Fördjupning


Olof Ohlsson • Kathmandu
  • Byggmaterial anländer till byn Latap för att bygga skydd från monsunregnen.
  • Orangea och blå presseningar fungerar som skydd i de förstörda byarna. En vanlig syn i alla de drabbade bergsbyarna.
  • Flera av de drabbade byarna går enbart att nå med helikopter. Den nepalesiska piloten Prakash Acharayda flög uppdrag i ett eboladrabbat Liberia. När skalvet kom åkte han direkt hem till Nepal.
  • Lal Maya Tamang och hennes 6-månaders dotter fick fly när deras by raserades. Nu bor de under en läckande pressenning.
  • Shiva Ram Kapali står utanför sin nuvarande bostad. Han är orolig för hur tältet ska klara monsunen.
  • Invånare i byn Shanu letar tillhörigheter i sina raserade hus.
  • I klassrummen på skolan Ganesh Primary school står klassrummen orörda sedan jordbävningen. Både lektioner och raster spenderas utomhus då rasrisken i skolbyggnaden är för stor.
  • I klassrummen på skolan Ganesh Primary school står klassrummen orörda sedan jordbävningen. Både lektioner och raster spenderas utomhus då rasrisken i skolbyggnaden är för stor.
Fria Tidningen

Jordbävningsdrabbat Nepal kämpar mot monsunen

Fyra månader har gått sedan den värsta jordbävningen på 80 år i Nepal. I Kathmandu har livet börjat återgå till det normala men ute på den drabbade landsbygden är läget fortfarande svårt. Tusentals människor bor fortfarande i tält och under presenningar. Den pågående monsunsäsongen försvårar hjälpinsatsen och regnet utlöser jordskred som hotar byarna i bergen.

Jag känner henne bättre än vad jag känner min fru. Vi jobbar ihop oavbrutet från morgon till kväll, säger piloten Prakash Acharayda och sneglar mot den vita helikoptern som landat på en flodbank nära det första skalvets epicentrum i regionen Gorkha.

Han flyger för FN:s livsmedelsprogram som sköter hjälpsändningarna.

Lastluckorna står öppna och bybor hjälper till att fylla den med korrugerad plåt. Det är varmt och fuktigt och regnet hänger i luften. Hjälpinsatsen efter jordbävningen har nu gått in i en ny fas.

– I början var det medicin, mat och tält vi flög ut. Nu är det material för att klara av monsunsäsongen, fortsätter Prakash Acharayda.

Arbetet går trögt allt eftersom vädret blir instabilare under monsunsäsongen. Helikoptrarna blir ofta stående eller flyger runt och slösar bränsle när oväder hastigt slår till. Bergssidorna är höga och man vill inte flyga in i en dal och sedan bli instängd. Helikoptrarna har kapacitet att få ut 50 ton om dagen men i nuläget får man bara ut 10-20 ton per dag.

När helikoptern väl lyfter blir det tydligt vilka utmaningar man står inför när Nepals kuperade landskap breder ut sig. Längs branta bergssidor ligger raserade byar. De orangea presenningarna lyser mot den gröna naturen. Det är bara små bruna stigar som leder fram till dessa och allt som ska dit måste bäras för hand. På dessa platser där det är som mest svårtillgängligt är behovet som störst.

– Vi är helt isolerade här. Det går inte att ta sig någonstans. Vägarna är förstörda. I tälten regnar det in hela tiden berättar Lal Maya Tamang.

Hon sitter på marken under en presenning med sin sex månaders dotter. Utanför blir marken till brunröd lera. Lal Maya Tamangs förra by Kichet ligger två timmars vandring bort. Vid det första jordskalvet raserades byn. Sedan sveptes den bort av ett jordskred. Nu bor hon tillsammans med 650 andra i ett tältläger vid en brant bergssida.

– Innan hade vi ett hus. Vi kunde arbeta och vara trygga. Nu har vi ingenting. Inget hus. Ingen mat.

Regnet smattrar mot presenningen och gör det svårt att höra hennes låga röst.

Presenningarna och tälten står tätt på den leriga marken. Ett regnmoln sveper in byn i en tjock dimma. En grupp barn står i en stor pöl och leker med smutsigt vatten upp till knäna. Alla går runt och ser uttråkade ut. I den gamla byn fanns en skola. Här finns ingenting. Jordbruksmarken byborna tidigare levde på är bortsvept av jordskredet.

Tältlägret ligger tre timmars vandring från närmsta landningsplats. Hittills har inget byggmaterial för att klara monsunen nått ut hit.

Lal Maya Tamang berättar om skalvet den 25 april.

– Vi lämnade byn direkt och tog oss hit. Första dagarna bodde vi alla i en gammal hydda. Barnen grät av hunger och först efter sex dagar kom den första helikoptern. Ljudet från den gjorde barnen rädda. De trodde det var en ny jordbävning. Vi fick mat men långt ifrån tillräckligt. Stämningen var ändå lugn, alla står inför samma problem här.

Utanför tältet hörs ett kraftigt muller av ett nytt skred. Jordskred utlöses ofta av det ihärdiga regnet. Ändå har inte monsunen slagit till med full kraft ännu. Jordbävningarna har gjort marken instabil och när trycket från regnet längs bergssidorna blir för stort släpper det. Något som händer ofta i bergen nära epicentrum.

Ovanför tältlägret är en brant sluttning som sträcker sig hundratals meter upp. I ett annat tält sitter Nya Malama Tamang och berättar om sin rädsla:

– Jag är rädd för att marken där vi bor kommer att ge vika. Man säger att det flyter vatten under jorden här. När det regnade i tre dagar uppstod flera slukhål i marken. Hur kommer det gå när monsunen börjar på riktigt? Presenningarna kommer att slås sönder av haglet som kommer.

Mörkret faller och lägret blir kolsvart. En eld lyser upp Nya Malama Tamangs fårade ansikte. Han hade levt hela sitt 60-åriga liv i byn Kichet som nu inte existerar längre. Både jordbruksmark och boskap försvann i skredet.

– Vi lever som apor här. Vi är gamla och kan inte resa någonstans. Odlingsmarkerna är borta och det är ont om mat. Ett apliv lever vi.

Jordbävningen som drabbade Nepal den 25 april var den kraftigaste på över 80 år och dödade över 9 000 personer. Tusentals byggnader och byar raserades av skalvet. I Shanku, en förort till Kathmandu, pågår uppröjningen efter skalvet. Små vägar har grävts fram mellan grushögarna som tidigare var hus. Med leriga händer står folk och gräver ut sina hem tegelsten för tegelsten.

Vid ett av husen som fortfarande står upp förbereder sig bonden Shiva Ram Kapali med familj för en ny dag på risodlingarna. Han visar stora sprickor som går igenom väggarna i huset.

– Vi försöker vara i det så lite som möjligt. Vi har det till förvaring och matlagning. Byggnadsingenjörer har avrått oss från att bo i det då det kan rasa. Huset är allt vi äger. Jorden vi arbetar på hyr vi.

Shiva Ram Kapali och hans son har byggt ett tält av en svart presenning som de sover i. Det blir blött och kvavt i tältet. Golvet har de täckt med plast och kartong men regnet letar sig ändå in.

– Vi vill få plåt till taket men lokala myndigheter hävdar att vi kan bo i vårt hus som fortfarande står upp. Vi ska försöka få tag i ny plast inför monsunen. Regeringen har inte gett oss något. Det kommer in mycket pengar från utländska donatorer men ingen fördelar resurserna, säger han uppgivet.

Dagen då huset förstördes var Shiva Ram Kapali hos en granne och malde kryddor. Han visar hur han fick luta sig mot en vägg för att hålla balansen under skalvet. Det låg kollapsade hus överallt och folk ropade på hjälp. Efter en tid kom utländska hjälparbetare dit.

– Det hade varit en stor marknad i Shanku och många dog där. Det fanns ingen plats att lägga de döda så vi fick bränna flera kroppar samtidigt. I ett hus hittade vi en hel familj. Jag tänkte att jag lika gärna kunde dö. Men min fru sa att vi måste jobba och se det långsiktigt. Om ett år hoppas jag att vi är upptagna på vårat eget jordbruk och att vi renoverar vårt hus, avslutar Shiva Ram Kapali.

I en annan del av Shanku ligger skolan Ganesh primary school. Det är rast och uppehåll i regnandet. På skolgården hörs lek och hejarop när barnen leker kull och spelar badminton. Rasten slutar men ingen går in i den mintgröna skolbyggnaden.

– Myndigheter har sagt åt oss att vi inte ska ha klasser i den stora byggnaden. Den är för sprucken så all undervisning sker utomhus, säger rektorn Nhuchhe Raj Shreshta och pekar mot några utlagda mattor.

Efter jordbävningen gjordes ett försök att ha skolan i tält på ett fält men det blev för varmt och fuktigt så nu är man tillbaka på den lilla skolgården. Flera familjer lämnade Shanku när deras hus blev förstörda och jobben försvann. Nu är det bara 38 elever kvar.

Den spruckna skolbyggnaden byggdes 2011 av donationer. Nu står den helt obrukbar. Efter jordbävningen höll alla skolor i Nepal stängt i fem veckor. När eleverna kom tillbaka fick eleverna träna på hur man ska göra om det kommer nya skalv.

– Vi förväntade oss traumatiserade elever när de kom tillbaka men alla var lugna. Istället var det föräldrarna som var oroliga över om skolan var säker, berättar Nhuchhe Raj Shreshta.

Nu har skolan hört av sig till donatorerna om bidrag till en ny skolbyggnad men ännu har man inte hört något. Byggnaden behöver rivas och byggas upp på nytt. Rektorn berättar att man inte förväntar sig någon hjälp från regeringen utan att man hoppas på donationerna. Tills dess får man tränga ihop sig under de tak som finns under monsunen.

Fakta: 

Nepal

• Befolkning: 30 miljoner

• BNP/capita: 1 500 USD (Sverige: 38 000 USD)

• Huvudnäring är jordbruk med 75 procent av arbetskraften och 37 procent av BNP.

• Landet tillhör världens allra fattigaste, med en fjärdedel av befolkningen som lever under fattigdomsgränsen.

• Utländskt bistånd står för 60 procent av Nepals kostnader för ekonomisk utveckling, och för 28 procent av den totala statsbudgeten.

Källa: Wikipedia

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu