• Anna Storm har arbetat med flera olika industrimiljöer, inte minst gamla kärnkraftverk.
Fria Tidningen

Industrins ambivalenta minnen

Många älskar de ruffiga, rostiga miljöerna kring gamla industrier. Anna Storm har gått ett steg längre och forskar på vårt industriarv. I en ny bok utvecklar hon tankarna kring industriernas ambivalenta historia.

De senaste åren har övergivna platser och industriminnen i det närmaste skapat en folkrörelse i Sverige. Urban explorers, fotobloggare, författare och journalister beskriver sina äventyr i det rostiga, överväxta och nedlagda. Och att det finns en stor publik råder det ingen tvekan om.

Många fascineras alltså av dessa gamla miljöer. Men vissa går ett steg längre. Anna Storm kommer själv från en bruksort och nu forskar hon på vårt industriarv. Vi träffas för ett samtal om hennes bok Post industrial landscape scars, som behandlar industrilämningarnas ambivalenta historia och nutid.

Jag börjar med att fråga henne vad hon tror att det stora intresset för industrier handlar om.

– Det är svårt att göra sig till tolk för andra, men en del av det tror jag handlar om äventyrslängtan, att åka till platser som är lite outforskade och inte har förberedda stigar och skyltar, kanske med en viss mystik, bortom det tillrättalagda, säger hon.

Anna Storm påpekar att det åtminstone sedan 1800-talet funnits en allmän attraktion till ruiner och förfall

– Nu lever vi dessutom i en väldigt visuell tid, man skapar bilder och delar dem på olika sätt. Tidigare kunde de här miljöerna handla mer om ekonomisk kris, oro för arbeten och miljöförstöring. Men i dag kan det handla om estetik.

Industriarvet bär med andra ord på en historia som ger blandade känslor. Här kan vi återvända till titeln på Anna Storms bok, som kan översättas med Postindustriella ärr i landskapet. Där utforskar hon platser som formats av industriell verksamhet. Det är Malmberget med sitt växande gruvhål mitt i tätorten, Ignalinas och Barsebäcks nedlagda kärnkraftverk, Avestas fabriksområden och Duisburgs industrier som tas tillbaka av naturen. Alla är platser med ett stort förflutet, starka visioner, men nu undanskymda och inte alltid önskvärda.

Som titeln antyder använder Anna Storm metaforen av ett ärr för att undersöka dessa platser. Det började med att hon började koppla ihop sina gamla studieområden på nya sätt, något som gav många nya tankar. Just ärret som metafor hjälper oss att få syn på den ambivalens som vilar över äldre industrier. Med metaforen följer också tankar kring en läkeprocess och hur den kan se ut.

– Ärret får oss att flytta fokus till det som är lite mer komplicerat. Att inte bara söka inspiration från det positiva identitetsbygget i det förflutna, utan hitta både ljusa och mörka, mer tvetydiga berättelser, för att bättre förstå hur det faktiskt ser ut i dag, säger Anna Storm.

Hon tillägger att det är lätt att tänka på historien som något som ligger i olika lager av skeenden bakom oss. Men genom att tänka på de här verksamheterna som ett ärr kan vi se att det är något vi lever med, där spåren av alla händelser finns kvar hos oss.

– En sak jag går i polemik med i boken är ordet kulturarv och dess värdeladdning. Det har så många betydelser och blir till en sorts samhällsinstitution. Jag vill gärna komma mer rakt på människor, minnen och fysisk miljö.

Anna Storm har många gånger fått frågan om vad som kan räknas som ett postindustriellt ärr. Vissa påpekar att hennes exempel från boken är storskaliga och unika. Det stämmer, men hon replikerar med att det till exempel finns många gruvor, kärnkraftverk och stålverk.

– Men tanken med metaforen är att den hjälper en att tänka på vissa aspekter av en fråga. Själva definitionerna är inte det jag är ute efter egentligen, säger Anna Storm.

Det finns en intressant paradox kring de industriområden som Anna Storm har studerat. Å ena sidan är de helt centrala, till och med på ett nationellt och internationellt plan, och å andra sidan är de inte riktigt sedda.

– De har spelat en så uppenbart stor roll i samhället och för människor, men är ändå knappast tänkta på.

I sin bok skriver Anna Storm om platser och verksamheter som en form av förlorade utopier. Ett exempel är de blandade känslor som återfinns kring all industri, som ju ofta ingick i ett modernt projekt som skulle lyfta samhället på alla plan. Samtidigt förknippas den med nedsmutsning, arbetsskador, exploatering och utlokalisering till låglöneländer.

– Kärnkraften är ett bra exempel, där det handlar om en förlorad framtidstro. Det fanns en så stark tro på kärnkraften som lösningen på nästan allting. Men sedan blev det ju inte riktigt så.

Arbetet med industriminnen är ganska utvecklat i länder som England, Tyskland och Sverige. Ändå är det lite av ett bortglömt område, berättar Anna Storm.

– Inom kulturmiljövården är det försvinnande lite som handlar om industrier. Fortfarande finns det så mycket mer kunskap om kyrkor, till exempel.

– Industrimiljöerna är speciella eftersom många av dem bär på både positiva och negativa berättelser. Det är lätt att det tunga, svåra kulturarvet blir Auschwitz och liknande platser, men det finns många andra platser som är mer ambivalenta, men ändå problematiska. Det behöver få mer uppmärksamhet, för att göra de här berättelserna mer sanna, eller rättvisande. Det är ett av huvudbudskapen i min bok, säger Anna Storm.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Nytt ljus på samernas vikingatid

Historiska museet har spetsat sin utställning om vikingatiden med en separat del om samiskt liv. Fria Tidningen åkte dit och fick en egen visning av museets utställningsansvariga Inga Ullén och forskaren Inger Zachrisson.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu