Fördjupning


Reportage

  • Lars Holm ger Björn Lundstedt en puss.
  • Ing-Britt Åkerberg och (från vänster) Björn Lundstedt, Lars Holm och Torgny Engström vid frukosten. På tisdagar och torsdagar äter de tillsammans. 
  • Matias Johansson med sin sons hund framför bilden på RFSL:s grupper Gayseniorerna och Golden Ladies
Stockholms Fria

Vid regnbågens ände

Äldre drar sig för att vara öppna med sin sexualitet när de flyttar till äldreboenden. En del går tillbaka in i garderoben igen eftersom de är rädda för att möta oförståelse och homofobi från vårdpersonal och medboende, visar studier. SFT åkte till Gärdet och besökte Regnbågen, Europas första seniorboende för hbt-personer.

Det är tisdagsmorgon och klockan är nio när de boende på seniorboendet Regnbågen samlas runt ett uppdukat frukostbord. Genom dörren som står på glänt mot en lummig gård faller vårsolen in. Frukostvärden Karin häller upp kaffe till en man som kommer in i röd morgonrock, men de flesta har varit vakna länge.

– Jag har väntat flera timmar, säger Ing-Britt Åkerberg.

Hon är 72 år, har en kort mellanbrun frisyr och svart stickad tröja. I mer än 25 år bodde Ing-Britt på Södermalm, men med åren började hon känna sig isolerad och bestämde sig för att flytta till Regnbågen när det öppnade 2013. Förutom frukost två gånger i veckan finns gemensam gymnastik, matlag och så brukar de lyssna på Melodikrysset tillsammans på lördagar. 

En av Ing-Britts vänner som många år bodde i Umeå bor nu också här. De lärde känna varandra genom en kontaktannons Ing-Britt la ut strax efter att hon kommit ut på 80-talet. 

– Jag gick den långa vägen, gifte mig och skaffade barn. Innan jag kom ut var jag ganska vuxen, nästan 40 år. Jag visste inget om gayvärlden. Hon lärde mig allt. Jag har varit på alla Pride sedan det började, säger hon och tar ett bett på gurkmackan.

– Vi var mycket på klubb också. På en som hette Venice träffade jag min första flickvän. Men de senaste 15 åren har jag varit singel, säger Ing-Britt.

Hon gillar att leva ensam, därför passar det bra att bo på Regnbågen där hon kan välja om hon vill äta frukost själv i lägenheten eller sitta med de andra. Samtidigt hjälper de varandra med hundvakt och handling. 

Matias Johansson som är jämngammal med Ing-Britt slår sig ner vid bordet. Han har beiga byxor och en blåmönstrad slips. Sonens pekingese sätter sig bredvid. Matias häller upp en kopp kaffe och berättar att han flyttade in på Regnbågen när hans man gick bort, efter 26 år tillsammans. Trots att han har levt öppet under många år var Matias rädd att han inte skulle våga fortsätta med det.

– Det finns så mycket fördomar. Att flytta hit och få vara med de mina blev räddningen, säger han och berättar om uppdragen i Regnbågens styrelse som han fyller kalendern med.

De har haft studiebesök från bland andra England, Tyskland, Slovenien och Göteborg. Forskare, journalister och riksdagsledamöter, alla verkar vara nyfikna på boendet för hbt-seniorer. Utöver det är Matias politisk aktiv och spenderar mycket tid hos sin nya kille, som bor i en annan del av stan.

– Älskling, du gör förträffligt i från dig, säger Björn Lundstedt, en man med vitt yvigt hår och ögon fulla av energi.

I nästa andetag berättar han om sitt tidigare yrke, som flygvärd på SAS.

– Det var många unga män som jobbade där som ville se världen, så råkade de illa ut. Under en tid på 80-talet gick jag på begravning en gång i månaden. Jag var lyckligt lottad som klarade mig.

– Det är det som är det bästa med Regnbågen. Vi har ju en gemensam historia. Vi delar tunga minnen, men vi delar också fina, säger Ing-Britt och beskriver att det finns en slags trygghet på boendet eftersom de kommer från samma tid och under åren träffat varandra på klubbar och i pridetåg. 

– Vi kan skämta ganska rått med varandra utan att ta illa upp. Sexskämt till exempel, säger hon och ler.

I huset finns ytterligare ett äldreboende. Några av de boende sätter sig vid bordet intill och hejar glatt ’godmorgon’. Ing-Britt har aldrig upplevt att hon varit utsatt för homofobi, men berättar att det fanns en del fördomar när hon flyttade in på Regnbågen.

– De hade koll på vilken knapp man tryckte på i hissen. Skulle man till våning sex, sju och åtta då var man redan uträknad. Då visste de att man var homo.

Numera är ingen direkt öppet negativt inställd till Regnbågen, menar hon:

– De flesta har insett att vi bara är helt vanliga människor.

– Det är ingen skillnad på dem och oss. Försöker man få det till det cementerar man fördomar, säger en kvinna som tar sig fram med rullator mellan borden. 

– Det är det som är så skönt, att alla redan vet. Jag behöver inte komma ut stup i kvarten eller överväga riskerna med att berätta, säger Matias.

Han har druckit upp kaffet och ska ta en promenad med hunden på Gärdet.

– Vi ses imorgon på mötet älsklingar, säger han glatt och vinkar hejdå. 

Innan Ing-Britt går in till sig tar hon en extrasväng för att visa takterassen med utemöbler och utsikt mot Värtahamnen och kryssningsfartygen.

– Det är klart att allt inte är rosaskimrande. Det finns en vardag här med, men jag upplever att det skrattas och snackas mer vid vårt bord på frukosten än vid de andra borden. Kanske mår vi bättre, säger Ing-Britt.

Fakta: 

Regnbågens seniorboende

Regnbågen är en kooperativ hyresrättsförening som öppnade november 2013. De kallar sig HBT-boende eftersom ingen definierar sig som queer.

Föreningen har 28 lägenheter och totalt 40 boende.

De flesta är mellan 55 och 78 år. 

Ungefär 100 personer står i kö.

Läs mer om att leva som hbt-person på ålderns höst i forskningsöversikten När regnbågen grånar: äldre och HBT 

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu