Framtidens ekologiska hightechodling är här | Fria.Nu

Fördjupning


Hanna Westerlund
  • HÅLLBAR ENTREPRENÖR. Christian Echternacht grundade aquaponics-farmen i cenrala Berlin tillsammans med sin medarbetare Nicholas Leschke. Han ser inte sig själv som någon bonde, trots att grönsakerna säljs i den lilla butiken ”Bondens marknad”.
  • Eftersom näringstillgången är obegränsad går det att odla tätare än vid konventionell odling.
  • Besökare kan betrakta de laxrosa tilapiorna genom en glasskiva över plastkaren. I oktober kommer fiskarna vara stora nog att slaktas.
  • Salladshuvuden växer i lecakulor och täcks av ett stort plasttäcke. Odlingsbäddarna översköljs ett par gånger per dag med ett "ebb-och-flod-system".
  • Med hjälp av bakterier omvandlas ammoniak från fiskarnas avföring till nitrat som blir näring åt växterna. Det näringsrika vattnet leds vidare in i växthusets grönsaksavdelning, där det droppbevattnar långa rader av tomater, paprikor och auberginer.
Fria Tidningen

Framtidens ekologiska hightechodling är här

Förknippar du ekologiskt med ett lantligt odlingslandskap med surrande insekter, biologisk mångfald och arbete för hand? Dags att tänka om. Mitt i Berlin har Europas största aquaponic-farm startat. Där odlas fisk i stora svarta tankar, långa rader av växter står i näringslösning i stället för jord och datorer styr ljusinsläpp, pumpar och bevattning. Snart kan farmarna komma att eko-certifieras.

– Jag har en app för fisken och en för grönsakerna.

Christian Echternacht sveper vant fram pH-värden, vattentemperaturer och fiskarnas syretillgång på sin smartphone. Apparna larmar om något inte står rätt till i den högteknologiska anläggningen som brer ut sig nedanför kontorets panoramafönster. På skrivbordet står en knastertorr basilika. Någon bonde ville han aldrig bli.

– Hållbar entreprenör, ser jag mig snarare som. Jag och min medgrundare har båda en fäbless för bra mat, och vi konstaterade att det förutom alla livsmedelsskandaler saknades transparens i produktionen, och att resursslöseriet var enormt. Så kom vi av en slump i kontakt med aquaponics.

På gården till Schönebergs gamla maltfabrik i sydvästra Berlin är deras 1 800 kvadratmeter stora farm nu i bruk. Utifrån liknar den ett vanligt växthus. Längs en vägg förklaras med handmålade gulliga djurbilder att jordbruket svarar för uppemot en fjärdedel av de globala utsläppen av växthusgas och använder 70 procent av världens sötvatten. Dessutom är nära 85 procent av världshaven är överfiskade. Aquaponicfarmens fiskar är mer än sex gånger effektivare på att omvandla foder till protein än kor. 1,2 kilo fiskmat blir 1 kilo fisk, berättar Christian Echternacht.

– Det är en superkvot! Och till skillnad från i många andra fiskodlingar äter våra fiskar inga viltfångade havsfiskar, utan rester från en ekologisk fiskindustri.

Att växterna och fisken odlas nära konsumenterna gör dessutom att energikrävande transporter och kylkedjor undviks.

– Sedan att över huvud taget kunna äta dagsfärsk fisk i Berlin... I Sverige har ni ju väldigt mycket kust, men här – det är något väldigt häftigt, säger Christian Echternacht.

Regnvatten från byggnadens tak filtreras och värms till 27 grader för att passa fisken niltilapia, en art som odlades redan i antikens Egypten. Farmens planerade årsproduktion är 30 ton fisk. I oktober kommer tilapiorna vara stora nog att slaktas. Laxrosa simmar de omkring i 13 runda svarta plastkar, som besökare får betrakta genom en glasskiva.

– Eftersom vi inte använder antibiotika eller andra mediciner försöker vi hålla fiskodlingen så avskild från yttre påverkan som det går. Bara vår marinbiolog och den som matar fisken får vara där inne, säger Christian Echternacht.

Om fisken ändå skulle bli sjuk, hur löser ni det?

– Det vore extremt tragiskt, men vi skulle få slakta fisken och börja från början. Vi har dock gjort försöksodlingar i prototyper under tre års tid och aldrig haft någon sjukdom. Vi är måna om att fisken ska ha bra mat och syre och ser till att hålla bestånden under rekommenderade nivåer.

Med hjälp av bakterier omvandlas ammoniak från fiskens avföring till nitrat som blir näring åt växterna. Det näringsrika vattnet leds vidare in i växthusets uppemot 30-gradiga grönsaksavdelning, där det droppbevattnar långa rader av tomater och paprika. De står rotade i kuber av stenull, ett material som vanligtvis används som byggnadsisolering. Christian Echternacht poserar vant med en glänsande aubergine för kameran. Medieintresset har varit stort, och sedan farmen sålde sina första grönsaker i maj har de byggt upp en stadig kundkrets.

– Vi är nyöppnade, gör ingen som helst reklam och befinner oss i en fullständigt ohipp del av staden. Trots det har vi hela tiden utsålt. Jag är väldigt positivt överraskad!

I en något svalare del av växthuset står vinröda salladshuvuden färdiga för skörd och mangold är på tillväxt. Plantorna, vars rötter står i lecakulor, sticker upp genom hål i ett stort vitt plasttäcke. Odlingsbäddarna översköljs ett par gånger per dag med ett ”ebb-och-flod-system”, som liksom vädringsfönster och skuggskärmar mot solen regleras automatiskt. Den planerade skörden är 35 ton grönsaker per år, och odlingssäsongen sträcker sig året om, säger Christian Echternacht.

– Men växterna varierar med årstiderna. Spenat och endiver kan växa från bara några grader. Det kör vi i vinter.

Vattnet som avdunstar från växterna kondenserar och leds så småningom tillbaka till fiskarna för att återigen berikas med näringsämnen. Energin som driver farmens vattenpumpar är förnyelsebar och grönsakerna tar upp den koldioxid som fiskodlingen avger.

Eftersom aquaponics snålar på naturresurser, anläggs utan åkermark och även tar vara på städers spillvärme har det länge kallats ”framtidens odling”. Men tekniken har i enklare form använts i flera tusen år, både i Sydamerika och Asien, till exempel för kombinerad fisk- och risodling. Världens största aquaponicsystem i kinesiska Taisjön är fyra hektar stort, men det går även att bygga små aquaponicodlingar för hemmabruk. För stora, moderna anläggningar ligger USA, Kanada och Bangladesh i framkant.

Christian Echternacht och hans medgrundare Nicholas Leschke säljer förutom grönsaker och fisk hela odlingssystem. De har parallellt med anläggningen i Berlin byggt ett växthus på taket av en grönsakshandlare i schweiziska Alperna. Men ännu mer betydelsefull skulle tekniken kunna bli för regnfattiga områden, menar Christian Echternacht:

– Vi har till exempel fått förfrågningar från Förenade Arabemiraten. Där måste systemen naturligtvis utformas annorlunda, till exempel måste man skapa kylmekanismer i stället för att bevara värme, som vi gör här. Sedan skulle vi även vilja utveckla en lätt och billig mindre variant, för familjer eller byar i utvecklingsländer. Där ser vi stor framtidspotential.

Trots att deras aquaponicsystem kan minska lantbrukets koldioxidutsläpp, och varken använder kemiska bekämpningsmedel eller konstgödning får grönsakerna och fisken inte certifieras som ekologiska. EU saknar nämligen miljömärkning för aquaponics. Ett skäl är att växter i dag måste stå i jord för att klassas som ekologiskt odlade. Dessutom ses slutna fiskodlingssystem som onaturligt för fisken. Något som kan vara på väg att ändras, enligt Christian Echternacht:

– Vi är faktiskt i kontakt med eko-certifierare som vill använda vår farm som referensfarm, för att kunna utveckla en miljömärkning för akvakulturanläggningar.

Han understryker dock att miljöcertifieringen i deras fall inte är så viktig.

– Våra kunder bor eller arbetar alldeles i närheten. De kommer hit och pratar med oss och ser hur det fungerar. Förtroendet som uppstår i och med detta ersätter i någon mån en eko-märkning.

Grönsakerna säljs i den lilla butiken ”Bondens marknad”, i anslutning till växthuset. På disken står en gammaldags våg och öl-lådor i trä. Anläggningens trädgårdsmästare och de andra anställda kallas ”farmerboys” och poserar på hemsidan i stråhattar och stora spadar, trots att bara de minsta plantorna växer i jord.

Ni använder mycket symboler från ett gammaldags lantbruk – tror du att ”high-tech” skulle skrämma bort miljömedvetna kunder?

– Nej, det är mer så vi är: naturliga och moderna, men hållbara. Och här pågår ju en hel del arbete för hand här också. Bara för att vi styr vattenvärdena med touchscreen behöver vi ju inte ha robotar som knallar omkring. Det är en sund mix, säger Christian Echternacht.

Även utan robotar drar anläggningen el till pumpar och annan teknik, och fiskarnas vatten värms för närvarande med fossil naturgas. Christian Echternacht berättar att de dock planerar att byta till biogas och restvärme från ett kraftverk här på tomten. En annan idé är att montera solceller på den del av taket som inte är av glas, för att bli självförsörjande på el.

– Men det hade varit för komplicerat att göra allt från början. Tro mig – bara att bygga den här anläggningen i mitten av Berlin var komplext nog. Det ser enkelt ut, men en Iphone ser också enkel ut...

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2019 Fria.Nu