arendt reflekterar inte främst över effekten av en handling, utan det är skapandet av rummet som är det intressanta. Politiken är vad man säger och gör och i det finns också en estetik, det man uppfattar med sina sinnen.

– Jag känner frustration när man bara talar om innehåll i en film eller om en films effekt. För alla rum är villkorade; vem får tillgång till det, hur får man tala. Det är frågor som feministiska teoretiker har ställt sig och så är det också inom filmen. Det går inte att särskilja politik och estetik.

Berwick-kollektivet arbetade mest med det estetiska, berättar Petra Bauer.

– De betonade vikten av att inte ha en homogen berättelse. Den skulle vara motsägelsefull, inte presentera en enkel lösning. Filmens politik ligger också i att skapa det förvirrande, visa på konflikt även i estetiken. De var extremt kritiska mot filmer där man tar kameran och filmar världen som den är. De menade att det är en omöjlighet, så fort man filmar skapar man idéer om en värld.

– Det måste man vara medveten om som filmare, säger Petra Bauer. Man kan inte dokumentera världen, bara skapa bilder av den.

Petra Bauer säger att det viktigaste i arbetet med film och avhandling har varit att ifrågasätta en föreklad diskussion om politisk film.

– Man tror lätt att kameran har makt i sig, men det har den inte. Det handlar om vad vi sätter för villkor. Etiskt och politiskt.

Vilken relevans har gruppernas tankar om politisk film och estetik i dag?

– De är fortfarande relevanta, kanske inte i tillvägagångssätt alla gånger, men i frågorna de ställer kring produktionsvillkor, estetik och distribution. Men när frågorna ställs i vår tid kommer andra svar. Jag kan känna mig skeptisk till att många fortfarande verkar enligt idén att det finns en filmskapare och någon annan som man bjuder in och gör film om. Men skapar jag ett politiskt rum gör jag inte en film om dig, vi gör det tillsammans.

Fakta: 

Petra Bauer

• Utbildad på Malmö konsthögskola och Konstfack. Disputerar den 16 september med Sisters! Making films, doing politics.

• Den 11 och 16 september visas Bauers och andras filmer på Historiska museet.

• Bauer deltar också i symposiet och utställningen The Shape of Co- to Come på ABF-huset 8–21 september, ett forum för samverkan över konstnärliga gränser med bl a samtal och film om arbetarhistoria och medborgarrättskamper.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Kärlekens ekonomi

Kärleken är en godtycklig ekonomi och därför är jämställdhet alltid möjligt, skriver Rojin Pertow.

Fria Tidningen

Risken med att vara personlig

GFT träffar Maria Sveland för ett samtal om hur man kan använda berättelser om sitt eget liv för att driva politik.

Göteborgs Fria

Årets bästa kultur

Vad gjorde 2017 till ett bra kulturår? Landets Fria listar sina favoriter bland musik, böcker och filmer.

Landets Fria

© 2024 Fria.Nu