Självhushållningskurs lika populär som för 40 år sedan | Fria.Nu
  • Filip Lejonberg är en av Skattungekursens deltagare. Här är hans uppdrag att köra traktorn så att jorden luckras upp och potatisar efteråt lätt kan plockas upp av kurskamraterna.
  • Carina Gillgren visar bilder och minnen från kursens första år.
  • 1979 var året då Stisse Andersson kom till Skattungbyn för att gå kursen. Där träffade han Carina Gillgren och de håller ihop än i dag.
  • Kursens grundare Kåre Olsson har en bakgrund inom organisk kemi.
  • En av årets kursdeltagare är Sigrid Magnusdotter. Här är hon uppe tidigt en morgon och plockar lin.
  • Anders Johansson är lärare på kursen i dag och visar här hur linen ska dras upp och förberedas för torkning under hustaken.
  • Julia Falk hjälper till att plocka upp potatis.
  • Dennis Lirbank fyller en hink med årets skörd.
  • Höstskimmer ligger över dalgångarna i Skattungbyn.
  • Kursens deltagare samlas runt det lilla linfältet tidigt på morgonen för att dra upp och torka.
  • Ringblommar vajar i den tidiga morgonluften.
  • Olika zucchinis vilar på halm för att mogna i tid.
  • Kornfältet lyser i den starka middagssolen.
  • Fänkål trivs i landet där kursdeltagarna odlar.
Landets Fria

Självhushållningskurs lika populär som för 40 år sedan

Att lära sig utöva självhushållning kan vara ett sätt att aktiva ändra sitt levnadssätt. I den lilla byn Skattungbyn utanför Orsa håller Mora folkhögskola en kurs i självförsörjande hushåll. Möt kursdeltagare som gick precis när kursen startade för närmare 40 år sedan, samt några av dagens entusiaster.

Solen skiner in genom fönstret på den lilla verandan utanför huset. Vi sitter högt uppe i byn denna varma höstdag när äpplen mognar och katter gottar sig i de behagliga strålarna som sipprar in mellan skuggor. Carina Gillgren och Stisse Andersson bjuder på hemmagjord äppel-must vid de blommande pelargonerna. De bläddrar i album med foton tagna 1979, när Mora folkhögskola kommit igång med kursen i Skattungbyn som då hette Självförsörjning i teori och praktik. De tillhör några av skolans första årskullar, blev tillsammans medan de läste kursen och har sedan dess hållit ihop.

Carina hittade kursen genom en vän som hade gått den året före och tipsade om den.

– Det var mycket sådana frågor i luften, debatten gick hög i samhället. Det handlade om överexploatering av miljön, resursslöseri och kärnkraftens vara eller icke vara, berättar Carina.

Till en början fanns det inte några lokaler att hålla kursen i, så alla deltagare tog från sina CSN-bidrag för att kunna köpa huset Ollars, som än i dag används som skolans lokaler.

– Det var en annan tid då, en mer solidarisk och kollektiv anda än dagens individualistiska. Då odlade vi allt tillsammans, och tänkte mera på kommande årskullar, än i dag då kursdeltagarna har egna lotter, säger Carina och Stisse håller med.

– Jag hade en längtan efter landet och ville få till stånd en förändring, säger han.

Stisse hade sett en notis om kursen i en tidning och bestämde sig för att ta tjänstledigt för att kunna gå kursen. Det ledde till att han hyrde en gård, sa upp sig från sitt jobb och stannade kvar i Skattungbyn.

Även om utformningen av kursen har ändrats med tiden är grundtankarna desamma.

– Att komma ifrån konsumtionssamhället som utarmar jordens resurser som vi alla är beroende av. Vi som bor här känner en stark identitet med en hållbar utveckling för miljön, säger Carina.

Nere i byn på vägen mot Mora bor Kåre Olsson. Kåre var den som startade kursen och var länge lärare på skolan. I dag är han engagerad inom landsbygdsutvecklingsfrågor.

I slutet på 1970-talet hade han just skrivit en artikel om småortsstruktur som nådde dåvarande riksdagsledamoten Birgitta Hambraeus. Hon bjöd in Kåre till att se det som han skrev om i verkligheten. Det hade då pågått en avveckling i Skattungbyn under lång tid. Besöket, tillsammans med en ny folkhögskoleförordning som gav stort utrymme för elever att ha inflytande över sin utbildning, gav Kåre en möjliget att pröva en utbildningsverksamhet som han länge tänkt på. Till en början möttes kursen av skepsis och ointresse, den ansågs bakåtsträvande, fast det i själva verket var tvärtom. Men det fanns även de som Carina och Stisse, vilka nappade.

Kåre håller med om att kursen har förändrats, precis som samhället, där det är mera individualistiskt inriktat än fokus på de gemensamma intressena. Han tror att precis som då är dock deltagarna på väg bort från något, till någonting annat. Många kunde ta till sig året och använda sig av de praktiska kunskaperna längre fram. En del har småodlingar vid sidan av sitt yrke, andra valde yrke och inriktning utifrån sina erfarenheter på kursen. Carina och Stisse till exempel var delaktiga i bygget av sitt hus och har låtit installera både solfångare för varmvatten och solceller för el. De har också urin-separerade toaletter för kretsloppets skull så att urinet återgår till naturen.

– Miljöfrågor är inte längre tekniska, sociala eller ekonomiska utan djupt existentiella när mänskligheten gått över naturens gränser för mänsklig verksamhet, säger Kåre Olsson.

