Inledare


Inledare: Media

  • Om traditionella medier inte klarar av den publicistiska uppgiften, så är det inte bara ny infrastruktur vi behöver utan nya ägare och nya ägarformer, skriver Agneta Lindblom Hulthén.
Göteborgs Fria

Vi behöver mindre pajkastning och populism

Vad vi behöver är en faktabaserad debatt, inte förenklingar och avsiktliga missförstånd, säger Agneta Lindblom Hulthén.

Någon som minns begreppet ägarkoncentration i medierna? Det diskuterades livligt för några år sedan. Sedan dess har det varit tyst om det demokratiskt problematiska med färre och större ägare av publicistiska medier.

I dagens ”mediekris” verkar glädjen vara så stor över att någon alls ägnar sig åt journalistik, att kritiken mot ägarkoncentrationen tystnat trots att vi ser problem som anpassning till tonläge och innehåll på sociala medier, minskad bevakning av lokalsamhället, vilket får människor att känna sig marginaliserade och ökar polariseringen, och utsuddade gränser mellan reklam och journalistik.

Vad vi däremot mer sällan ser är ett ökat ansvar för det faktum att journalistik inte är en vara vilken som helst utan har grundläggande betydelse för att demokratin ska fungera.

Smeten marknadsföring/journalistik verkar få ägare vilja röra i. ”Marknadsmodeller” går före den krympande trovärdigheten när rågången mellan reklam och journalistik växer igen. Reklambranschen tycks ha större insikt i att sammanblandning av reklam och publicistik devalverar bådas värde.

Självklart måste traditionella medier förhålla sig till den nya mediemarknaden, men journalistiken kan ta sig fram på vilken teknik som helst. Problemet ligger inte där. Däremot är vissa traditionella mediers anpassning till populistiska nätmedier beklämmande, speciellt om de är ensamma på sin marknad.

Vad vi behöver är en faktabaserad debatt, inte förenklingar och avsiktliga missförstånd. Argumentet ”men jag tycker ändå” oavsett vad verkligheten visar, har fritt spelrum på sociala medier men borde inte ha det i medier som bekänner sig till grundlagen och branschens överenskomna spelregler.

Yttrandefriheten debatterades flitigt på Bokmässan för ett par veckor sedan. På vissa seminarier fanns en lite yrvaken upprördhet över ”vad som pågår på nätet”: hot, hat och hets mot folkgrupp. Självklart bekymrar detta varje vettig människa, men att i lagen inskränka yttrandefriheten är inget botemedel. Klåfingrigheten på det området har drabbat den seriösa journalistiken mest.

De etablerade publicistiska medierna har ansvar för en balans i det offentliga samtalet med respekt för fakta och strävan efter en anständig intellektuell nivå. Den verbala populism och huliganism som frodas i vissa nätmedier är inget föredöme, inte ens om man sätter likhetstecken mellan klick och pengar. På listan över de tidningar som hade störst rörelsemarginal förra året återfinns faktiskt sådana som satsar på fördjupning och analys.

Den pågående medieutredningen verkar koncentrera sig på den digitala infrastrukturen, inget fel i det, så länge den inte glömmer att journalistiken är kärnvärdet. I dagens medieflöde är behovet stort av ökad mångfald i journalistiken, fler infallsvinklar och röster: journalistik som både kan fylla sitt bevakningsuppdrag och främja en samhällsdebatt med mindre pajkastning och populism.

Om traditionella medier inte klarar av den publicistiska uppgiften, så är det inte bara ny infrastruktur vi behöver utan nya ägare och nya ägarformer. Hoppas medieutredarna tänker på det.

Fakta: 

Frilansskribent och tidigare förbundsordförande Journalistförbundet.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu