Matkunskap som försvinner | Fria.Nu
Heléne Wiberg

Krönika


Heléne Wiberg
Landets Fria

Matkunskap som försvinner

I sin bok Husmoderns död och andra texter har Sara Danius jämfört innehållet i Bonniers kokbok av den första upplagan 1960 och den som utkom 2010, alltså 50 år senare. Genom att jämföra recepten för några råvaror, ål, hare och hummer, visar hon hur vi nu kommit långt från den ursprungliga råvaran och dess behandling.

För 50 år sedan började receptet för ål med att på bild visa hur den lämpligen spikas upp på husknuten för att man sedan med raska tag ska kunna flå den innan tillagningen. Samma behandling röner haren. Hur man håller fast en levande hummer innan man med ett precist knivhugg klyver dess huvud mitt itu som första moment i tillagningen visas också i den gamla kokboken. 50 år senare framgår inte alls att det som ska anrättas en gång varit ett levande djur. Första delen av recepten är borta.

För mig, som började min karriär vid spisen i början på 1960-talet, var detta en aha-upplevelse. Jag har aldrig behövt ta reda på ett levande djur. Sara Danius har på ett enkelt men genialt sätt visat hur kunskap försvinner. Ovärderlig, livsnödvändig kunskap är bara borta.

Vi har förvisso ett oändligt antal tv-program om matlagning. Men det ser mer ut som en hobby och handlar mycket om att förädla i slutet av processen med vackra uppläggningar, ovanliga smakkombinationer och råvaror från avlägsna länder. Det handlar inte om hur man framställer och lagar mat från grunden. Med det som finns här. Hur sår man och planterar, hur föder man upp djur, slaktar, bereder och förvarar maten? Vad är ätbart i naturen? Hur bakar man ett gott bröd? Handens kunskap kan inte överföras via Google.

Vi pratar mycket om omställning. Om att minska konsumtionen, att resa mindre, att välja rätt elbolag, att handla ekologiskt. Men det känns inte tillräckligt. Det behövs större perspektiv. Varifrån kommer maten, vad är det vi äter, vem framställer den? Det är någon annan och vi vet inget om denne andre.

De som sliter i jordbruket under hårda förhållanden med låg lön, hur länge kommer de att fortsätta förse oss med råvaror? Vi förser dem med vår kultur, våra värderingar, den västerländska livsstilen som sprids av medierna över världen. Varför skulle inte även de släppa sina redskap och fara hit för att hitta lyckan?

Vi pratar mycket om omställning. Men vi skulle kanske även prata om återställning. Att återställa, lära oss att åter att använda den gamla kunskapen. Jag tror att det är bråttom. De kvinnor och män födda i början av förra seklet som ännu lever kan berätta och visa. De som gjorde resan från landet till staden, som fick lära sig nytt och tvingades förkasta det gamla.

Sara Danius har pekat på något mycket viktigt. Begreppet värdefull kunskap är något helt annat än vad vi tror. Låt oss bevara de gamla kokböckerna, förnya skolornas läroplaner och återuppta kunskapen om de gamla sätten att livnära oss. Helt enkelt återta kontrollen över våra liv.

Annons

© 2020 Fria.Nu