Regnbågsalliansernas tid är nu! | Fria.Nu

Inledare


Inledare: Organisering

  • Släpp organisationsprestigen och bilda allianser, skriver Arash Gelichkan.
Fria Tidningen

Regnbågsalliansernas tid är nu!

Bara tillsammans kan vi bygga en feministisk, solidarisk och grön motkraft, skriver Arash Gelichkan.

Feministiska vänsterallianser som danska Enhetslistan och grekiska Syriza växer i tider av kris och nedskärningar. De sociala proteströrelserna i Madrid och utanför Wall Street har formats till radikala politiska alternativ på frammarsch i form av spanska Podemos och Bernie Sanders kampanj i USA.

Men vad gör de progressiva krafterna här hemma? Vänsterpartiet bestämde nyligen att öppna för uteslutningar för de medlemmar som samtidigt vill vara aktiva i tidningsföreningen Revolution. Samtidigt gör Gudrun Schyman sitt bästa för att distansera Feministiskt initiativ från det parti hon själv ledde för mer än tio år sedan. Detta trots att statsvetare vid en genomgång inför EU-valet 2014 kom fram till att V och Fi är ”överens om nästan allting” (Aftonbladet, 15/5 2014).

Fi har hela tiden sagt att de inte vill placera sig i en höger-vänster-skala för att de har feminismen som självständig ideologisk utgångspunkt. Ändå definierar sig, enligt SVT:s vallokalsundersökning efter riksdagsvalet, 91 procent av Fi:s väljare som vänster och bara 2 procent som höger.

Med en politik som ligger extremt nära Vänsterpartiet finns Fi:s röster knappast att hämta högerut. Frågan är om Fi kan locka över tillräckligt många röster från V och även MP men framför allt vad det i så fall skulle innebära för de progressiva krafternas styrkeförhållande, i synnerhet gentemot SD.

Fi sätter ett av de viktigaste ideologiska perspektiven i centrum och återupplivar gräsrotsengagemanget med såväl traditionella som nätbaserade former av aktivism. Partiet är en nödvändig del av den progressiva scenen både utanför och innanför folkvalda församlingar. Likaså behövs ett starkt vänsterparti och en stark grön röst som prioriterar klimatet framför ministerposter. Jag tror faktiskt också att det är viktigt att dessa krafter blir en progressiv tredje röst bortom S-ledda regeringar och Alliansen. Den politiska debatten bör gravitera kring denna tredje röst istället för som idag Sverigedemokraterna.

Låt oss vara ärliga: ingen av de progressiva krafterna i riksdagen och utanför kan ensamt sopa bort SD från tredjepositionen. Bara tillsammans kan vi bygga en feministisk, solidarisk och grön motkraft.

Detta har många förstått ute i världen. Det turkiska partiet HDP gick kraftigt framåt i senaste valet på en allians mellan vänsterpartier, feministiska grupper, ekologister och minoritetsintressen. Danska Enhetslistan samlade de utomparlamentariska vänsterpartierna redan 1989 och har i de senaste valen gått starkt framåt. Grekiska Syriza är den radikala vänsterns allians och kom till regeringsmakten i en våg av protester mot nedskärningspolitiken (även om de hittills inte kunnat göra upp med den politiken). Spaniens Antikapitalistisk vänster omvandlade sig till en politisk strömning som ingår i vänstersensationen Podemos och har medlemmar som sitter i EU-parlamentet.

Listan kan göras lång. Poängen är att dessa partier bygger sitt framgångsrecept på en allians av olika grupper som fortsätter vara aktiva separat både innanför och utanför alliansen.

Vänsterpartiet har på sistone fört en dialog med det lilla Socialistiska partiet, som är varma förespråkare av så kallad tendensfrihet. Historikern och SP-medlemmen Håkan Blomqvist beskrev det nyligen som att ”medlemmar med gemensamma idéer, kritik och perspektiv öppet kan träffas, författa inlägg och ställa förslag till kongresser och ledande organ” (Internationalen, 12/9).

Varför kan inte det vara ett framgångsrecept för V, Fi och andra krafter som skulle kunna tänkas vara del i en allians mellan röda, rosa och gröna rörelser?

Det skulle innebära att Fi kan framföra sin självständiga feminism och V kan driva sin feministiska och antirasistiska socialism samtidigt som den gemensamma alliansen vinner makt och inflytande i riksdagen och den politiska debatten. De närliggande ideologiska utgångspunkterna, politiska förslagen, rörelsen och banden mellan gräsrötterna - allt finns där. Skillnader finns också, men är knappast allvarligare än att de kan diskuteras gemensamt på kongresser och andra arenor mellan människor som i grunden delar varandras engagemang och utgångspunkter.

V och Fi borde lägga undan organisatorisk prestige och precis som kamrater i Grekland, Danmark, Turkiet och Spanien bygga en regnbågsallians.

Annons

© 2016 Fria.Nu