Debatt


Linda Lundqvist
  • ”Jag vet vad det innebär att inte vara välkommen, att hålla käften för att ingen ska döma ut en”, skriver veckans debattör som själv tillhör ett av Sveriges romanitalande folk.
Landets Fria

Sverige har inte gjort upp med hatet mot romer

Alla barn har rätt till skolgång enligt barnkonventionen, som Sverige har förbundit sig att följa. Den innehåller inga undantag för barn till människor som tigger. Att kommuner som Umeå ändå försöker hitta strategier för att exkludera romska barn från att omfattas av skolplikten är en skam för landet, skriver Linda Lundqvist från föreningen Rung.

”Jag längtar efter skolan, jag älskar matematik”, säger Maria och skrattar.

Vilken glädje att få höra det från en 10-årig flicka veckan när skolorna börjar. Nytt läsår, mer matematik. Men Maria går inte i skolan, och har inte gjort det på snart ett år. Hon är inte välkommen.

Maria bor med sina föräldrar i en husvagn i utkanten av Umeå. Det är det hem de har, och den kommun de lever sina liv i. Marias mamma jobbar extra med att städa några timmar här och var, när hon inte tigger.

Stefan Löfvén poängterar i sitt sommartal att vi inte kan tolerera illegala bosättningar. Vi ska alltså dra åt snaran hårdare runt de bostadslösa, och jaga dem varhelst de lägger sig för att sova. Vi ska inte bara neka Maria skolgång, vi ska nu också ta ifrån henne sömnen. Är du en ättling till de romer som förslavades i Rumänien för cirka 700 år sedan så finns det inga rättigheter. Stefan Löfvén sa i nästa andetag att vi inte ska tolerera hatbrott. Att tvinga Maria och hennes familj från plats till plats, utan social trygghet, skolgång eller rätt till en framtid tycker jag nog också borde klassas som hatbrott.

Umeå har, precis som en del andra kommuner, beslutat att tolka de riktlinjer som finns från SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) runt barns skolgång på ett sådant sätt att de slipper göra någonting överhuvudtaget. De tycker att frivilligsektorn kan tillgodose just de här specifika barnens rätt till skola.

Regeringens samordnare Martin Valfridsson och Rickard Klerfors från Hjärta till hjärta gick ut i en gemensam debattartikel i Dagens Nyheter, och påtalade att minst hundra barn har tagits ur skolan för att resa till Sverige. Det låter givetvis jättehemskt. Men jag har också pratat med mammor som kommit hem till Rumänien, där den som sagt att den skulle ta hand om deras barn inte gjort det. Barnet har inte fått mat, inte fått omsorg, och kissar nu på sig, ”vill inte prata om det” och drömmer mardrömmar. Tänk dig själv om du måste lämna din unge hos grannen ett halvår och kommer hem till det resultatet. Jag har många gånger frågat mig vad jag själv skulle gjort i deras situation. Men jag undviker att svara. Jag har ingen aning. Det är hjärtskärande. När Beatrice Asks förra talskrivare går ihop med Hjärta till hjärta på det sättet för att neka barn skolgång i Sverige, så bör vi ta det för vad det är. Inte som en sanning.

Jag är ingen naiv, snäll tant, som vill ”hjälpa barnen”. Jag tillhör själv ett av Sveriges romanitalande folk. Jag vet vad det innebär att inte vara välkommen, att hålla käften för att ingen ska döma ut en. Jag har också varit i Rumänien, bott med de människor jag lärt känna i Umeå i deras hem. Jag har sett himlen genom takpannor och varit glad att jag inte åkte dit på vintern. Jag har sett byar där ingen har ett jobb, och där barnen varit magra så det skar i hjärtat. Jag förstår varför de kommer hit.

Unicef och Bris har gått in och påpekat att barnkonventionen faktiskt gäller alla barn. Den grundläggande principen om likabehandling är vikig. Socialdemokraterna i Umeå har politiker som gick till val med prat om vikten av skolgång för att minska sociala klyftor, och som nu istället försöker hitta strategier för att exkludera barn från att omfattas av skolplikten. Sverige har sedan 1990 varit bundna av barnkonventionen eftersom den då ratificerades, och konventionen innehåller inga undantagsklausuler för barn till människor som tigger.

Kommunerna hänvisar till att barnens hemländer har ansvaret för skolgången, vilket blir ett märkligt, praktiskt problem. För hur skulle ett land där barnet inte ens befinner sig kunna ansvara för skolgång?

Sociala medier dräller av antiziganism, och attackerna mot EU-migranterna har ökat. Marias mamma berättar om unga killar på moped som åker förbi husvagnen och skriker på kvällarna. Samtidigt så ber det bruna partiet om ursäkt till turisterna för att de fattiga ens existerar i en tunnelbanereklam i storstan.

Det är givetvis ingen slump, eller märkligt sammanträffande, att de barn som bor i tältläger och nekas skolgång i Sverige återigen är romer. Sverige har inte gjort upp med hatet mot romer. Det var romerna Sverige lämnade kvar i koncentrationslägren när de andra hämtades, det var romer som inte fick bo mer än tre veckor på varje plats, det var romer som nekades skolgång tills på 1950-talet.

Maria och hennes kusiner, och alla andra barn till tiggande EU-migranter, kommer att tillhöra en generation romer som vuxit upp som analfabeter i Sverige. De kommer inte att ha några som helst möjligheter att på ett vettigt sätt få tillbaka den skolgång som kommunerna nekar dem. Det är ett rejält kliv bakåt i utvecklingen, och en jävla skam för landet.

De här barnen bor här. Det hjälper inte att Stefan Löfvén håller brandtal om att det ska vara hårdare tag mot att de överhuvudtaget bor här, eller att Umeå kommun nekar dem att gå i skolan. De upphör inte att existera för det. De kommer att växa upp här, och jag hoppas att en av dem, kanske Maria, går i Katarina Taikons fotspår, och skriver om hur det är att vara jagad och oönskad. Det kanske görs böcker där hon beskriver sin uppväxt i ett Sverige där Stefan Löfvén och Umeås socialdemokrater nekar henne det de andra barnen får.

Ordförande, föreningen Rung (Resande ung, ny och gammal)

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2024 Fria.Nu