Isländska pirater med vind i seglen | Fria.Nu
Sarah Olsson

Fördjupning


Sarah Olsson
  • På bara tre år har isländska Piratpartiet vuxit till landets största parti. Foto: Óinn Löve
  • Socialpedagogen Pórgnyr Thoroddsen blev för första gången engagerad i politik genom Piratpartiet. Nu är han lokalpolitiker i Reykjavik.
  • Birgitta Jonsdottir var en av dem som grundade Piratpartiet.
Fria Tidningen

Isländska pirater med vind i seglen

Islands Piratparti har på bara tre år vuxit sig till Islands största parti. Partiet har över 32 procent i den senaste opinionsmätningen – högre siffror än regeringen. Men varför har ett piratparti lyckats just på Island?

Piratpartier, partier för frihet på internet, har bildats i 60 olika länder i världen, men inget har nått samma framgång som det isländska. Det är också det första som fått platser i ett nationellt parlament då de vann tre platser i alltingsvalet år 2013. I juni fick de, trots sin låga representation i parlamentet, igenom sin första lag och i senaste opinionsundersökningen blev de landets största parti.

Piratpartiets historia på Island började hösten 2012 då Birgitta Jonsdottir som tidigare suttit i Alltinget för Citizens movement, ett gräsrotsparti format som ett svar på den ekonomiska krisen, och länge verkat som aktivist på internet slöt sig samman med andra nätaktivister.

Ungefär samtidigt lärde 33-åriga socialpedagogen Pórgnyr Thoroddsen känna nätaktivisten Smári McCarthy på en danskurs. Genom honom lärde han sedan även känna Birgitta Jonsdottir. Smári McCarthy och Birgitta Jonsdottir skulle snart grunda det isländska Piratpartiet och för Pórgnyr blev de nya vänskaperna början på ett helt nytt liv.

– Om någon hade frågat mig då om jag var politiskt involverad på något sätt, hade jag sagt nej. Jag var inte politiskt aktiv och jag röstade på olika partier, berättar Pórgnyr.

Det var en slump att han hamnade på Piratpartiets uppstartsmöte hösten 2012.

– Många jag kände skulle dit och lokalen låg i mitt kvarter, så jag tänkte, varför inte?

I den lilla möteslokalen i Reykjavik en ovanligt varm höstkväll i slutet av november, grundlades det politiska intresse som börjat växa hos Pórgnyr sedan han lärt känna Smári och Birgitta.

– De hade liksom gett mig små tankefrön, små saker som jag börjat tänka på. Och på det mötet, då vi diskuterade vilka som skulle vara våra policies, var det framför allt en fras som fastnade hos mig: ”rätten att ha fel” – om vi har en åsikt eller policy och det tillkommer ny information som bestrider den, ändrar vi det. Jag har alltid tyckt att politiker varit för statiska, så det var något jag verkligen gillade. I det här partiet spelar det ingen roll om en idé kommer från ett annat parti, om den visar sig vara bättre än vår så kan vi ändra oss.

Pórgnyr blev mer och mer engagerad. På sitt arbete som koordinator för ett fritidsprogram för barn och ungdomar började han istället ägna sig åt partiet.

– Till slut bestämde jag mig för att jag är en pirat rakt igenom. Jag slutade mitt jobb och ställde upp i kommunvalet i Reykjavik.

I dag är Pórgnyr vice ledamot i kommunfullmäktige i Reykjavik och ordförande i kommittén för sport och fritid för det nationella partiet.

Hans resa är inte ovanlig – de flesta av partiets medlemmar är unga och politiskt oerfarna. Det isländska Piratpartiets förmåga att engagera och mobilisera så många tidigare politiskt ointresserade människor är unik – i resten av världen är piratpartierna små och förknippas oftast endast med frågor som fildelning och uppehållsrätt. Något som det isländska kommit bort ifrån, förklarar Anders Svensson, svensk journalist och expert på isländsk politik.

– Visserligen vill de se en liberalisering av uppehållsrätten, men det är inte en fråga som diskuteras särskilt mycket, utan man lägger tonvikten vid frågor om direktdemokrati, transparens och mänskliga rättigheter.

Anders Svensson beskriver Piratpartiet delvis som ett missnöjesparti. Efter den ekonomiska kraschen år 2008 var många missnöjda med högerregeringen och för första gången någonsin valdes en rödgrön regering. Men de rödgröna misslyckades med sina vallöften om en ny grundlag och rättvisare fiskekvoter och väljarna var besvikna. Misstron var utbredd. En misstro som de etablerade partierna fortfarande inte lyckats reparera. Det är huvudförklaringen till Piratpartiets framgångar, delvis jämförbart med framgångarna för partier som Syriza i Grekland och Podemos i Spanien.

– Grekland och Spanien är länder som haft det ekonomiskt tufft på senare år och många upplever då att man blivit förda bakom ljuset eller att de etablerade partier som haft makten svikit. Så är det på Island också – bara var tionde islänning har förtroende för Alltinget och bara var tjugonde anser att statsministern har kontakt med verkligheten.

– Piratpariet är dels inte ett etablerat parti, dels har man aldrig suttit i regeringsställning och därför blir det ett parti att rösta på då man är missnöjd med de styrande.

Men missnöjet är inte hela förklaringen. Piratpartiet har också värderingar och prioriteringar i sin politik som de etablerade partierna inte lyckats fånga upp.

– Många efterlyser till exempel mer direktdemokrati och ökad transparens och vill ha en ny grundlag som gör det möjligt för folket att tvinga fram folkomröstningar. Just grundlagsändringar är något Piratpartiet drivit väldigt hårt.

Förutom grundlagsändringen har yttrandefrihet blivit en av partiets paradgrenar. Nyligen fick de igenom sin första lagändring som tog bort förbudet mot religiös hädelse, ett förslag som lades efter attacken mot satirtidningen Charlie Hebdo i Paris. Förbudet ansågs inskränka yttrandefriheten, särskilt för satirtecknare. Man har också stöttat nätaktivisten Julian Assange och föreslog i Alltinget att visselblåsaren Edward Snowden skulle garanteras isländskt medborgarskap.

– De försöker hålla sig fria från höger-vänster-skalan, men är samtidigt ett väldigt liberalt parti, särskilt i synen på medborgerliga rättigheter, säger Anders Svensson.

– De försöker balansera den här inställningen med att yttrandefriheten ändå inte ska kunna gå hur långt som helst, på något sätt ska det finnas straff för kränkningar.

Men för Pórgnyr är yttrandefriheten absolut, även om han påpekar att han står på den mer hårdföra sidan av partiet i frågan.

– Man ska inte begränsa människor, utan göra dem ansvariga för sina handlingar. Den nuvarande modellen fungerar inte, varken när det kommer till upphovsrätt eller något annat.

Men bör det inte finnas begränsningar i yttrandefriheten, till exempel i fråga om rasism?

– Nej. Att människor uttrycker sina ocensurerade åsikter är nödvändigt, för om de bara kan uttrycka dem i en sluten grupp där alla håller med, finns det ingen där som möter dem med motargument. Vad som behövs är dialog och argumentation. De här människorna är inte den ledande opinionen och de representerar inte majoritetens åsikter, men de kan mycket väl känna så om de befinner sig i ett slutet sammanhang. En öppen diskussion är inte det optimala, men det är bättre än motsatsen.

Att Piratpartiet blir störst i nästa val år 2017 går inte att utesluta. Samtidigt är partiet så pass ungt att det kan bli svårt att fylla alla platser om de skulle få en hög procent, menar Anders Svensson.

– De har bara tre representanter i Alltinget och alla dessa tre har sagt att de ska sluta efter denna mandatperiod. Så man skulle kunna få en situation där man får 15 platser och inte en enda representant har satt sin fot i parlamentet tidigare.

Hur valresultatet än ser ut, är den största förtjänsten med Piratpartiet att det lyckats med att skapa en idérörelse, säger Anders Svensson. Istället för att prata om plånboksfrågor har de flyttat debatten till att handla om värderingar och mänskliga rättigheter. Många unga har tack vare det blivit engagerade i politik.

Men kommer framgångarna att hålla i sig?

– Jättesvårt att säga. Att en regering är impopulär under mitten av mandatperioden är inte ovanligt, samtidigt har aldrig något liknande skett – att ett opinionsparti har sådana extrema uppgångar.

Fakta: 

Politik på Island

Islands låneberoende ekonomi kollapsade i en bankkrasch hösten 2008 och i samband med det utlystes nyval som ägde rum våren 2009.

För första gången i Islands historia valdes en rödgrön regering, bestående av socialdemokratiska Alliansen och ekosociala/feministiska Vänstern-De gröna.

Vänsterregeringen tvingades hantera följderna av den svåra bank- och finanskrisen och misslyckades också med att uppfylla sina vallöften om förändrad grundlag och fiskekvotsystem, något som ledde till att de förlorade alltingsvalet 2013.

Den nya koalitionen med liberala Framstegspartiet och center-högerpartiet Självständighetspartiet tog över styret. Nästa alltingsval äger rum år 2017.↔Källor: Landguiden

Annons

Rekommenderade artiklar

Ingen upprättelse för Grenfells offer

Branden i hyreshuset Grenfell Tower i London tog 71 personers liv och lämnade hundratals bostadslösa. Fyra av fem familjer står fortfarande utan hem.

Fria Tidningen

© 2019 Fria.Nu