”Min hemstad har förvandlats till ruiner” | Fria.Nu
Fria Tidningen

”Min hemstad har förvandlats till ruiner”

Svensk-kurdiska Kurde Kasirga berättar om hur hennes hemstad Cizre förvandlats från en levande småstad till ett belägrat helvete. ”Man har fortfarande inte kunnat gräva fram alla lik”, säger hon.

Kurde Kasirga kom nyligen hem från staden Cizre i sydöstra Turkiet. Dit har hon åkt minst en gång om året sedan hon var liten. Kurde är född i Sverige, men känner sig minst lika hemma i familjens hemstad Cizre.

– Jag har en nära relation till min hemstad. Det är en liten stad, typ som Västerås och de flesta känner varandra. Det jag älskar med Cizre är sammanhållningen, kärleken och stämningen som finns bland folket.

Cizre ligger precis vid gränsen till Syrien och har 140 000 invånare. Det är en av de städer där kurdiska gerillarörelsen PKK har starkast fäste. I senaste valet fick nybildade pro-kurdiska vänsterpartiet HDP, Folkets demokratiska parti, en övervägande majoritet av rösterna. Detta har gjort staden särskilt utsatt när turkiska regeringen nu återupptagit ett krig mot kurderna.

Kurde Kasirga var trött på den medieskugga hon menar att konflikten i Turkiet befinner sig i och bestämde sig för att åka ner tillsammans med en kollega från organisationen Rojavakommittéerna, som organiserar stöd och hjälp till kurderna i Syrien och Turkiet. Tillsammans reste de runt i Turkiet under en och en halv månad för att dokumentera den nuvarande situationen. I storstäderna var allt som vanligt, berättar Kurde.

– Det var tryggt och lugnt på ytan. Men vi träffade många aktivister, politiker från HDP och journalister och de var livrädda. Folk grips utan anledning, du kan inte skriva vad du tycker eller delta i demonstrationer.

Kontrasten mellan de lugna storstäderna och de sydöstra kurddominerade områden var brutal. Här möttes Kurde och hennes kollega av en helt annan verklighet. Kurdes hemstad hade förvandlats till ruiner.

– Jag var i Cizre i april 2015 och då var stämningen på topp – valarbetet var igång och alla var hoppfulla om att HDP skulle komma in i parlamentet. Men det fanns ändå en försiktighet, folk sa att det spelar ingen roll om vi klarar 10 procents-spärren eller inte, Erdogan kommer göra något.

Nästa gång Kurde åkte dit var i augusti och hon landade samma dag som självmordsattentatet i gränsstaden Suruc ägde rum. Minst 32 människor, de flesta unga kurdiska hjälparbetare, dödades i attentatet som terrororganisationen IS tog på sig. Fredsprocessen mellan PKK och turkiska staten hade gradvis fallit sönder under sommaren och självmordsattentatet blev den utlösande faktorn till ett totalt skrotande av freden.

Protesterna mot den turkiska regeringen var häftiga eftersom regeringen ansågs vara ansvarig för att ha låtit IS röra sig fritt på turkisk mark. Turkisk polis attackerades och Turkiet svarade med militära insatser mot PKK i de irakiska bergen och inne i Turkiet.

– Jag minns att jag tänkte när jag åkte hem: det här är början, när jag kommer tillbaka till Cizre kommer den inte att vara sig lik. När jag nu kom tillbaka för några veckor sedan var det overkligt, man visste vad turkiska staten var kapabel till, men ändå… man ville inte tro det.

Liksom flera andra kurddominerade städer i sydöstra Turkiet är Cizre sedan flera månader tillbaka under belägring. Organisationer som Human rights watch och Amnesty international har rapporterat om övervåld och ”kollektiv bestraffning” från de turkiska säkerhetsstyrkorna sida. ”Insatserna som för närvarande genomförs inom ramen för utegångsförbud som råder dygnet runt innebär en risk för tiotusentals människoliv”, sa John Dalhuisen på Amnesty international i en kommentar i januari.

En fjärdedel av staden har bombats sönder och 30 000 personer har flytt sina hem. Utegångsförbud råder nattetid, varpå många åker ut ur staden för att återvända när utegångsförbudet lyfts. Kurde och hennes kollega åkte med övriga invånare in i Cizre.

– Det vi möttes av var ruiner och lukten av lik, berättar Kurde.

– Synen var obeskrivlig. Människor som stod utanför de här ruinerna som en gång varit deras hem, föräldrar som förlorat flera barn, arga och förkrossade människor. En kvinna gick omkring med en bild av sin son och letade: Lever han? Är han död? Har någon sett honom?

Medan människor berättade sina historier för Kurde grävdes liken upp runtomkring.

– Vi träffade två jättefina personer som varit kvar under hela belägringen och förflyttat folk och tagit in dem i hus, sprungit och duckat under kulregn för att hämta en säck med bröd. Att människor kunde sitta och berätta detta mitt i all förödelse... Jag beundrar deras styrka som fan.

Kurde Kasirga är en av få utomstående som lyckats ta sig till de belägrade områdena för att kunna berätta om situationen. Ytterst lite kommer ut från områdena och det som rapporteras i svenska medier kommer ofta från turkisk statsmedia, säger Kurde.

– Vi hade jättetur som lyckades vara kvar en och en halv månad. Vi var väldigt försiktiga, men hade alltid passen med oss, vi är svenska medborgare och det värsta som kunnat hända oss är att de hade gripit oss, förhört oss och skickat hem oss. Det är långt ifrån lokalbefolkningens verklighet, folk har blivit mördade i demonstrationer, skjutna och gripna. Det känns så orättvist och jag blev förbannad. Turkiet utger sig för att vara ett demokratiskt land, vilket är en lögn.

Kurde önskar att fler gjorde någonting och särskilt att EU och Sverige slutade att stötta president Erdogans regim.

– Det är absurt att man betalar pengar till Turkiet för att stoppa en flyktingström, det är inte bara inhumant utan också ironiskt – Turkiet skapar just nu flyktingar i det egna landet med belägringskampanjen, säger hon.

– Det är krig i Turkiet på riktigt, jag tror inte Europa riktigt fattar det.

Fakta: 

Rojavakommittéerna

Rojavakommittéerna är ett nätverk för solidaritet och utbyte med den revolutionära rörelsen i Kurdistan. De är partipolitiskt och religiöst obundna.

De organiserar aktivister i Sverige och koordinerar projekt ämnade att stödja kampen i Rojava.

Rojavakommittéerna driver bland annat en insamling för att bygga en skola i Kobane, håller studiecirklar, föreläsningar och dokumenterar situationen på plats i de kurdiska områdena i Turkiet och Syrien.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2018 Fria.Nu