”De radikala delarna av rörelser blir gärna bortglömda” | Fria.Nu
  • Den 4 december 1986 fritog Djurens befrielsefront nio hundvalpar från en kennel i Smedhult.
  • Livet efter fångenskapen är en viktig del av aktionerna. Det måste finnas goda hem för alla djur som räddas ur sina burar.
  • 90-talets sabotageaktioner mot köttindustrin är, vid sidan av krossade rutor på pälsbutiker och hot mot personer i djurindustrin, de aktioner som väckt störst avsky bland allmänheten.
  • Det varierar stort hur välplanerade olika aktioner varit genom åren. Men med tiden har säkerhetsanordningarna vid uppfödningar och laboratorier blivit mer och mer omfattande.
  • Vid en spektakulär fritagning från Karolinska institutet kringgicks larmet genom att aktivisterna bröt upp ett hål i väggen. 17 illrar räddades från försök.
  • Rävfarmningen är ett minne blott i Sverige i dag. Men på 90-talet fanns fortfarande många farmer kvar.
  • Alla aktioner blir inte lyckade. Sture-Pelle blev så deprimerad av att vara borta från sin flock att DBF blev tvungna att lämna tillbaka honom. Dock med löfte om att han skulle få slippa försöken.
Fria Tidningen

”De radikala delarna av rörelser blir gärna bortglömda”

En stolt historia av frihetskamp, eller åratal av terror mot fria näringsidkare. Det är två sätt att se på den militanta djurrättsrörelsens aktioner i Sverige de senaste 40 åren. Nu har boken om den här historien kommit, och det är en bok som inte ber om ursäkt.

Den ligger mellan oss på bordet: Tills alla är fria – Historien om Djurens befrielsefront. Det är en smakfullt layoutad bok i coffee table-format, full av bilder på aktivister som klipper upp stängsel och bär ut djur ur fångenskap. Men också med bilder på brinnande byggnader och totalförstörda köttbilar. Texten är skriven både på svenska och engelska. Den består av fem intervjuer med aktivister som befriat djur, men också kapitel med kronologiska och tematiska återblickar.

Han är medlem i redaktionskollektivet Red fox, som har skapat boken. Arbetet har pågått i ungefär tre år. Redaktionen har valt att vara anonym. Det här är en inte helt okontroversiell del av djurrättsrörelsen.

– Idén till boken har funnits i kanske fem år, mycket för att det har funnits så mycket bilder, som inte riktigt kommer till sin rätt på nätet. Men det är också en viktig historia att berätta, framför allt om hur rörelsen föddes på 70- och 80-talet, och vilka människor som var med då, säger han.

Medlemmarna i redaktionen är en blandning av aktivister, som på olika sätt varit engagerade för djuren, eller fortfarande är det. Flera av dem har egen erfarenhet av direkt aktion.

– De mer radikala delarna av rörelser blir gärna bortglömda, eller så blir deras historia förminskade av mer etablerade organisationer, som vill förneka betydelsen av vad som verkligen hänt, eller till och med ta åt sig äran av det.

Några av de mest intressanta kapitlen i boken handlar om de allra tidigaste fritagningarna. Den första nu kända fritagningen gjordes 1975 av den då 32-årige Christer Claesson, som jobbade extra på Sahlgrenska sjukhusets djuravdelning. Det slutade med att han tog med sig två schäfrar hem och samtidigt sade upp sig från sin anställning.

– Redan här märks det att det är vanliga människor som börjar hjälpa djuren utan att ha någon organisation i ryggen. Andra exempel är enskilda medlemmar ur dåtidens Djurens rätt, som slog till mot uppfödningen av katter till djurförsök i Hindås.

På den tiden handlade kampen mycket om just djuren i försöksdjursuppfödningar och på laboratorier. Här finns den legendariske aktivisten Åke Söderlund, medlem i den så kallade Terroristgruppen, som fritog katter från Karolinska institutet.

– Sedan, 1985, hände det som blev starten på en mer organiserad befrielserörelse i Sverige, när Emilie E:son satte in en annons i tidningen för att leta efter andra som ville befria djur.

”Djurvänner med hundraprocentiga sympatier för djurens befrielse sökes för arbete i engelsk stil”, var Emilies diskreta efterlysning, som anspelade på Animal liberation front, ALF, som bildats 1976 med rötter i gruppen Band of mercy och det tidiga 70-talet.

I juni 1985 gör svenska Djurens befrielsefront sin första fritagning, på Tandläkarhögskolan i Malmö.

Därefter har Sverige blivit ett av de mest aktiva länderna i världen när det gäller militanta aktioner och fritagningar. Grupper som Djurens hämnare, Militanta veganer, De vilda minkarna och Räddningstjänsten vittnar om en rik djurrättslig mylla där många varit beredda att bryta mot lagen för att rädda liv.

– Den svenska historien är ganska lik många andra länders, inte minst föregångslandet England. Vi har haft en relativt konstant rörelse sedan 30 år tillbaka. I slutet av 90-talet gick utvecklingen mot aktioner mot köttindustrin och för veganismen. Det har sedan blivit mer strategiskt riktade aktioner, inte minst mot pälsindustrin.

Det rika bildmaterialet är en viktig del av boken. Men samtidigt som alla aktioner på något vis blir rättfärdigade av en enda bild med ett nyss fritaget djur, går det inte riktigt att värja sig mot den militanta utstrålningen som alla balaklavor, krossade fönster och hårda slagord ger.

– Det är så klart ett problem för rörelsen och det är kanske något man måste fundera på som aktivist. Framför allt, om man vill ha stöd för att bryta mot lagen så hjälper det inte att ha kamouflagekläder och rånarluvor, utan man behöver nog fokusera på djuren man hjälper och lyfta fram dem.

Å andra sidan uttrycker de intervjuade aktivisterna i boken faktiskt något helt annat än machoattityder. Emilie E:son är den ensamstående mamman, som inte kan sitta overksam efter att SVT visat Djurens film, ett djurrättshistoriskt ögonblick som skapade stor uppmärksamhet och nya anhängare åt djurrättsrörelsen.

Ett annat exempel är Louise, som gett ett barns löfte att hämnas sin räv Pinocchio. Han levde sitt korta liv på hennes farbrors rävfarm och som liten såg hon honom med egna ögon dödas med elstötar. Det var en upplevelse som satte sina spår, och som fick henne att starta aktionsgruppen De vilda minkarna i mitten av nittiotalet.

En viktig del av arbetet med boken har varit att söka upp de här aktivisterna och intervjua dem, något som helt klart varit inspirerande för redaktionen.

– Vi har haft några personer som inte har velat vara med, trots att de haft väldigt bra historier att berätta. Några av dem ser sin aktivisttid som ett avslutat kapitel, andra är helt enkelt försiktiga för att gamla aktioner inte ska gå att spåra tillbaka till dem.

Framför allt har den äldre generationen varit glada över att få vara med och berätta.

Det har hela tiden funnits en spänning mellan etablerade organisationer som Djurens rätt och de mer aktivistiskt inriktade grupperna. Det är en relation som går fram och tillbaka, från total beröringsskräck, till förståelse och ett behov av att rida på uppmärksamheten som direktaktioner kan ge.

– I början är ju dåvarande Djurens rätt väldigt positiva. Sedan blir det mer ansträngt, framför allt när Scanbilarna började brinna. Efter det har det förbättrats något.

I slutet av Tills alla är fria finns ett citat av Ronnie Lee, som grundade ALF i England. Han säger där att ”Glansdagarna för militanta aktioner är över”. Stämmer det verkligen, eller är det bara orden från en aktivist som börjar bli gammal?

– Det kan nog stämma. Framför allt kommer det nog se annorlunda ut, att man blir effektivare till exempel genom att filma och dokumentera djurens förhållanden. Jag tror också att vi kommer få se mer fritagningar och färre rena sabotage. Det kommer alltid att finnas folk som bryter mot lagen för att försvara djuren. Så länge det finns instängda djur kommer det att finnas människor som befriar dem.

Annons

Rekommenderade artiklar

Nytt ljus på samernas vikingatid

Historiska museet har spetsat sin utställning om vikingatiden med en separat del om samiskt liv. Fria Tidningen åkte dit och fick en egen visning av museets utställningsansvariga Inga Ullén och forskaren Inger Zachrisson.

Fria Tidningen

© 2019 Fria.Nu