Recension


Film
Bajsfilmen – Dolores och Gunellens värld
Regi: Linda Hambäck
Manus: Jan Vierth
Röster: Richard Wolff, Mia Skäringer, Klara Zimmergren

  • Flera teman ur Pernilla Stalfelts faktaböcker klaras av i Bajsfilmen.
Fria Tidningen

Stalfelt är mer än bara bajs

Det är nödvändigt med bajs. ”Om man lever måste man bajsa ibland, åtminstone om man är djur eller människa”, skriver Pernilla Stalfelt i den omåttligt populära Bajsboken.

När Linda Hambäck gör animerad film efter Pernilla Stalfelts faktaböcker riktade till barn döps den givetvis till Bajsfilmen. För finns det något roligare än bajs? Föräldrar som redan är mer än trötta på ungarnas bajshumor kan dock andas ut, det här är en film som inte enbart handlar om toaletter, fisar och bajs.

Filmen handlar om de bästa vännerna Gunellen och Dolores som bor tillsammans. En dag bestämmer sig Gunellen för att lämna det stillastående hemmalivet för att se vad som finns att upptäcka i den stora världen. Hon ska bara gå på toaletten först, sen ska hon åka iväg. Dolores drabbas av separationsångest och gör allt vad hon kan för att få Gunellen att stanna kvar. Hon berättar om bajs för Gunellen, var det hamnar och vilka det är som lever på bajset. När taxin som är beställd kommer får inte Gunellens bång-styriga frisyr plats i bilen och Dolores ser sin chans att erbjuda en klippning, allt för att få vännen att stanna. Då förklaras varför man har hår på kroppen och hur olika frisyrer kan se ut. Andra ämnen som Dolores ger sig på för att få Gunellen att tänka på annat än sin resa är våld, spöken och kärlek.

Den enkla och naiva stilen från Pernilla Stalfelts teckningar har överförts med varlig hand i animeringen. Rösterna som görs av Mia Skäringer (Gunellen) och Klara Zimmergren (Dolores) fungerar förträffligt. Berättandet är även det enkelt och pedagogiskt.

Problemet är att tempot som ska hållas uppe skapar en känsla av att ämnena från Stalfelts böcker blir lätt styvmoderligt behandlade och ofta lämnas utan några större ansatser till fördjupningar. När exempelvis kärleken tar plats i filmen sveper den in som en stormvind i form av en stum taxichaufför som faller pladask för Dolores.

Lite mer svårflörtad känner jag mig, men faller gör jag för det fina slutet som förklarar vikten av riktig vänskap.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

På desperat jakt efter kärlek

Recension

Desperat jakt efter kärlek. Juliette Binoche är lysande i Claire Denis Let the sunshine in, skriver Tobias Magnusson.

Fria Tidningen

Kärlek med implikationer

Recension

Tobias Magnusson har sett en film där en kvinnas dubbelliv mellan land och stad spelar huvudrollen.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu