Konstcirkel ger nya relationer mellan människa och häst | Fria.Nu
  • I studiecirkeln lär sig kvinnor som bor på öns flyktingförläggningar att umgås med hästar och rida. De diskuterar också allt från djurrätt till poesi om hästen.
  • Den 23 juni arrangerar projektet filmvisning av bland annat Shiva Anoshirvanis verk Det tama och det vita som problematiserar maktstrukturer och hierarkier i stallet.
  • Flera av deltagarna i studiecirkeln kommer ifrån länder där det är ovanligt att kvinnor rider.
  • Både filmen Det tama och det vita och studiecirkeln kan sägas handla om vilka som får tillträde till hästar, till exempel ur ett klassperspektiv.
Landets Fria

Konstcirkel ger nya relationer mellan människa och häst

En tackceremoni för hästen, hierarkier i stallet och en studiecirkel för asylsökande kvinnor som vill rida. Det är några av delarna i konstprojektet New horse cultures som pågår på Öland.

Att göra ett konstprojekt om hästar var lockande av många skäl, bland annat eftersom hästar och människor haft en gemensam evolution. Det säger Malin Lindmark Vrijman som är ordförande för Konstfrämjandet Öland-Kalmar och en av de drivande bakom konstcentret Kultivator utanför Färjestaden.

– Kulturer runt hela världen har blivit till tillsammans med hästen och hästen har varit människans redskap för att migrera långt och snabbt i tusentals år. Det är också intressant med ett genusperspektiv på vad hästar har betytt och vad de betyder nu, och så finns det ett klassperspektiv. Hästar används både av militären och polisen och av väldigt små tjejer.

Studiecirkeln är för kvinnor som bor på öns flyktingförläggningar och vill lära sig att umgås med hästar och rida. Startskottet gick i början av maj och flera deltagare är positivt överraskade av att de redan börjat att rida.

– Alla i gruppen vill vara med hästar men har inte kunnat det i sina hemländer av olika skäl. Någon är uppvuxen på en gård men där var det inte kvinnorna som var med hästarna. De säger att det är dags att ta tillfället i akt eftersom det är så mycket kvinnor som rider här.

Idén är bland annat inspirerad av deltagare på en etableringskurs på den folkhögskola där Malin Lindmark Vrijman är lärare. De kom hem till henne på besök och red tillsammans på gårdens hästar.

– Vi har olika bakgrund men alla var väldigt glada åt att se hästar igen. Vi möttes på ett nytt sätt med hästarna som länk.

Hittills har studiecirkeln haft fokus på ledarskap och kroppsspråk runt hästar, att själv känna sig lugn och därmed hjälpa hästen att hålla sig lugn. De började med att gå fram och röra vid hästen, sedan ta upp hovarna och leda hästen och nu har de också ridit en stund och lärt sig att gå, stanna och styra. De kommer även att lära sig om ridutrustning och vara med när en hovslagare verkar och skor en häst.

– Någon av tjejerna drömmer om att ha en egen häst och vill lära sig om allt. Andra vill mer komma över sin rädsla och klara det här.

Nu har deltagarna fått i uppgift att hitta texter som de tycker om som handlar om hästar.

– Det finns till exempel mycket arabisk poesi där hästen är viktig både i sig och som metafor, säger Malin Lindmark Vrijman.

Ett annat ämne som studiecirkeln tar upp är djurrätt, med fokus på svensk lagstiftning och en diskussion kring värderingar.

– Personligen ser jag samverkan mellan människa och häst, eller hund, eller varandra, som något som alltid förutsätter en sorts regelverk och alltid innebär att någon dominerar eller styr. I goda fall behöver inte det betyda att någon behandlas illa, men att man samverkar mer effektivt. Vi har en relation med hästar sedan tusentals år, och på något sätt tycker jag att den relationen ska fortsätta, och att vi gemensamt hittar fram till de ”new horse cultures” som visar respekt för både människa och djur.

Förutom studiecirkeln består projektet av samarbeten med olika konstnärer. Signe Johannessen från Gnesta art lab har varit på residens och kommer också att träffa studiecirkeln. Hennes arbete heter Thanks for carrying och är tänkt att bli en tacksamhetsceremoni och ett altare till hästen, som ska filmas den 1–2 juni.

Shiva Anoshirvani är på residens just nu och i juni och juli kommer Johan Carlsson för att skissa på en byggnad där hästar och människor kan mötas. Troligen blir det något slags kombination av en paviljong och ett utestall där det också finns plats för en tecknare att sitta. Han vill också få in en lätt tvåhjulig vagn som en häst kan spännas för. Vagnen ska ha en krubba för hästen och plats för en människa att sova. Tanken är att han ska göra en resa med vagnen, antingen hem till Köpenhamn eller runt på Öland.

– Alla som vi har bjudit in har blivit jätteinspirerade och alla projekt har växt. Jag sa det till Johan och han svarade att ”det är för att alla har längtat efter att göra något med hästar”.

Den 23 juni blir det filmvisning i ett ridhus någonstans på Öland. Förutom Signe Johannessens verk visas en film av performanceverket You can take me anywhere som Nastja Säde Rönkkö gjorde under ett residens på Kultivator i fjol. Hon har på sig ögonbindel och sitter på en häst utan sadel eller träns som tar henne dit den vill. Dessutom visas Shiva Anoshirvanis film Det tama och det vita som problematiserar maktstrukturer och hierarkier i stallet.

– Min studiecirkel handlar också om vilka som får tillträde till hästar. Jag och Shiva har pratat om parallellen med konstvärlden. Vilka som har tillgång till den har att göra med kunskap. Om man inte vet vad ett kandar är blir man snabbt och effektivt utfrusen.

Den 6 augusti avslutas studiecirkeln. Målet är att deltagarna ska kunna rida den fina sträckan genom skogen från gården till Hästkällan. Då ska också Johan Carlssons byggnad visas upp.

I sommar drar ytterligare en cirkel igång där även pojkar och män är välkomna. Kölistan är lång. På sikt hoppas Malin Lindmark Vrijman att studiecirkelns verksamhet kan fortsätta i någon form, kanske som en ridklubb.

– Jag har lärt mig väldigt mycket av hästar och vill dela med mig. Jag tycker inte bara att det ska finnas en ridskolekultur eller att hästar bara ska finnas för en grupp, utan att det ska finnas andra sätt att vara med hästar.

Ett kandar är ett träns med två bett som ibland används vid dressyrridning.

Annons

Rekommenderade artiklar

Verkstäder som skriver historia

Kulturverkstäderna på Österlen där nya och gamla svenskar lär känna varandra samtidigt som de skapar något har blivit en stor succé.

Landets Fria

© 2019 Fria.Nu