Göteborgs Fria

Att lyssna är en solidarisk handling

Det senaste året har jag, och många med mig, träffat en stor mängd flyktingar. Samtliga berättar om fruktansvärda resor hit till Sverige. I berättelserna ryms rädsla, ilska, besvikelse och sorg. Genom sneda leenden och knackig engelska sipprar historier fram om mördade familjemedlemmar, saknade släktingar och hem i ruiner.

Att möta dessa människors sorg är närmast outhärdligt. Jag måste stålsätta mig för att inte handla efter kroppens signaler som säger åt mig att ducka, fly och glömma allt. ”I’m so sorry”, hör jag mig själv upprepa. Jag beklagar. Det är veka, tröstlösa ord som glider ur min mun. Men kommentarer känns överflödiga i det här läget. Istället försöker jag koncentrera mig på att lyssna på berättelserna.

Har du träffat en människa som lyssnar – på riktigt lyssnar – på dig någon gång? Jag har mött ett fåtal sådana personer och de har förändrat mitt liv i grunden. Ja, jag skulle kunna gå så långt som att påstå att mötet med en annan människa som lyssnar kan utgöra skillnaden mellan liv och död. Någon ser mig, hör mig. Någon erkänner min existens och bekräftar därmed att jag är en människa bland andra människor, med lika stor rätt till liv, frihet och personlig säkerhet som alla andra. Bekräftelse av det slaget är livsviktigt i en tid då individer som flyr från krig och tortyr fråntas sitt individuella värde och förpassas till opersonliga klumpsummor: ”flyktingmassor, invandringsströmningar”.

Något av det svåraste med att höra på berättelser som bär på sorg eller ilska är att det kan utlösa motsvarande känslor inom oss. En strategi för att undvika att känna dessa känslor kan därför vara att komma med goda råd, att försöka muntra upp, eller på något vis ta udden av det som berättas. Det är inte vad aktivt lyssnande handlar om. Att höra uppmärksamt är en konst som tar tid att lära sig. Det handlar om att bryta vanor och om att inte vara så egocentrerad. Därtill tar det mycket kraft. Det tar kraft eftersom det är en solidarisk handling. Och därmed, vill jag tro, är det även en politisk manifestation. Ett ställningstagande för individen i ”flyktingmassan”.

Den, för mig, klart tydligaste konsekvensen av mötet med en bra lyssnare är att min egen vilja till att lyssna aktivt har förstärkts. För har du någon gång känt tillfredställelsen av att få lätta ditt hjärta, samtidigt som du känt dig respekterad, intressant och värdefull – då ligger fröet till att själv lyssna aktivt redan och gror inom dig.

Att lyssna är ett sätt att försöka förstå världen ur någon annans perspektiv. Det innebär att världen byter skepnad, kanske till en mer sårbar version, där rämnor och ojämnheter framträder. Det gör ont, förbannat ont. Men sorgen över ärren är en universell sorg som blir lättare att bära ju fler som väljer att delta. Att delta genom att lyssna är ett sätt att säga: välkommen med din historia. Låt oss göra den till vår historia.

Genusvetare och jämlikhetsstrateg, fristående krönikör för GFT

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Krönika: Kärlekseffekten

Jag njuter av känslan av att få älska och vara älskad. Jag fattar inte vad meningen med livet ska var annars, skriver Agnes Nurbo.

Göteborgs Fria

Flykt från omänskliga villkor

Tassa på tå, ryta till, ta viktiga beslut, hålla kvar och släppa allt. Om det och mycket mer handlar konstkollektivet Snös nya föreställning Flykt.

Göteborgs Fria

© 2024 Fria.Nu