Maria Jacobson

Inledare


Fokusplan 1.0 om Jämlikt Göteborg

  • Fokusplanen har en stark förhoppning på familjen som alltings lösning.
Göteborgs Fria

Barn görs till instrument för tillväxt

Risken är stor att tvåkönsmodellen oreflekterat ligger till grund för den politik som nu omsätts i konkreta åtgärder, skriver Maria Jacobson och efterfrågar ett tydligare MR-perspektiv i den nya fokusplanen Jämlikt Göteborg.

”Staden där vi läser för våra barn”. Visst låter det underbart? Det är en av mobiliseringsfrågorna i Göteborg och går att läsa om i Fokusplan 1.0 om Jämlikt Göteborg, Hela staden socialt hållbar. Jämlikt Göteborg är stadens svar på segregation och ojämlik folkhälsa.

Begreppet social hållbarhet är i linje med det globala konceptet hållbar utveckling som har tre dimensioner av hållbarhet: ekologisk, ekonomisk och social. En kritik mot hållbarhetsbegreppet är att det i grunden stöttar det rådande tillväxtparadigmet och egentligen inte syftar till samhällsförändring.

Social resursnämnd i Göteborg är så kallad processägare till arbetet för ett jämlikt Göteborg. Folkhälsa och livsvillkor är utgångspunkter i arbetet. I tidigare inledare har jag fäst uppmärksamhet på att staden med arbetet för social hållbarhet tycks utradera arbetet för mänskliga rättigheter och mot diskriminering. Den nya fokusplanen bekräftar min misstanke.

Arbetet för social hållbarhet och jämlikhet i Göteborg har starkt stöd i stadens budget som är det tyngsta politiska dokumentet. Men det har också arbetet för mänskliga rättigheter. Där står att mänskliga rättigheter ska genomsyra stadens alla verksamheter. Den nyligen antagna fokusplanen innehåller inte ett ord om mänskliga rättigheter. Trots att det är väldokumenterat att befolkningsgrupper som på något sätt bryter mot normen och är utsatta för diskriminering har sämre folkhälsa än majoriteten.

Mänskliga rättigheter, icke-diskriminering och jämlikhet är förutsättningar för social hållbarhet, ja all hållbarhet. I internationella överenskommelser om hållbar utveckling betonas det – men social resursförvaltning och nämnd verkar inte vilja kännas vid hur viktig kombinationen av synsätt är.

Fokusplanen har en stark förhoppning på familjen som alltings lösning. Det går nästan att tala om en återgång till familjen som den mest betydande samhällsgemenskapen. En infrastruktur med familjecentraler håller på att byggas i Göteborg för att stötta det goda föräldraskapet. Samtidigt saknas jämställdhet i dokumentet. Vem är det egentligen som ska läsa för barnen? Så som det politiska landskapet ser ut just nu är inte överenskommelsen om jämställdhet längre så självklar att den kan förbigås.

I fokusplanen diskuteras inte heller olika typer av familjer, exempelvis ensamstående med barn, regnbågsfamiljer, flergenerationsfamiljer. Risken är stor att tvåkönsmodellen oreflekterat ligger till grund för den politik som nu omsätts i konkreta åtgärder.

Det är förbluffande att den rödgrönrosa majoriteten står bakom åtgärder som är befriade från maktanalyser. Klass är ett viktigt perspektiv i samhällsanalys men inte det enda. Analys och åtgärder riskerar att bli trubbiga och okänsliga för andra segregerande faktorer, exempelvis rasism och diskriminering.

Att ge barn en god start i livet är givetvis bra. Det är svårt att ifrågasätta arbetet med att läsa för barn. Men syftet är förstås inte enbart att ge barn ett rikt inre liv och bättre hälsa. Utan också bättra på skolresultaten som i sin tur kan stärka individens konkurrensmöjligheter på arbetsmarknaden. Barnen ses som instrument för att säkra framtida tillväxt.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu