I november förra året skickade socialdepartementet ut ett ändringsförslag i lagen om sprututbyte på remiss. Det nya förslaget innebär att landstinget tar över som huvudman istället för kommunen som det tidigare varit. Dessutom ska åldersgränsen för att få delta i sprututbytesprogram sänkas från 20 till 18 år.

Ann Söderström, hälso- och sjukvårdsdirektör i Västra Götalandsregionen, är positiv till det nya förslaget.

– Vi har ju haft problem länge eftersom Göteborgs kommun tidigare blankt har sagt nej och en möjlighet till sprututbyte har då stoppats. Vi är positiva till att få ansvaret, säger hon.

Grunden till det nya förslaget är enligt socialdepartementet att vården i Sverige ska bli mer jämlik och att man ska förhindra smittspridning och förbättra hälsosituationen för de som injicerar droger.

– Det handlar inte bara om rena sprutor, vi får även en arena där vi träffar fler personer med missbruk. De kan få olika typer av vård som till exempel tandvård, gynekologisk vård och infektionsvård. Det är ett bra sätt att göra mycket annat för denna utsatta grupp, säger Ann Söderström.

I förra veckan beslutade kommunstyrelsen att de godkänner remissen. Frågan har länge splittrat partier men fram tills nu har majoriteten varit negativ till sprututbyte.

– Tidigare har vi sagt att det inte finns tillräckligt med stöd i forskningen av effekterna av ett sprututbyte. Vi är fortfarande inte helt övertygade men nu kommer det ju med all sannolikhet bli en förändring i lagen och då är det bättre att vi aktivt börjar jobba med frågan redan nu och tar en kontakt med regionen, säger Marina Johansson, socialdemokratiskt kommunalråd med ansvar för sociala frågor.

Göteborgs brukarförening startade i sin nuvarande utformning i maj förra året och har sedan dess arbetat aktivt med att försöka vinna över kommunen så att ett sprututbytesprogram kan starta i Göteborg. Ordförande i föreningen heter Mikele Yohannes och när vi träffas har han varit på en av de sista kontrollerna i hans pågående hepatit c-behandling. Behandlingen är ny och mycket mer effektiv än den tidigare, men också betydligt dyrare. Behandlingen kostar cirka 300 000 kronor och då finns det fortfarande en risk att patienterna faller tillbaka i sitt missbruk och blir smittade igen.

– Därför är det viktigt att ha ett sprutbyte, då behöver man inte belasta skattebetalarna med deras pengar, säger Mikele Yohannes.

Föreningen består enbart av brukare eller före detta brukare. I december höll de en manifestation på Gustav Adolfs torg. Deras budskap var riktat till kommunen och löd ”släpp på vetorätten”.

– När vi har pratat hälsopolitik så har de pratat narkotikapolitik, säger Mikele Yohannes.

Han önskar att de som brukarförening skulle bli mer involverade i utformningen av ett sprututbytesprogram.

– Kalla oss till möte så vi kan berätta hur vi skulle vilja ha det och vilka det egentligen är som använder de här sprutorna. Det är där föreningen spelar roll, vi kan berätta hur de ska hitta brukarna. De är ju våra kompisar.

Kommunens plan är att ge social resursförvaltning i uppdrag att tillsammans med regionen utreda hur mottagningen ska utformas.

– Vi har ett antal krav som säkerställer att det blir ett bra utbyte. Man ska inte bara dela ut sprutor utan det ska vara ett ställe där man får kontakter och kan lotsas vidare till vård och behandling. Det ska vara ett utbyte som tar ett socialt ansvar och ser till hela personens livssituation, säger Marina Johansson.

Men de säger nej till regeringens förslag om sänkt åldersgräns med hänvisning till barnkonventionen som säger att man måste skydda barn och ungdomar mot narkotikamissbruk.

– Vi vill ha ett tydligt barnfokus, barn som växer upp i familjer där man missbrukar narkotika får en dålig start i livet och riskerar att hamna i samma situation. Det måste vi ta på allvar. Därför vill vi att socialtjänsten finns med på mottagningarna, säger Marina Johansson

Mikele Yohannes från Göteborgs brukarförening uttrycker dock en rädsla för att kommunen kommer anställa socialarbetare på mottagningen.

– Ett visst samarbete med sociala myndigheter är nödvändigt men inte socialarbetare med myndighetsutövning på plats. Är det socialen som står där och delar ut, då kommer ingen och hämtar, säger han och fortsätter:

– Vi ser oss inte som fiender till varandra så länge vi hittar en samarbetsform. Det handlar bara om en sak: stoppa spridningen!