Klättrare som krossar könsnormer | Fria.Nu

Fördjupning


Bhrikuti Rai
  • Pasang Lhamu Sherpa Akita är fast besluten att bekämpa genusrelaterade stereotyper och göra avtryck inom den bergsklättrarsport som domineras av män.
  • Pasang på ”dödsberget” K2.
  • ”Jag har blivit omskriven just för att jag är kvinna. Ändå väljer kunder alltid en manlig guide för att leda en expedition till Mount Everest.”
  • ”När jag kom upp på toppen var jag inte överförtjust eftersom jag såg att det fanns andra berg som var högre överallt runtomkring. Jag vill ta mig upp på vart och ett av dem.” - Pasang Lhamu Sherpa om första gång hon besteg ett berg.
  • "I slutändan handlar allt om hur besluten du är att krossa glastaket." ­ Maya Sherpa
  • Maya Sherpa inspekterar utrustningen inför en expedition till Mount Everest. Fungerande utrustning kan i de extrema förhållandena vara skillnaden mellan liv och död.
Fria Tidningen

Klättrare som krossar könsnormer

När bergsklättraren Pasang Lhamu Sherpa Akita nyligen vann ett prestigefyllt National Geographic-pris var det första gången många nepaleser hörde talas om henne. Detta trots att hon bestigit toppar som Mount Everest och K2. Men kvinnor inom äventyrssporten i Nepal är på tydlig frammarsch.

­– Utmärkelsen ledde till att jag för första gången fick erkännande av nepaleser för det jag gör. Många av dem var förvånade att se en inhemsk kvinnlig bergsklättrare skapa internationella rubriker, säger Pasang Lhamu Sherpa Akita som just avslutat ett hårt träningspass vid en klättringsanläggning i Kathmandu.

I Nepal är bergsklättring av förklarliga skäl en betydelsefull sport. I landet återfinns 8 av världens 14 toppar över 8 000 meter, däribland Mount Everest som med sina 8 848 meter är högst.

Sedan den första lyckade expeditionen till Mount Everest 1953 har hundratals människor från hela världen försökt ta sig upp på den majestätiska bergstoppen. Ledarna för expeditionerna är nästan alltid nepalesiska män; de allra flesta från Sherpafolket som lever på hög höjd i skuggan av Himalayabergen. Flera av de nepalesiska männen har olika rekord, till exempel i att flest gånger ha bestigit Mount Everest. Antalet kvinnliga klättrare står sig slätt i jämförelse.

– Det är definitivt ett hårt jobb som är väldigt fysiskt krävande och riskfyllt och därför uppmuntras inte kvinnor att ägna sig åt det. Men när de väl ges chansen är kvinnor precis lika bra bergsklättrare som män, säger Pasang Lhamu och räknar upp en handfull kvinnor som tagit sig upp på regionens toppar.

Pasang Lhamu Sherpa bär samma namn som en av de mest ikoniska kvinnliga bergsklättrarna i Nepal. Hennes namne var den första nepalesiska kvinnan att nå Mount Everest topp år 1993.

Precis som henne är den 31-åriga Pasang Lhamu Sherpa jag talar med fast besluten att bekämpa genusrelaterade stereotyper och göra avtryck inom den bergsklättrarsport som domineras av män.

Född och uppväxt i den lilla byn Lukla alldeles intill Mount Everest i östra Nepal, såg hon utländska klättrare dagligen när hon gick till skolan.

– Jag kommer ihåg att jag fascinerades och tänkte att om alla dessa människor kommer från hela världen för att ta sig upp på bergstopparna – varför skulle inte jag kunna göra det?

Trots ansvaret för sin yngre syster sedan föräldrarna dog när hon var 16 år gav Pasang inte upp sina drömmar. Efter gymnasiet gick hon flera kurser genom Nepals bergsklättrarförening och tog sig i samma veva upp på ett högt berg för första gången.

– Det var spännande men när jag kom upp på toppen var jag inte överförtjust eftersom jag såg att det fanns andra berg som var högre överallt runtomkring. Jag ville ta mig upp på vart och ett av dem, minns Pasang.

År 2006 fick hon ett stipendium till Frankrike och gick avancerade instruktörskurser i bergsklättring. När hon sedan återvände till Nepal var det för att ta sig upp på Mount Everest.

Men minst lika stor som utmaningen att bestiga de högsta och svåraste bergstopparna i världen var de könsrelaterade barriärerna i Pasangs omgivning.

– Först och främst var det svårt att få stöd hemifrån. Det ifrågasattes varför jag tvunget skulle fortsätta på den här banan när männen inom Sherpafolket var de som traditionellt hade bergsklättring som huvudinkomstkälla.

Och prövningarna har fortsatt, även sedan hon blivit en certifierad instruktör.

– Jag har blivit omskriven just för att jag är kvinna. Ändå väljer kunder alltid en manlig guide för att leda en expedition till Mount Everest, suckar Pasang.

Men det har inte hindrat hennes ambitioner. Efter att ha bestigit Mount Everest första gången år 2007 och lett framgångsrika expeditioner till flera andra bergstoppar bestämde hon sig för att ge sig på K2, världens näst högsta berg (8 611 meter) som också anses som det mest krävande att bestiga. Åtskilliga klättrare har dött under sina försök att nå ”dödsbergets” topp.

