Sametingets ordförande pessimistisk
Samer har mycket gemensamt med andra urfolk, säger Sametingets ordförande Stefan Mikaelsson, inte minst när det gäller kampen för den egna marken. Han kräver att Sverige ratificerar ILO 169 men tror inte att chansen är så stor.
Stefan Mikaelsson tycker att situationen för samer i Sverige är både bra och dålig. Å ena sidan har samer en relativt bra levnadsstandard och hälsa, mycket bättre än för många andra urfolk i världen. Men när det gäller samernas rättigheter och kultur finns många likheter med problemen som andra urfolk möter, menar han.
– Vi har en gemenskap i det förflutna och i utsattheten och marginaliseringen som bedrivs i världen och i Europa. Det är mer belönande för samer att arbeta med andra urfolk och med progressiva länder än med statsråden i Sverige.
Annons
Om Stefan Mikaelsson ska lyfta fram någon förebild för Sverige blir det Norge, som bland annat har ratificerat ILO 169 och ger betydligt större resurser till sitt Sameting. Och länder som Nya Zeeland och Kanada har lyckats bättre än Sverige när det gäller urfolkets politiska representation.
– Det är några exempel på att det finns andra, bättre vägar än de som Finland och Sverige har valt.
Han är dock inte särskilt positiv inför framtiden för urfolkens rättigheter, som han tycker står relativt stilla.
– Sverige och Finland delar i mångt och mycket utvecklingen med Ryssland, USA och Kanada. Man fragmentiserar urfolkens marker och kultur för att utvinna naturresurser.
Han är inte heller optimistisk när det gäller den nordiska samekonvention som håller på att tas fram.
– Man borde väl vänta med att ta ställning tills man sett det färdiga förslaget, men det känns som om det gått i stå och det får inte ta längre tid.
Det viktigaste för samerna är att få kontroll över sina traditionella marker genom att Sverige ratificerar ILO 169 och implementerar det som undertecknandet av FN:s urfolksdeklaration för med sig, tycker Stefan Mikaelsson.
– ILO 169 är väldigt klar på att urfolk måste ha rätt att stoppa en utveckling som fragmentiserar deras traditionella områden. Om man tappar kontakten med naturen och marken är det stor risk att man assimileras. Det här vet de svenska kolonisatörerna om.
Redan 1999 fattade Sametinget ett enhälligt beslut om att kräva att Sverige omedelbart skulle ratificera ILO 169.
– Jag tycker att vi har fått vänta för länge. Sverige halkar efter och blir inte trovärdigt. Vad har Sverige i FN:s säkerhetsråd att göra om man inte arbetar för urfolket i sitt eget land?