Klockan är strax över elva på förmiddagen och mittemot Sundbybergs stadshus – trots namnet beläget i stadsdelen Hallonbergen – står målaren Dopey i en skylift och färdigställer en jättelik fågelmålning på fasaden till ett före detta garage. För tillfället rymmer det Skandinaviens största gatukonstutställning, Umami 5th taste of art.

Wallenstam har ställt lokalen till förfogande för arrangören Wallery. Här, i det så kallade Umami-området ett stenkast från det något slitna Hallonbergens centrum, ska ett nytt urbant bostads- och affärsområde växa fram. Bostadsbolaget säljer in det så här: ”Området för dig med smak på livet och världen. … Umami är den femte smaken – smaken som förhöjer andra smaker. Umami Park är området som förhöjer din egen smak och kanske också ditt sätt att leva.”

Med de orden i åtanke är det kanske inte så konstigt att fastighetsägaren gav tummen upp till idén. En gatukonstutställning kan ge området en hipp aura och lite gratisreklam.

Vi träffar några av de första besökarna, Ingrid och Gert Eriksson från Spånga. De är pensionärer boende i Spånga, så de hade inte långt att åka hit. Deras närvaro understryker att det var länge sedan gatukonsten var en renodlad ungdomskultur.

– Det är en väldigt fascinerande utställning, det är så många verk och en stor lokal. Det ser man sällan, säger Ingrid.

– Jättehäftigt, säger Gert.

De är konstintresserade, brukar inte intressera sig för just gatukonst men läste om utställningen i tidningen och blev nyfikna. De går från tavla till tavla och pekar, diskuterar färger, form och uttryck. Alla verk är lika stora för att framhäva motiven.

Har ni fastnat för något särskilt?

– Vi gillar det här zebramönstret, säger Gert, det har samma stil som vår pall i hallen. Men vi skulle nog inte köpa något här.

Zebramålningen är gjord av 8bit, en av de 80 konstnärer som ställer ut i industrilokalen i Hallonbergen. Arrangören Jimmie Hall driver galleriet Wallery som har specialiserat sig på att sälja gatukonst. Ett rent kommersiellt projekt, men samtidigt bara en hobby.

– Till vardags är jag fastighetsutvecklare, berättar Jimmie Hall. Men jag älskar det här. Jag vill att många fler ska se de här fantastiska killarna och tjejerna och locka dem som befinner sig utanför den lilla klicken av graffitimålare.

Han beskriver sitt nätverk som en grupp relativt välbeställda människor.

­– De kommer alltid på våra utställningar, på vernissagen i går var det 600 personer här och runt 30 verk är redan sålda.

Samma helg som Umami art hålls äger också ett annat stort graffitievenemang rum och det kan dessutom konkurrera om Största-titeln. På utomhusutställningen Spring remake i Snösätra utanför Rågsved blir det livemålning med 100 målare, dj:s med mera.

– Det är faktiskt en slump att det infaller samtidigt, säger Jimmie Hall. Men jag tror att vi drar nytta av varandra. Först kan man åka ut dit och titta på livemålning och sedan komma hit och köpa verk av samma konstnär, skrattar han.

Men det är inte pengarna som är drivkraften för Jimmie Hall. Wallery har sedan starten för tre år sedan introducerat flera nya målare för världen, bland annat holländska Klaas Lageweg, och fått många som tidigare inte känt till gatukonst att pryda hemmet med det istället för med något annat.

– Foto är stort nu, men gatukonsten är nästa stora grej. Foto kan kopieras men det här är på riktigt, man vill ju ha ett originalverk på väggen.

Nyligen såg Jimmie Hall till att lagligt uppförd graffiti fick en så central placering det bara går, vid Passagen i NK-huset. Bayne, Gouge och Tim Timmey var några av målarna som förgyllde fjolårets julhandel. Projektet bar det menande namnet Ofientliga rummet. Det är så han ser på graffiti och gatukonst. En kreativ och inkluderande konstform.

– Nu tar vi tillbaka gatukonsten till förorten, så får folk komma och se hur det är här också, säger Jimmie Hall.

Tyvärr är endast 5 av 80 medverkande kvinnor, beklagar Jimmie Hall. Det är något att jobba med i framtiden. Men mångfalden i uttrycksformer har han lyckats fånga. Garagets väggar pryds av allt från stencilkonst till abstrakta mönster. Att visa upp bredden var det viktigaste, bortsett från det hade han bara ett viktigt kriterium:

– Konstnärerna ska ha en koppling till gatan. Jag ställer bara ut de som har det, graffitin kommer från gatan och den känslan vill jag ska följa med när verken hamnar på duk.