Till vänster om Brexit | Fria.Nu
  • Folkomröstningen om EU har delat Storbritannien.
  • Konservativa premiärministern David Cameron och Londons borgmästare Sadiq Khan leder stanna-kampanjen. Foto: Yui Mok/PA/AP/TT
  • Nationalpopulistiska Ukips ledare Nigel Farage är en av lämna-lägrets främsta förespråkare.
  • Journalisten och opinionsbildaren Owen Jones var den som på allvar först började argumentera för ett Lexit.
  • Lexit – Left lexit – bildades av ett antal aktivister och vänsterpolitiker som ville skapa ett antirasistiskt och demokratiskt alternativ till extremhögerns lämna-kampanj.
Fria Tidningen

Till vänster om Brexit

Folkomröstningen om huruvida Storbritannien ska stanna eller lämna EU framställs ofta som en höger-vänster-fråga, där högern vill lämna för att minska invandringen och vänstern vill stanna i solidaritet. Men det finns även en vänster som vill lämna, de kallar sig Lexit och med nygamla-argument mot EU kampanjar de för ett brittiskt EU-utträde.

Folkomröstningen på torsdag ser ut att bli nagelbitande jämn. De senaste opinionsundersökningarna visar på en nästan 50/50-uppdelning med en knapp ledning, 44 mot 43 procent, för stanna-sidan. De flesta partierna, däribland Labour, De gröna och Socialdemokraterna stödjer fortsatt EU-medlemskap. Regeringspartiet Tories har varit splittrat och intagit en ”neutral ställning”, men premiärminister David Cameron driver hårt på för att stanna. Utträdessidan representeras främst av ett antal konservativa parlamentariker samt extremhögern som nationalistiska populistpartiet Ukip och nyfascistiska Britain First.

Var vänstern passar in i denna uppdelning tycks som ett val mellan pest och kolera. Men majoriteten av vänstern sällar sig ändå till stanna-sidan. Trots att EU i många avseenden är en odemokratisk och kapitalistisk organisation, är det bättre att stanna och arbeta för att reformera inifrån, menade de. Som De grönas politiker Caroline Lucas uttrycker det i tidskriften New Internationalist:

– Vi behöver internationella regler för att kontrollera stora företag och för att försäkra att människors rättigheter skyddas. Vi behöver stödet från våra europeiska grannar för att minska utsläppen och hejda klimatförändringarna. Trots EU:s grymma behandling av Greklands befolkning, tycker även grekerna, inklusive Syriza-regeringen och förre finansministern Yanis Varoufakis, att det är bättre att stanna och reformera EU inifrån.

Men alla håller inte med. I juli förra året skrev den framstående vänsterdebattören och journalisten Owen Jones i The Guardian att vänstern bör ta ställning för ett EU-utträde och inte acceptera extremhögerns kidnappning av EU-kritiken. Vänstern har gott om argument för att lämna EU, menade Jones: ”Titta på hur EU agerat. Det har drivit folkvalda regeringar, som Silvio Berlusconis, från makten. Irland och Portugal mutades. Avtalet från 2011 förbjöd effektivt Keynesian-ekonomer i eurozonen”.

Han skriver vidare att det är EU som drivit på de massiva privatiseringar som de senaste åren genomförts av Tories i Storbritannien, som exempelvis privatiseringen av Royal Mail, som började med att EU införde en liberalisering av nationella posttjänsters monopol. Och så klart hanteringen av Grekland, som Owen beskriver som en modern kolonalisering: ”Det var de tyska och franska bankerna som tjänade på räddningspaketen till Grekland.”

Flera röster från vänster har sållat sig till lämna-lägret, från vänsterskribenter till partier som irländska socialistpartiet People Before Profit Alliance och Kommunistpartiet. För att inte sammanblandas med extremhögerns lämna-kampanj bildade människor på vänsterkanten sin egen, kallad Lexit (Left exit) istället för Brexit. Väljarna förtjänar något bättre än valet mellan Camerons pro-EU-kampanj och Ukips reaktionära anti-EU-kampanj, menar Lexit-grundarna. Vad Lexit erbjuder är ett antirasitiskt, demokratiskt, miljövänligt och socialt rättvist alternativ för att lämna EU.

– EU är en kapitalistisk institution som endast tjänar storföretagen i de huvudsakliga medlemsstaternas intressen, säger Robert Griffiths från Lexit.

– Kravet på en fri marknad och en kapitalistisk ekonomi är inskrivet i nästan alla grundfördrag i EU och den europeiska kommissionen och europeiska centralbanken är mäktiga organ som påtvingar nyliberala ordningar, åtstramningar och privatiseringar i medlemsländerna. Det här blockerar en progressiv vänsterutveckling både i Storbritannien och i andra länder.

