Krönika


Krönika

Landets Fria

Farmor hade varken mobil eller dator

Elsa Birgitta Hammarström född Öberg föddes den 2 juli 1926 i Hedemora och dog den 21 oktober 2013 på äldreboendet Kulltorp i Stockholm. När hon var 18 år gammal träffade hon, på tågstationen i Rättvik, mannen som hon skulle gifta sig och dela sitt liv med.

Elsa Birgitta Hammarström ägde aldrig någon mobiltelefon eller dator. Hon var aldrig ute på nätet och kände inte till Facebook, Twitter eller Youtube. Hon tyckte om blommor och skogen, att läsa böcker och att baka, och hon var min farmor.

Under min farmors livstid, 87 år, har samhället och livet förändrats radikalt. Tillväxt, ny teknik, telefoni, kommunikation, tillgänglighet, valmöjlighet och konsumtion har förändrat de flesta människors vardag, och beteende. Och jag kan inte ens föreställa mig hur världen kommer att förändras och vad jag kommer att vara med om ifall jag lever till 2065, det år då jag fyller 87, men jag måste erkänna att det är både skrämmande och spännande.

Under en sommar när farmor var ung klippte hon av sig sitt långa hår och kallade sig för Fredrik, hon lekte med pojkarna, klättrade på taken och hittade på bus. Farmor gjorde som hon ville och hon var världens varmaste människa. När farmor var 18 år träffade hon farfar, Umberto Hammarström. Han var äldst i en syskonskara på åtta, uppvuxen i Västernorrland och enormt stilig. De flyttade till Stockholm och fick tre barn, Marianne, Lennart och minstingen Anders, min pappa. Lägenheten i Björkhagen, söder om söder i Stockholm, byggdes 1948 och samma år flyttade de in. När alla barn var födda bodde de fem personer i en tvåa på 56 kvadratmeter. Min faster Marianne fick sova på kökssoffan, tills hon blev så trött på sina bröder att hon gjorde sig ett litet rum i garderoben. I 57 år bodde farmor i den lägenheten.

Min farmor ägde aldrig en mobiltelefon, ibland använder jag min flera timmar dagligen. Jag älskar att världen har krympt så att jag enkelt, billigt och direkt kan kommunicera med vänner på andra sidan jorden. Men jag undrar också vad som händer med oss som människor när fler och fler i dag har mer fysisk kontakt med sin mobil, surfplatta eller dator än vad de har med andra människor. Hur påverkar det oss som människor, att vi blir allt mer utsatta för strålning, att vi är ständigt närvarande och uppkopplade på nätet men allt mindre närvarande i den fysiska verkligheten och att vi utsätts för människors både gillande och avsky i ett allt högre tempo?

Jag träffade min farmor två dagar innan hon dog. Hon låg i sin säng, tunn som en fågelunge, men vacker som en älva, svår att få kontakt med, blind sedan sju år tillbaka och dement, men de sista orden hon sa till mig när jag frågade henne hur hon mådde var: ”Jo tack, jag mår bra.”

Elsa Birgitta Hammarström ägde aldrig en dator. Hon älskade blommor och skogen och djuren. Vi spelade kort och lekte, hennes fantasi och lekfullhet visste inga gränser. Vi lekte Madicken eller pirater och hittade på äventyr och min farmor gjorde klippdockor åt mig och min syster. Dockor av papper med egna sängar som slog vilken Barbiedocka som helst.

Jag tror faktiskt att jag ska stänga av min mobil lite oftare, som en hyllning till farmor.

Fakta: 

Annika Lykta är scenkonstnär, projektledare, skribent och omställare.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu