• Det har varit en lång resa för Ging Cristobal för att förbättra situationen för hbtq-personer i Filippinerna. Från att i smyg ha anställt hbtq-personer på företaget där hon arbetade, till att bli en välkänd aktivist som försöker driva igenom ett diskrimineringsförbud.
  • ”Det var som en glöd, en eld som slog upp”. Ging Cristobal beskriver känslan av att upptäcka ordet lesbisk.
  • Ging Cristobal med sin fru Rose Benipayo och 11-åriga dottern Roni. Roni brukar ofta följa med på prideparader och förklarar gärna för de lokala medierna att hennes mammor är ”lesbiska” och inte ”tomboys” – det lokala ordet för ”kvinnor som ser ut och agerar som män”. Foto: Veejay Villafranca
Fria Tidningen

Ging har kämpat i 15 år för hbtq-rättigheter i Filippinerna

Ging Cristobal har i 15 år kämpat för hbtq-personers rättigheter och för att få till en diskrimineringslagstiftning i Filippinerna. För Fria Tidningen berättar hon om sin långa kamp och om livet som lesbisk i ett land som långsamt gått mot det bättre.

”När jag först såg dig, hatade jag dig redan.”

Orden kommer från en polisman och riktades till Ging Cristobal då hon stod inför tjugo personer ur den filippinska polisstyrkan för att undervisa dem i hbtq-frågor. Att publiken inte skulle vara särskilt vänskapligt inriktad, visste hon redan.

Ging Cristobal växte upp i en stad i södra Filippinerna tillsammans med sin familj. När hon först insåg att hon var lesbisk visste hon inte ens vad hon skulle kalla sig själv.

– Det fanns inget ord för det. När jag sedan hörde talas om lesbiska såg jag framför mig en stereotyp, butchig kvinna som hade rutiga polotröjor och jeans och alltid såg arg ut. Jag kunde inte föreställa mig att en lesbisk kvinna kunde ha familj eller bli framgångsrik, jag var rädd att det inte fanns någon framtid för mig.

Gings bana som lesbisk aktivist tog sin början då hon ramlade över en bok om homosexualitet och för första gången läste ordet ”lesbisk”.

– Jag tog boken med mig hem och återlämnade den först efter två år, säger hon och skrattar.

– Den var som min bibel.

Äntligen kunde sätta ett namn på den hon var – hon var lesbisk. Det var spännande och gav styrka:

– Det var som en glöd, en eld som slog upp.

Men med hennes nya identitet kom också insikten om andras fördomar.

– I en av handböckerna till snabbmatskedjan jag arbetade för just då, stod det att anställda som är involverade i ”sedeslösa aktiviteter”, som till exempel homosexualitet, otrohet eller att som kvinna ha utomäktenskapliga barn, kunde ges sparken. På den tiden hade jag själv fortfarande långt hår och klädde mig i kvinnouniformer och därför misstänktes jag aldrig för att vara lesbisk.

Tack vare sin chefsposition kunde Ging driva sin egen kamp mot företagets homofoba kultur – hon såg till att anställa en mängd hbtq-personer:

– Jag visste inget alls om att hävda rättigheter, men halva min arbetsstyrka var hbtq, skrattar hon.

1996, då Ging var 26 år, gick hon med i Can’t live in the closet, Clic, en frivilligorganisation som utbildar och stöttar lesbiska kvinnor.

– Jag kom in i Clic genom deras filmvisningar. Efter visningarna hölls diskussioner där deltagarna berättade om sina erfarenheter av diskriminering: hur de förlorat ett jobb eller inte kunde gå i skolan på grund av sin sexuella identitet.

Engagemanget i Clic gav henne möjlighet att både lyssna till och dokumentera erfarenheter av diskriminering.

– Våld och diskriminering går in i varandra. Många familjer förkastar eller till och med skadar sina barn för att de är bögar eller lesbiska, säger hon.

Men mycket har ändå hänt i Filippinerna sedan Ging för första gången kom ut på 90-talet.

Nu syns lesbiska ofta i reklam och i teveprogram och nyligen togs legalisering av samkönade äktenskap upp av högsta domstolen. Men bristen på en diskrimineringslag innefattande hbtq-personer är ett stort problem – hbtq-personer blir uppsagda från sina arbeten på grund av sin sexuella läggning och transpersoner hindras många gånger från att komma in på restauranger och barer.

I 15 år har Ging arbetat aktivt för att ändra på hbtq-personers omständigheter. Hon arbetar hårt för att få igenom en antidiskrimineringslag och utbildar i sexuell orientering och identitet. År 2000 arbetade Ging och många andra med att få igenom landets första antidiskrimineringslag, men förslaget röstades ner både då och sedan igen år 2004.

År 2006 blev det stor uppmärksamhet när en känd könsöverskridande komiker vägrades inträde till en restaurang. Komikern kontaktade en senator som försökte driva frågan. Men inte heller denna gång gav det resultat.

– Problemet med att få till en antidiskrimineringslag är att politiker är rädda för bakslag i och med minskat stöd från den katolska kyrkan och andra religiösa institutioner, förklarar Ging.

2011 gjordes förslaget om en antidiskrimineringslag om till att gälla flera grupper. Förutom hbtq-personer ska lagen även skydda andra utsatta grupper, som urfolk. På så vis hoppas hbtq-aktivisterna öka möjligheterna att få igenom lagen. Men det har inte varit självklart att få stöd från de andra grupperna, berättar Ging. Hoppet kommer istället främst från lokal nivå.

– Quezon till exempel, en av de rikaste och mest befolkade städerna, fick förra året igenom en diskrimineringsförordning. Där har en tidigare lag som skyddade hbtq-personer från diskriminering vid anställningar utvecklats till att gälla diskriminering generellt.

Reformen i Quezon inkluderar också förebyggande insatser, som utbildning i hbtq för myndigheter. Allmänna toaletter ska också bli könsneutrala.

– Varje kommun och stad borde vara hbtq-vänlig, säger Ging.

Ging arbetar nu med att utvärdera ett förslag på en liknande reform i staden Mandaluyong.

– Vissa hänvisar till religiösa skäl för att hindra sådana här lagar och stadgar. Men för min del behöver de inte tycka om oss, bara respektera våra medborgerliga rättigheter. De må ha en stark tro, men jag har också starka övertygelser.

Under intervjun kastar Ging då och då en blick på sin telefon för att se om polisofficeraren vid stationen för hennes nästa utbildningsdag har skickat planeringen för dagen. Hon berättar att attityderna långsamt förändras. Förutom mannen som uttryckte att han hatade henne under hennes senaste föreläsning, har en annan kommentar fastnat:

– Under en av mina utbildningar kom en av poliserna fram till mig efteråt och berättade att hans son var bög. Han sa ”tidigare var det en förbannelse för mig, men efter det du berättat för oss i dag, ser jag honom som en välsignelse”.

Fakta: 

Ging Cristobal

Ålder: 45

Familj: Två systrar och två bröder. Gift med Rose Benipayo sedan år 2009 i en partnerskapsceremoni (äktenskap mellan två personer av samma kön registreras inte av den katolska kyrkan), tillsammans har de dottern Roni.

Gör: Koordinator för IGLHRC, en organisation som arbetar för hbtq-personers rättigheter.

Motto: ”Diskriminering får aldrig normaliseras”

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

"Jag blir bara mer triggad ju mer de jävlas med mig"

Intervju

I sju års tid har Angelo Graziano sålt cannabisolja för medicinskt bruk. Han är känd som ”cannabisdoktorn” och har just avtjänat ett tre månader långt fängelse- straff för narkotikabrott. När vi ses i Stockholm har han hunnit med tio dagar i frihet och övertygelsen om oljornas potential tycks vara starkare än någonsin.

Jordbruksverkets inblandning väcker kritik

Intervju

Efter det stora intresset för Reko-ringar har Jordbruksverket satsat på ett projekt som ska stödja etableringen av nya ringar. Men initiativet välkomnas inte av alla.

Fria Tidningen

Fredsaktivisten som började befria djur

Intervju

Proffsaktivisten Martin Smedjeback har just lämnat fängelset. Nu är han aktuell i filmen Tomma burar. "Djurrätt har framtiden för sig. Det finns en inneboende moralisk kraft i det", säger han.

Stockholms Fria

”Adoption är en kolonial praktik”

Intervju

Maria Fredriksson tycker adoption från fattiga länder är ett problem. Men som adopterad själv är det svårt att få gehör för sin kritik, menar hon.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu