Att öppna den lilla boxen från Galago som innehåller Steve Nybergs första serieutgivning på ett förlag, känns som lilla julafton. Paketet innehåller sex mindre häften med tidstypiska omslag, en faksimil av ett tidningsklipp, ett äldre vykort, ett litet häfte med skillingtryck, en karta över Stockholm city, samt ett förord av kriminologen Felipe Estrada skrivet på gammaldags skrivmaskin. Det är en riktigt lyxig utgåva.

Serierna, kortet, klippet och skillingtrycken berättar om gamla, uppseendeväckande brott, på sin tid omskrivna, men nu bortglömda för de flesta. Serierna behandlar massmordet på en Mälarbåt 1900, en serie brevbomber från 1905, en kvinna som dödar spädbarn på 1910-talet, Salaligans rån och mord under 30-talet, sprängningen av Norrskensflamman 1940, samt den märkliga Sabbatssabotören, som sprängde elva bomber i centrala Stockholm 1946.

Det är omöjligt att inte börja tänka på hur de här brotten skulle ha tagits emot i dag. Tidningarna skulle aldrig ha slutat skriva, nätet skulle vara överfyllt av spekulationer, media världen över skulle rapportera. Och inte helt osannolikt skulle många se brotten som ett tecken på att samhället blir allt råare.

Steve Nyberg hade själv tankar på det där när han började fundera på serieprojektet Trygga lilla Sverige.

– Kring 2010, när självmordsbombaren sprängde sig i Stockholm i julruschen, då blev det en slags stämning av att ”nu har terrorismen kommit till Sverige”. Som om det inte funnits någon terrorism i Sverige tidigare. Då började jag känna att jag ville berätta om de brott som skett under hela 1900-talet.

– För två, tre år sedan började jag jobba ordentligt med projektet och leta efter händelser i historieböcker. När jag upptäckte vissa av de här brotten tyckte jag det kändes märkligt att jag inte hade hört talas om dem. Bästa exemplet är nog Sabbatssabotören, som sprängde elva bomber i centrala Stockholm, speciellt i relation till självmordsbombaren.

Hela arbetet med Trygga lilla Sverige blir lite av en motrörelse mot talet om det nya otrygga samhället. Felipe Estrada, som skrivit boxens förord, har i sin forskning sett att vi tror att våldsdåden blir fler och värre, medan de i själva verket minskar i samhället. Samtidigt är den allmänna rädslan bland medborgarna oförändrad.

I motsats till kvällstidningarnas braskande rapportering kring våldsbrott, använder Steve Nyberg sig av ett väldigt lågmält uttryck. Det är inga superhjälteserier, utan ganska grått och brunt, inga stora gester.

– En del av tanken är att jag vill nå läsare som inte brukar läsa serier. Den här stilen är mer direkt och lättillgänglig. Jag vill heller inte skildra de här händelserna som något slags sensationer. De är ju väldigt speciella, men jag vill inte sensationalisera dem. Fast det låga tonläget gör också själva brotten står ut lite mer i handlingen.

Han säger att det handlar om självbilden vi har av det trygga Sverige, där det fram till nu aldrig hänt något hemskt. Med formen kan han utnyttja den känslan och slå tillbaka mot den.

De brott Steve Nyberg gjort serier av är kanske inte i första hand utvalda för att de är de mest uppseendeväckande eller hemska. Däremot har han behövt hitta de händelser som går att dramatisera på ett bra sätt i serieform. Andra intressanta berättelser har fått annan form. Till exempel ett vykort, som är en hälsning från Jönköpingskravallerna, då stadens resandebefolkning jagades och misshandlades. Eller de visor, som finns i det lilla häftet som ligger i boxen.

– Det är en enkel lösning att göra det på ett mer direkt sätt, och det ger mig möjlighet att få berätta om fler brott.

Arbetet med de historiska brotten har också gett vissa tankar om att skildra mer samtida brott. Det finns dock skäl till att det inte blivit av.

– Både förövare och offer, och familjer till offren, finns ju kvar. Det kan riva upp privata sår, och det vill jag inte göra. Nu river jag mer upp nationella sår, och det känns inte fel på samma sätt. Och en stor del av det här projektet är ju också att påminna om en historia som fallit i glömska.

Nu hoppas Steve Nyberg att hans serier ska få fler intresserade av att läsa om de här händelserna och att de ska ge perspektiv på våldet omkring oss.

– Det är lite av ett folkbildningsprojekt, säger han.

Faktum är att han redan mött ett intresse från flera håll. Lärare tycker att det är ett perfekt material att ha i skolan, både berättelserna och direktheten i skildringen. Kanske kan det hjälpa till att ge Trygga lilla Sverige ett längre liv.

Han har också blivit inbjuden att hålla föredrag om brottshistoria utifrån sin bok, och stadsarkivet i Malmö har bjudit in honom att hålla en workshop för barn om att göra serier utifrån arkivmaterial.

Det passar Steve Nyberg bra. Han älskar att sitta i arkiven och hitta fakta, händelser och berättelser. Men det märks också att han njuter av att få upptäcka tidsanda och estetik. Trygga lilla Sverige är ren lustläsning när det kommer till formgivningen.

– Jag har verkligen velat emulera utseendet på trycksaker från den tiden, då historien utspelar sig. Så det har blivit mycket av en formövning. Researchen har inte bara handlat om att fånga berättelserna, utan också om att få inspiration, framför allt till omslagen. På något sätt kräver innehållet den här formen.

Samtidigt som den nya serieboxen släpps och han ser fram emot mer uppmärksamhet kring den, har Steve Nyberg redan börjat på nya projekt. Den här gången ska han berätta om olika bakverks historia. Och han drivs av känslan att få dela med sig av saker han gräver fram i arkiven.

– Det finns en traditionalism och nationalism knuten till olika bakverk och vad vi tänker om deras historia. Någonstans vill jag väl förändra de bilderna också, men framför allt är det ju någon sorts folkbildning jag vill komma åt.