– Vi behöver lösa klimat- och resursproblemen nu som det faktiskt ser ut. Intuitivt känner nog många detta på sig, och vi behöver en trygg miljö för att utveckla och reflektera över det. Vi kan tillåta vår inre sorgeprocess över att världen är annorlunda än vi helst skulle önska, men livet finns ju trots allt och det utvecklas även framöver, säger han.

Själv vill Kåre inte ha några visioner då han menar att de alltid ligger för långt bort, men säger att det är viktigt att ha en tydlig riktning för sina steg.

Dennis Lirbank och Sigrid Magnusdotter går kursen i dag. När vi ses är de i full gång med att skörda potatis, kål och lin som en del av kursens odling.

– Vi lär oss att skapa det vi behöver. Men arbetar också mycket på att alla ska bli sedda och hörda och med utmaningen att få gruppen att fungera, säger Dennis.

Han berättar om olika hantverk som smide, keramik, träslöjd och vadmal.

– Först väver vi ulltråd, sedan stampar vi det i en hundraårig kvarn för att sedan kunna sy kläder.

I traktorn sitter Filip Lejonberg och drar upp potatis medan Dennis och Julia Falk med flera plockar upp rotfrukterna från den mjuka myllan. I dag har gruppen fått hjälp av besökare från Bäckedals folkhögskola. Mycket ska upp innan kölden sätter in.

– Allt blir mer hektiskt nu, det måste plockas upp innan snön kommer och vädret slår om, förklarar Anders Johansson som är kursföreståndare.

Han pekar på området där den lokala röda potatisen plockas upp och kornfältet vajar för vinden och förklarar att de odlar i fyrskifte. Längst till vänster odlar de kvävebindande växter, som exempelvis perserklöver och honungsört, som lagrar och binder kväve i jorden. Dessa används sedan som gröngödsel. Det fjärde skiftet, eller fältet, tas upp av olika sorters kål som grönkål, vitkål, rödkål, broccoli, röd och vit kålrabbi, brysselkål, majrova och fänkål. Allt roteras varje år.

Tidigt nästa morgon är det dags att rycka lin som odlats nära grönsakslandet vid skolan uppe i byn. Sigrid är på plats när dimman övergår till ett behagligt solsken. Hon är aktiv fältbiolog och hörde om kursen genom vänner som gått den.

– Jag har alltid varit intresserad av odling. När jag var liten levde min familj med den självförsörjande drömmen, så jag växte upp i det. När jag var fem år flyttade vi in till stan. Men någonstans har det alltid känts naturligt att bo på landet, säger Sigrid.

– Jag vill få ut praktisk kunskap och skapa nya kontakter. Göra saker tillsammans och leva på ett sätt som inte förstör vår natur så mycket, fortsätter hon.

Sigrid menar att många som går kursen har levt ett väldigt annorlunda liv innan och längtar efter ett liv där det inte är pengar och konsumtion som styr. Hon tror att det i början under 1970-talet var mer naturintresserade människor som sökte sig till skolan, men att kursen i dag drar en bredare grupp från samhället på grund av ökad medvetenhet kring frågorna.

Dennis Lirbank valde kursen på grund av ett intresse för omställningsfrågor. Han oroade sig över vart världen är på väg och ville vara med att bygga upp en tryggare plats.

– Samhället kanske inte alltid kan försörja oss genom kommersiell industri, och då blir vi tvungna att byta sätt. Det är viktigt att veta hur allt fungerar och ta vara på kunskapen, säger Dennis.

– Jag har utvecklats mer än förväntat av att gå kursen. Jag var inte beredd på att få den andliga och sociala sidan. Jag har lärt mig så mycket, fortsätter han.

Enligt honom erbjuder kursen en bredd inom området.

– Det är allt från att lära sig att odla till omställning i ett större perspektiv för att vidareutveckla kunskap. De flesta här är inte nöjda med det samhälle som vi lever i och vill hitta ett sätt att förändra. Genom kursen lär vi oss att lyssna på oss själva och vad vi mår bra av att göra, berättar han.

Dennis tycker att det skulle vara skönt med en större frihet i kursen där det inte var så styrt med lärare, studiebesök, odling och tid. Han tror att det var friare i början när kursen satte igång på 1970-talet, men förstår också att det relaterar till det samhälle som vi lever i i dag.

Fakta: 

Skattungekursen

Kursen som i dag går under namnet Ekologisk odling och hållbar livsföring eller i vardagligt tal ”Skattungekursen” sträcker sig över ett år med början i januari till mitten av november. Kursen behandlar människans grundläggande behov av mat, kläder, bostäder och hur vi gemensamt på ett hållbart sätt kan tillgodose detta. Kursdeltagarna har också stora möjligheter att bedriva olika sorts hantverk under kursåret. Kursen startade 1976 som en sommarkurs på Mora folkhögskola på initiativ av Kåre Olsson. Sedan 1978 har den gått som helårskurs.

Läs mer på morafolkhogskola.se

Kursdeltagarnas egna blogg är skattungbykursen.wordpress.com

ANNONS
ANNONS

Rekommenderade artiklar

Jordbruksverkets inblandning väcker kritik

Intervju

Efter det stora intresset för Reko-ringar har Jordbruksverket satsat på ett projekt som ska stödja etableringen av nya ringar. Men initiativet välkomnas inte av alla.

Fria Tidningen

© 2022 Fria.Nu