Vänsterns EU-skepsis är inget nytt. Varken i Europa eller i Storbritannien. Majoriteten av den brittiska vänstern motsatte sig Margaret Thatchers kampanj för ett EG-medlemskap då det begav sig i början på 1970-talet. EG skulle flytta makten och beslutsfattandet längre från folket och utestänga icke-europeer, menade man då. Labours partiledare Jeremy Corbyn var och är också starkt EU-kritisk. Trots det har Labour tagit ställning för stanna-sidan. Ett svek mot hans egen historia och ideal menade flera partikamrater som bildade kampanjen ”Labourleave”. EU är ”odemokratiskt och anti-socialistiskt”, argumenterar en av grundarna, Labour-parlamentarikern Kate Hoey, som menar att historiska Labour-politiker som Tony Benn och Barbara Castle hade backat deras kampanj.

Till de gamla argumenten har också nya tillkommit. I februari lyckades David Cameron få till en överenskommelse med EU om förändrade villkor för landet om det stannar kvar i unionen. Tanken med överenskommelsen var en slags kompromiss, där flera av de frågor britterna ansett vara skäl för att lämna, som invandring och för lite kontroll över sin egen ekonomi, möttes. Britterna ska kunna begränsa sociala bidrag för andra EU-medborgare under sju år och brittiska företag ska inte beröras av åtgärder som euroländerna beslutar om. Överenskommelsen är ytterligare ett skäl till att lämna, menar Lexit-förespråkarna, eftersom den tar bort just det som är bra med EU.

– Förhandlingarna var bara ett skådespel arrangerat av Cameron och EU. Syftet var att skydda det finansiella London och skära ner i välfärden och skatteförmåner för migrerande arbetare, säger Robert Griffiths.

Valkampanjen inför folkomröstningen har varit hård och intensiv. Men i torsdags fick den ett tragiskt avbrott. Labourparlamentarikern Jo Cox, som kampanjade för att stanna, dödades av en 52-årig man med möjliga kopplingar till högerextrema Britain First och nynazistiska gruppen National Alliance. Bägge sidorna avblåste sina planerade tal och torgmöten. Lexit gick ut med ett pressmeddelande där de fördömde mordet och tryckte på att de möjliga kopplingarna till högerextrema grupper måste utredas: ”Den miljö av rasism, islamofobi och svartmålning av migranter och flyktingar som varit så närvarande i den politiska diskursen de senaste åren håller på att förgifta hela den politiska debatten. Och EU:s åtstramningspolitik har lett till att sådana reaktionära idéer växt. Oavsett hur folkomröstningen går, måste vänstern stå enad mot rasismen”, skriver Lexit i pressmeddelandet.

Blir det på torsdag ett ja till lämna-sidan räknas det med minst två år innan Storbritannien faktiskt går ur unionen. Under den tiden skulle landet fortsatt lyda under EU:s lagstiftning, men inte delta i beslutsfattande. Blir det istället ja till att stanna träder de nya villkoren mellan EU och Storbritannien omedelbart i kraft. Lexit har kritiserats för att vara orealistiska, skulle Storbritannien lämna EU blir det troligen de dominerande högerkrafterna som sätter spelreglerna och inte vänstern, menar kritikerna. Men Robert Griffiths håller inte med.

– Vi är realister, vi behöver fortfarande en militant massrörelse för att säkerställa ett progressivt uttåg ur EU, säger han.

– Men en sak är säker: om britterna röstar ja till att lämna EU kommer det att intensifiera den djupa krisen i det konservativa partiet. Detta kan krossa den konservativa regeringen och tvinga fram tidigare val, ett val Labour troligen skulle vinna. Får vi en Labour-ledd regering skulle det innebära en flykting-, handels- och ekonomisk politik baserad på mänskliga rättigheter, miljösäkerhet och solidaritet och det är vad vi måste sträva efter.

Fakta: 

Brexit – hur hamnade vi här?

Medlemskapet i EG/EU har varit ett ämne för debatt i Storbritannien ända sedan innan landet gick med i EG år 1973.

Ingen folkomröstning hölls då utan istället 1975, då med resultatet 67 procent för och 32 procent emot.

Efter påtryckningar från både egna konservativa partikamrater och det nationalistiska och EU-skeptiska Ukip, lovade David Cameron år 2013 att ordna en folkomröstning om fortsatt medlemskap om partiet kom i regeringsställning.

De som krävde en folkomröstningen menade att EU förändrats väsentligt sedan 1975 och nu har betydligt större inflytande över britternas liv.

Efter valsegern 2015 återupprepade Cameron sitt löfte om en folkomröstning och den 20 februari i år offentliggjordes datumet.

Ingen stat har hittills lämnat EU. Men Grönland (som tillhör Danmark) höll en folkomröstning 1982 som fick till resultat att det självstyrande området lämnade EU.

Annons

Rekommenderade artiklar

Ingen upprättelse för Grenfells offer

Branden i hyreshuset Grenfell Tower i London tog 71 personers liv och lämnade hundratals bostadslösa. Fyra av fem familjer står fortfarande utan hem.

Fria Tidningen

© 2021 Fria.Nu