Maimuna Abdullahi

Inledare


Inledare
Antisemitism

  • Israels ambassadör Isaac Bachmans försök att via makthavare stoppa filmen Även de döda har ett namn från att visas i skolor för att han menar att den är antisemitisk föll platt. Ett märkligt försök menar Maimuna Abdullahi.
Göteborgs Fria

Vi får inte stå handfallna inför orättvisan

När det blev klart att dokumentärfilmen Även de döda har ett namn skulle visas som skolbio för årskurs 9 till och med gymnasiet den 5 november kl. 9 på Hagabion i Göteborg, väcktes en debatt. Israels ambassadör har i ett brev till utrikesminister Margot Wallström, utbildningsminister Gustav Fridolin och kommunstyrelsens ordförande Anneli Hulthén, krävt att visning av filmen stoppas. Den israeliska ambassadören Isaac Bachman menar på att filmen är antisemitisk.

Bo Harringers film följer barnläkaren Henry Ascher. Vi tas med i en viktig berättelse om en flykt från nazisterna och hur en verklighet om förlust kan påverka ens val i livet. Det är en vardagsnära skildring av hur enkelt det politiska spelet kan möjliggöra upprätthållandet av en illegal blockad, ockupation och bosättningspolitik som får konsekvenser för många.

Sett mot vad som faktiskt framkommer i filmen blir Bachmans anklagelser om antisemitism märkliga. Det här är en informationsrik dokumentärfilm som engagerar tittaren från de första inledande minuterna. I en tid då vi alltför ofta minns offren för krig som enbart siffror, där vissas liv är mer sörjbara än andras, får vi en gripande inledning och mänskliggörande av de nio personer som blev mördade år 2010 för en vision om att bryta den folkrättsvidriga blockaden av Gaza.

Vilka kroppar är värda att minnas? Hur undviker vi att reproducera grymheter från det förflutna? Varför behöver vi hävda säkerhet och skydd för andra än oss själva? Det är några av de stora frågorna som adresseras och som tittaren lämnas med efter filmens slut.

Tankarna förs till vetskapen om att apartheidregimen i Sydafrika faktiskt föll först när Västländerna drog tillbaka sitt stöd för den brutala regimen. I Även de döda har ett namn synliggörs några av de mekanismer som möjliggör att en ockupation och massövergrepp mot en befolkning får förekomma, men också vikten av att vi som individer inte får stå handfallna inför orättvisan.

Göteborgs stad har i och med beslutet att visa Även de döda har ett namn ställt sig på rätt sida av historien. Den här dokumentärfilmen är en påminnelse om att hoppet även för detta århundrade kommer från den gemensamma solidariteten med marginaliserade människor över hela världen. En påminnelse om att palestinier inte vädjar till en högerregering som upptar och förtrycker, men till internationella organ och universella principer om mänskliga rättigheter för frihet.

Jag lutar mig tillbaka på den amerikanska författaren och feministen Alice Walkers värdefulla ord som förmedlas knappt halvvägs genom filmen: ”Vår regering är okunnig om vår egen historia i USA. Till exempel, när svarta människor förslavades i 300 år, så krävdes det att många utifrån kom och hjälpte till för att befria oss. Det är en bra tradition, att gå till dem som behöver vår hjälp.”

Vi har en skyldighet som medmänniskor att besvara den vädjan. Framförallt är det en påminnelse till alla som tillhör grupper med erfarenheter av förtryck att dessa erfarenheter är centrala för kampen för en rättvis värld.

Det faktum att solidariteten är gränslös och att kampen för rättvisa aldrig kan vara isolerad är precis det Bo Harringer lyckats fånga i denna film. För det ska han ha en stor eloge.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu