• Jane Robertson, Jessie Watson Brown, Niklas Taliaferro och Anit Muhlberger levde tätt ihop under en månad i skogen.
  • De sov oftast under bar himmel.
  • Allt de åt kom ifrån skogen.
Fria Tidningen

Vildmarksliv blev social utmaning

Under augusti månad levde Niklas Taliaferro med fyra vänner i skogen utan moderna hjälpmedel. Vistelsen var en social utmaning såväl som en överlevnadsutmaning.

– Vi gör det för att fördjupa vår kontakt med oss själva och naturen, likväl för att utforska våra överlevadskunskaper i praktiken.

I början av augusti gick de fem vännerna ut i skogen norr om Sörmland. Med sig hade de kläder som de gjort själva av naturmaterial som buffelskinn, ull och bäverskinn och mat som torkade nässlor och kokat hjortfett för att ha matreserver. Även verktyg gjorda av ben och sten.

– Vi var borta i fyra veckor, under augusti månad, säger Niklas Taliaferro.

För fem år sedan startade han föreningen Naturliv tillsammans med sin vän Johan. De är baserade i Järna och arrangerar allt från kurser i att garva skinn och överlevnadsfemkamper för företag till månadslånga vildmarkskurser.

– Tanken är att föra ihop människor med natur. Vi har blivit alienerade från naturen i dagens samhälle. Genom att leva i skogen kan vi få en djupare kontakt med naturen och oss själva. Den där tomheten som många upplever fylls upp när vi lever naturligt, säger Niklas Taliaferro.

Augustiresan gjorde Niklas i sällskap med Johan som han har föreningen med och ytterligare tre vänner.

– Vi som var ute hade alla erfarenhet sen tidigare. Det var en nödvändighet, för det var första gången vi var ute så länge med bara naturen som resurs. Annars har vi kurser för nybörjare också men nu ville vi se hur långt vi kan ta det och vi ville utvecklas ännu mer.

– Dels får man utveckla sina praktiska kunskaper för att överleva i naturen och dels så har man en nära kontakt med varandra. Vi sover bredvid varandra, äter bredvid varandra – det blir en annan social press. Många lever ganska isolerat och fungerar självständigt i dagens samhälle. I skogen måste man fungera i grupp.

Det uppstår liknande svårigheter som på en arbetsplats om vem som ska göra vilka uppgifter och liknande, men när man lever så tätt kommer man inte ifrån varandra utan man måste man våga visa sidor av sig själv som inte behöver komma fram annars.

– Konflikter uppstår och när de blir lösta så tvingar processen fram en acceptans för sig själv och andra.

Alla har sina individuella reaktioner på situationen.

– I mig växer det fram en stor känslighet inför världen. Jag kan börja fälla tårar över att se något vackert, lägga mig på bland den blommande ljungen eller att se utöver ett kalhygge och förstå vad vi gör med denna värld. Jag har fått en acceptans över att jag som man faller i tårar och det är okej även inför andra. Det är något som blir undertryckt i vårat samhälle där män inte förväntas att fälla tårar, säger Niklas.

Tillbaka i samhället igen gör sig de sociala normerna påminda. Känsligheten och öppenhet inför andra behöver dämpas för att fungera i vardagen.

– Man får anpassa sig och inte ta in alla olika intryck lika mycket som vi gör i skogen där de är betydligt mindre intryck. Speciellt om man lever i en stressig miljö till vardags.

Niklas intresse för att leva enligt jägar- och samlarsamhällets livsstil väcktes när han var aktiv som miljöaktivist. Han bodde i Kenya ett år och när han såg rosindustrin på nära håll blev han medveten om vad vår livsstil gör – dels mot jorden med användandet av kemikalier och dels att människor dör på plantagen.

– En saknad efter direktkontakt med jorden väcktes hos mig när jag var där. Många av oss som gör det här drivs av kontakten med något djupare. Det är mer än en överlevnadskurs, vi söker kontakt med naturen och oss själva.

Dagarna i skogslivet startar när solen går upp och det blir ljust.

– Vi visste inte vad klockan var, men vi har kollat i efterhand och det var runt halv sex. Då gick vi en längre promenad för att samla mat och fiska. Det är en häftig tid på dygnet, vid gryning och skymning är djuren som mest aktiva, så man ser massa djur. Vi såg vildsvin och en gång var ett rådjur så nära mig att jag nästan hade kunnat röra det med handen, säger Niklas.

De samlade getrams – en växt vars överdel är giftig, men roten är ätbar och innehåller mycket kolhydrater. Vi åt också grobladsfrön, kaveldun, kärleksört, maskrosblad, lindblad, örter, blåbär, lingon och mycket mer.

– På dagen tog vi det lite lugnare, tog en tupplur eller flätade korgar för att ha mat i. Utforskade en sjö och samlade mat där. Mot kvällen samlades vi för att äta. Någon började tidigare med att tända elden så den hann bli glöd, för vi lagade maten i lergrytor som vi har gjort själva som inte ska komma i kontakt med eld. På kvällen delade vi historier och umgicks.

De sov under en gran eller under bar himmel. Vissa kvällar byggde de ett primitivt skydd att sova under.

– Det regnade bara tre eller fyra timmar under hela tiden vi var ute, så oftast behövde vi inget skydd.

Idyllen till trots berättar Niklas att allt i skogen inte är frid och fröjd.

– Vi bär med oss all våran stress inom oss. Stressen försvinner inte när man byter miljö, den förändrar sin form bara. Oroar du dig hur för hur mycket pengar du tjänar i din vardag kanske du oroar dig för hur mycket nötter och frön som skall samlas in. Tycker du att du eller någon annan är otillräcklig på din arbetsplats, så kommer samma situation att uppstå i gruppen i skogen. Skillnadnen är att här så finns det plats att kolla på vad som kommer upp, och möjlighet till ökat acceptans för en själv och andra. Efter flera turer i skogen har Niklas lärt sig att känslor och strömmar av tankar går i vågor och det är bara är att acceptera det som kommer upp. Eller acceptera att man inte accepterar det.

Niklas ingång i det hela har varit det praktiska, han ville lära sig hur han kan få mat och kläder från sin närnatur. Han fascineras av kunskaper som att garva skinn till exempel.

– Jag har blivit bra på att göra eld. Nu kan jag göra eld med trä som har legat i vatten över natten. Men jag inser att de praktiska kunskaperna bara är en väg in till en relation med omvärlden och djupare kontakt med djur, natur, vänner och familj. Den svåraste överlevandskunskapen är inte att göra upp eld med pinnar, eller samla mat utan att leva lyckligt tillsammans med andra människor.

– För mig handlar det om att kombinera de olika världarna och rörelsera. Klimatkrisen, flyktingstituationen, meditation, permakultur och överlevandskunskaper allt hänger ihop för mig. Vi behöva skapa en annan kultur, praktisk, socialt och spirituellt. Vi jobbar på vårt eget välmående och kontakt med naturen samtidigt som vi tror på att stoppa uranbrytningen, kallhyggerna och flyktingkrisen. Det är skillnaden med vad vi gör och han i filmen ”Into the Wild”, vi är del av flera samhällsrörelser, och samhället i stort.

Nästa långa resa är planerad att genomföras mellan augusti och oktober 2016. Förberedelserna ska göras under en och en halv månad och sedan görs resan under en månad.

– Då ska vi vara uppe i Jokkmokk. Det kommer att bli annorlunda än den förra resan för vi ska paddla kajaker och kanoter som vi ska bygga själva innan.

Fakta: 

Mat från skogen

Det finns många skäl att plocka sin egna mat ute i det vilda – det är obesprutat och säsongsanpassat. Ekologiskt i sin mest ursprungliga betydelse. Det vilda gröna växer utan annan energi än solen själv och är dessutom ofta nyttigt.

Det är gratis. Naturens skafferi är öppet för alla.

Plocka bara växter som du är säker på att du känner igen. Fråga någon som kan om du är osäker.

Det finns en rad giftiga växter som man absolut inte ska äta. Det är ovanligt att någon blir allvarligt förgiftad av våra vilda växter, men om man blir orolig ska man ta kontakt med giftinformationscentralen.Man ska förstås alltid äta med måtta när man provar något nytt. Om man är gravid, har njurproblem, annan sjukdom eller känslighet där kosten är viktig, ska man låta bli – eller rådgöra med sin läkare!

Vad kan man plocka?

Granskott
De ljusgröna granskotten kan man inte ta fel på och de blir lätt en favorit för den som vill testa nya smaker. Skotten ska plockas ljusgröna i början på sommaren. Kom ihåg att allemansrätten inte gäller granskott. Man måste fråga den som äger träden om man får plocka skotten på granarna. Granens skott är rika på C-vitamin och mineraler.

Löktrav
Lätt att känna igen med friskt gröna blad och små vita blommor. Hela växten doftar och smakar vitlök. Också blommorna kan användas.

Nässlor
En riktig näringsbomb. Järn, kalium, kalcium, magnesium, fosfor, zink, selen, klorofyll, B- C, K-vitamin. Späda blad kokas till soppa på samma sätt som spenat, kan användas i pajer och torkas och mixas till pulver som järnberikar i bröd eller helt enkelt strös på mackan.

Våtarv
Våtarv är en liten och spröd växt som dyker upp överallt i trädgårdslandet, även i balkonglådor. Men man kan faktiskt äta upp ogräset istället för att kämpa mot det. Våtarv är en utmärkt grönsak som innehåller mineraler och C-vitamin. Smaken är mild och fin och hela växten kan ätas rå i sallad. Den kan också användas som spenat, i soppa eller fräsas i lite smör, gärna tillsammans med löktrav och med ett par droppar citron.

Älgört
Smaken påminner om mandel eller ännu mer om tuggummit ”Jenka” som fanns förr. Blommorna kan man ha som smaksättare i bordsvatten och går bra att koka te av.

Källa: Naturskyddsföreningen

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Oron växer bland barnmorskorna

Förra sommaren var den värsta någonsin för förlossningsklinikerna. I år blir det ännu värre, tror barnmorskan Lilleba Anckers.

Stockholms Fria

© 2024 Fria.Nu