År 2014 uppnådde Pasang Lhamu Sherpa tillsammans med vännerna Dawa Yangzum Sherpa och Maya Sherpa drömmen att sätta den nepalesiska flaggan högst upp på K2. De blev därmed de första nepalesiska kvinnorna att bestiga bergstoppen.

Maya Sherpa säger att hon haft tur att ha kunnat få leva ut sin passion för bergsklättring.

– Kvinnor i min by studerade eller arbetade inte utanför hemmet och besteg definitivt inte berg.

Maya berättar att de flesta kvinnor i byn gifter sig i 16-årsåldern och snabbt får flera barn. Själv flyttade hon till Kathmandu för att leva med sina släktingar när hon var tonåring, vilket gav henne möjlighet att istället studera och börja med professionell bergsklättring.

Men Maya, som nu är i 35-årsåldern, har också mött en rad utmaningar i sin bergsklättrarkarriär. Först handlade det om att få stöd från familjen, sedan om att vinna förtroendet från det företag hon sedermera kom att arbeta för som bergsguide. Efter att hon blivit mamma till en nu femårig dotter ifrågasatte omgivningen huruvida hon skulle kunna återvända till klättringen. När Maya Sherpa anslöt till Pasang Lhamus ambition att nå K2 var många skeptiska eftersom hon hade gått upp i vikt efter graviditeten och inte klättrat på flera år.

– Efter förlossningen tog jag ett avbrott och var hemma i nästan fem år men jag hade inga planer på att ge upp den aktivitet jag älskade, säger hon och prövar sina gula klättrarkängor.

I förberedelserna inför den väntande expeditionen i området runt Mount Everest ingår också att kontrollera isyxor, rep och isbroddar innan hon packar ner dem i ljusblå väskor.

Maya kommer att leda ett 25-tal personer under nästan två månader under sin första stora expedition i Nepal på nästan två år. Mount Everest stängdes för klättring efter den dödliga lavinen under våren 2014 och därefter till följd av jordbävningen i april förra året.

– Jag hoppas att vi kan komma förbi de senaste årens tragedier. Det har gått en tid sedan jag var på ute och jag kan inte vänta tills jag får kyssa bergen igen, säger Maya och ler.

Pasang och Mayas framgångssagor har skapat vågor över äventyrssporten i Nepal. Många unga nepalesiska tjejer vågar nu överväga äventyrssport som en karriärväg. 16-åriga studenten Pancha Maya Tamang är ett av framtidslöftena. Hon ser upp till bergsklättrare som Pasang och Maya.

– När jag ser nepalesiska kvinnor göra avtryck inom äventyrssporten får jag styrka att fortsätta på min bana så att fler tjejer blir motiverade att göra samma sak, säger Tamang som vunnit varje inomhustävling i klättring i Nepal där hon ställt upp sedan hon började för tre år sedan.

Hennes kompis Rusha Pradhan, som också klättrar, säger att hon till en början tvekade att ge sig in på sporten eftersom hon inte sällan är ensam tjej på träningarna.

– Det har inte förändrats men efter att ha hört Pasangs framgångshistoria har jag förstått att det är hårt jobb och beslutsamhet som tagit henne dit hon är. Det ger kraft att kämpa vidare.

Det finns ingen offentlig statistik över antalet kvinnliga bergsklättrare i Nepal men siffran uppskattas de senaste åren ha blivit tvåsiffrig; ännu en bråkdel av de hundratals nepalesiska män som bestiger berg men ändå en tydligt positiv trend.

Den sammanfaller med en tydlig ökning i kvinnors politiska makt i Nepal. Efter de senaste valen i november 2013 ökade kvinnors representation i parlamentet till 29 procent vilket kan jämföras med 2,9 procent år 1991. En effekt av den ökade politiska representationen är till exempel att kvinnors markrättigheter har förbättrats avsevärt.

Nepal är också ett av få länder i världen där både statschefen, parlamentets talman och chefen för högsta domstolen är kvinnor. Mycket har hänt på kort tid och alla tre valdes till sina poster förra året. Bara för några år sedan verkade en sådan utveckling helt omöjlig.

– Kvinnor som går framåt inom olika områden är något som verkligen motiverar mig och jag är full av hopp inför att flickor i de nya generationerna inte kommer att behöva tänka två gånger innan de vågar följa sina drömmar, säger Pasang Lhamu Sherpa Akita.

Trots den senaste tidens framsteg gällande kvinnors rättigheter i Nepal tror både Maya och Pasang att det kommer att ta tid innan nepalesiska kvinnors karriärsval accepteras fullt ut, i synnerhet om det handlar om att vilja göra något fysiskt krävande.

– I slutändan handlar allt om hur besluten du är att krossa glastaket, säger Maya och ler.

– Oavsett vad folk säger tänker jag i alla fall inte lägga undan mina klättrarkängor på ett bra tag.

Fakta: 

Prisad för hjälparbete

Den 25 april och den 12 maj 2015 drabbades Nepal av två mycket kraftiga jordbävningar. De förstörde tusentals byggnader och mer än 8 000 personer dödades. Pasang Lhamu Sherpa Akita erbjöd tillsammans med sin man akuthjälp i form av tält, mat och filtar i de värst drabbade områdena. De byggde också ett tillfälligt hem för isolerade äldre människor i avlägsna byar nära epicentret.

Pasang Lhamu Sherpa Akita vann 2016 års National Geographic People’s Choice Adventurer of the Year för hennes framgång som bergsklättrare men också för hennes engagemang och arbete med att hjälpa utsatta efter jordbävningarna.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2018 Fria.Nu